Hur Qatar år 2010 lyckades få fler röster än storfavoriten USA och därmed kammade hem titeln som värdland för fotbolls-VM 2022 har sedan dess varit ett omtvistat ämne där mycket pekar på korruption. I dag börjar i alla fall herrarnas fotbolls-VM i landet och kritik har framförts bland annat mot HBTQ-lagar samt att många migrantarbetare dött under byggen av fotbollsarenor.
Kritiken har dock inte gett avtryck i evenemangets ekonomi eftersom inga spelare har hoppat av och enligt Bloomberg ser Qatar-VM ut att dra in mer pengar än alla tidigare VM med 5,4 miljarder dollar.
Journalisten Tumor Fomenko har skrivit en intressant artikel i ämnet som påvisar hyckleriet från väst som blundar för såväl förtryck som kränkningar av mänskliga rättigheter när pengarna styr eftersom Qatar är en strategisk partner till väst och en massiv exportör av naturgas.
__________________________________
”Fotbolls-VM i Qatar närmar sig och evenemanget är kontroversiellt av många anledningar, inte minst på grund av en motreaktion från västerländska idrottslag i frågan om mänskliga rättigheter i arablandet. Qatar är ett extremt konservativt religiöst samhälle med hårda lagar som hänför sig till HBTQ-personer, men även utöver det har beslutet att vara värd för turneringen i ett land så litet, så hett samt med avsaknad av fotbollstradition alltid varit kontroversiellt och FIFA har anklagats för korruption.
Dessa bisarra omständigheter har lett till att landet har ansträngt sig för att bygga en fotbollsinfrastruktur på kort tid, vilket också har lett till att de anklagas för att använda tvångsarbete för att bygga sina VM-arenor. Vissa källor säger att så många som 6.500 arbetare har dött i Qatar sedan det vann rätten att vara värd för VM och det antas att många av dem arbetade med anläggningens konstruktion.
Så, är det konstigt att den västerländska publiken ogillar det? Men man bör notera att det högljudda ogillandet kommer från gräsrötterna och idrottslagen själva, inte från regeringar. Samma västerländska regeringar som arrangerade diplomatiska bojkotter av vinter-OS 2022 i Peking verkar inte ha några problem med Qatar.
Allmänheten vill ha en bojkott, men det vill inte politikerna. Var är alla uppfattningar om frågan från ledande brittiska parlamentsledamöter, som Iain Duncan Smith? Eller seniora amerikanska politiska personer, som Nancy Pelosi? Samma människor som grät över ”folkmord” i Kinas autonoma region Xinjiang och krävde en bojkott, verkar inte bry sig om Qatar. Det är som om deras principer inte tillämpas konsekvent, eller kanske mer rakt av, som om dessa människor aldrig verkligen brydde sig om mänskliga rättigheter i första hand. För dem har det alltid varit ett politiskt spel, och deras likgiltighet inför en mycket mer kontroversiell händelse i Qatar lyser igenom. Men varför?
Den rika arabiska nationen Qatar är en strategisk partner till väst och en massiv exportör av naturgas. Västländer har kämpat för att säkra nya avtal med staten mitt i konflikten i Ukraina som ett alternativ till Ryssland. Oberoende från det brittiska imperiet sedan 1971, är Qatars massiva välstånd en produkt av långsiktig klientelism (politisk kultur som bygger på att relationer skapas genom tjänster och gentjänster mellan politiker och ”klienter”) från västvärlden, som ser det som en kritisk partner för att begränsa Iran.
Det lilla Qatar stöder sedan västerländska strategiska intressen i hela Mellanöstern och tjänar ett liknande syfte i Saudiarabien, Kuwait, Bahrain, Förenade Arabemiraten och Oman. De säljer västvärldens energi, väst säljer dem vapen, som sedan används för att genomdriva västvärldens vision för regionen. Allt detta innebär att Qatar får ett frikort om mänskliga rättigheter. I västerländska regeringars ögon är det bra för Qatar att ha en mycket nitisk tolkning av islamisk lag, misshandla migrantarbetare och hata homosexuella, eftersom de är en partner.
Men samma kriterier gäller inte för Kina. Medan Qatar är en partner ses Kina som den största utmanaren till den USA-ledda politiska ordningen, en geopolitisk rival. Som ett resultat är ”mänskliga rättigheter” ett vapen mot Kina och de olympiska bojkotterna arrangerades med målet att förödmjuka Peking och förneka det all politisk ära från evenemanget. Det är också värt att notera att ilskan mot Kina genererades ”uppifrån och ned” av regeringar som försökte skapa samtycke till en bojkott, medan ilska mot Qatar är ”nedifrån och upp”, som kommer från individer och sportfigurer, men ignoreras av deras respektive regeringar.
Det kommer inga sanktioner eller påföljder mot Doha. På samma sätt finansierar eller riktar den amerikanska regeringen inte några oliktänkande grupper mot Qatars regering och den har inte heller en armé av tankesmedjor samt andra ”experter” som är dedikerade till att producera ”studier” mot landet och lobba mot det på sociala medier hela dagen heller. Varför förbjuder inte USA alla Qatariska produkter som påstås vara ”tillverkade med tvångsarbete” som det gjorde mot Xinjiang? Detta visar bara, i realtid, hur ”industrin” för mänskliga rättigheter används och samordnas i linje med geopolitiska agendor.
De som kritiserar Qatar befinner sig ensamma, utan resurser och ingen mediekampanj som skapar upprördhet. Därför är det största uttaget från detta alltså att ”mänskliga rättigheter” bara är ett spel, verktyg och vapen som används av västländer för att rättfärdiga samt legitimera påtvingandet av deras vilja på andra länder. De normer som väst säger sig upprätthålla tillämpas i själva verket inkonsekvent, opportunistiskt och selektivt. Annars är de helt nöjda med att vara tysta. Qatar bra, Kina dåligt.”
#followthemoney
https://www.rt.com/news/566772-qatar-world-cup-lgbtq/
https://sverigesradio.se/artikel/kritiken-faster-inte-pa-vm-i-fotboll-drar-in-rekordmycket-pengar
Jenny Piper 
Korrumption är ett honnörsord ibland internationella (och även nationella) sport- och idrottsförbund sedan länge. Vilken är värst? IOC, IIHF, FIFA eller finns det någon värre?
GillaGillad av 1 person