För tio dagar sedan mördades den amerikansk-palestinska journalisten Shireen Abu Akleh under ett uppdrag, en händelse som inte fått stor uppmärksamhet i västmedia men skapat enorm sorg i Palestina där hon var en ikon.
Abu Akleh var korrespondent för Al Jazeera i Palestina sedan 1997. Hon föddes i Jerusalem och växte upp där under ockupationen, så hon berättade inte bara folket historia utan om det liv hon själv levde dagligen. Hon var runt i alla palestinska städer, byar och flyktingläger för att berätta för omvärlden vad som sker i det occkuperade området samt gav människor som vi annars inte skulle få höra ifrån en röst.
Så var även fallet den sista dagen i hennes liv när hon begav sig till ett flyktingläger i Jenin på Västbanken för att rapportera om en räd utförd av israeliska styrkor, men det blev aldrig någon livesändning för 20 minuter senare var hon skjuten i huvudet trots att hon bar hjälm och skottsäker väst som tydligt var markerad med ”PRESS”.
Enligt Abu Aklehs journalistkollegor på plats var det israeliska soldater som avfyrade skotten. En av hennes kollegor som sköts i ryggen berättar att de var noga med att gå precis framför de israeliska styrkorna så att de skulle se dem och de såg journalisterna tydligt. De blev chockade av att det började skjutas mot gruppen med journalister och de försökte fly undan, men vägen tog slut med en vägg så de hade ingenstans att ta vägen med prickskytten rakt framför dem.
Al Jazeera lade upp ett påstående om att israeliska styrkor avsiktligt dödat deras journalist Shireen Abu Akleh eftersom kulan träffat exakt under örat där det inte fanns något skydd, en avrättning helt enkelt.
Israels premiärminister Bennet deklarerade då att det var palestinska beväpnade män som befann sig i området som skjutit henne under en vild skottlossning, ett påstående som senare visade sig vara falskt eftersom en närmare granskning visade att de palestinska beväpnade männen inte befann sig i samma område som Al Akleh, vilket israeliska styrkor gjorde däremot.
Den israeliska regeringen utreder nu saken och verkar vilja köpa sig tid. Palestinierna å sin sida har satt igång en egen utredning och vill ta upp bevisen i den internationella brottmålsdomstolen. FN:s säkerhetsråd har också tittat på händelsen och förespråkar en transparent internationell utredning, men på grund av oenighet bland rådsmedlemmarna är de vaga i sin konklusion och överlämnar till de båda parterna att bestämma hur de ska gå vidare.
För palestinierna var det inte bara en oändlig förlust, de fick inte heller sörja Al Akleh som de önskade. Samma dag som hon dog tog sig israelisk polis in i hennes familjehem, tog ner den palestinska flaggan och krävde att de stängde av den patriotiska musiken. Al Akleh var en palestinsk kristen och utanför en kyrka där Al Aklehs familj mottog kondoleanser tog polisen också bort den palestinska flaggan samtidigt som Al Jazeeras reporter föstes bort av polisen.
Ännu värre blev det på begravningen. Enligt polisen fanns en överenskommelse om att kistan skulle föras från sjukhuset till kyrkan, men enligt Abu Aklehs bror fanns det ingen överenskommelse alls. Utanför sjukhuset där tusentals sörjande palestinier fanns på plats, attackerade polisen folkmassan när de började bära kistan mot grindarna och de slogs med batonger samt man kastade även chockgranater så att kistan nästan föll i marken. Polisen tog även bort palestinska flaggor från bilen som kistan färdades i samt slog sönder bakrutan för att ta bort en flagga i bilen.
Detta är förfärligt och jag hoppas de går till botten med att ställa de ansvariga till svars för mordet på Al Akleh. Tyvärr är detta vardag för den palestinska befolkningen som lever med förtryck och våld som ett vanligt inslag i sina liv. Även om jag inte stödjer någon sida i konflikten eftersom både Israel och Palestina är lika insyltade, så är det folket på båda sidor som får lida utan att någon sätter stopp för det som pågår. Dessvärre finns inget större intresse för omvärlden att lösa den långdragna konflikten och Israel tillåts hela tiden utöka sitt område utan att någon agerar. Beklagligt.
Det är för övrigt uppenbart att det är dubbla måttstockar som används och att palestinska journalisters vittnesmål samt objektivet inte väger lika tungt som andra länders journalisters berättelser hade gjort. Vi ifrågasätter aldrig amerikanska eller brittiska journalister till exempel och ponera att en ukrainsk journalist hade skjutits ihjäl av ryska soldater på samma sätt, då hade det blivit ett jädra liv och varken ifrågasatts eller slätats över.
I artikeln från Al Jazeera (https://www.aljazeera.com/news/2022/5/23/abu-aklehs-colleagues-find-strength-in-her-legacy) finns videon ”SHIREEN ABU AKLEH – WHAT HAPPENED?” för den som vill se bilderna från händelserna och den brist på respekt som polisen visar mot såväl den döda som de sörjande.
#RIP

Ser man på det arbetet som hon utförde under sitt liv är det beundrats värt, problemet med att vara i en krigszon är att man nästan alltid blir dödad eller skadad och som journalist är man oftast extra hatad. Vi har även svenska exempel som har gått samma väg, tänker i första hand på Horner. Det är ingen bra arbetsmiljö för någon som går in i en krigszon men de gör ett väldigt viktigt arbete som reportrar men det finns som sagt en dyrköpt baksida.
GillaGillad av 2 personer