Årets viktigaste text 2.0!

Ni som följt mig länge vet att jag i slutet av förra året skrev en text som jag döpte till ”Årets viktigaste text”, där migrationsforskaren Paul Collier, professor i ekonomi och politik vid Oxforduniversitet, fastställde ett enkelt och viktigt budskap; om Europa ska kunna hjälpa de miljoner människor världen över som är på flykt från krig och hopplöshet så effektivt som möjligt, så kräver det att vi inte gör det med huvudet under armen – då slutar det bara med att vi stjälper mer än hjälper. Pofessor Colliers lösning är att hjälpa människor på plats i deras egna hemländer. Det här budskapet från Claudia Gazzini nedan är precis lika viktigt och jag hoppas att dessa fakta läses av många!

Inför torsdagens viktiga EU-möte om migration, deklarerar Claudia Gazzini, en av världens främsta Libyen-experter, sin teori om lösningen på migrationskrisen som skall finnas i Libyens ekonomi. Nedsmältningen av den libyska ekonomin är nämligen den egentliga orsaken till migrationskrisen och det är även här lösningen skall finnas. Vill man komma åt migrationsproblemen så är det på helt andra ställen man bör titta än där de europeiska ledarna letar.

Det är helt avgörande att man sätter igång den libyska ekonomin som kollapsade efter att de interna stridigheterna år 2013 demolerade oljeproduktionen i landet. Fram tills dess var omkring en miljon migranter anställda i Libyen – de flesta kom från afrikanska länder söder om Sahara och först efter kollapsen började de att söka sig till EU i ett allt större antal.

Claudia Gazzini arbetade fram till helt nyligen som topprådgivare åt FN:s särskilda sändebud i Libyen. Nu arbetar hon i International Crisis Group, som den erkända tankesmedjans seniorrådgivare i Libyen.
-”De europeiska politikerna är nästan uteslutande upptagna med kortsiktiga lösningar som inte bidrager till att lösa det egentliga problemet – nämligen att Libyen inte längre absorberar den arbetskraft som strömmar till. Innan kaos bröt ut kunde en mörkhyad arbetare från söder om Sahara tjäna bra med pengar i Libyen. Lönerna låg på omkring 800 libyska dinarer, men efter krisen har det blivit svårt att hitta arbete och den libyska dinaren har störtdykt, så de pengar som skickas hem är knappt märkbara. Den ekonomiska kollapsen är hela grunden till att de unga libyska männen mellan 18 och 25 år, som före krisen gick på universitetet, har kastat sig över människosmuggling som ett levebröd. Många har berättat för mig att människosmuggling var det naturliga valet. Människosmuggling är så otroligt vinstbringande att de får uppbackning från både sina familjer och det lokala samfundet. EU har gjort mycket den sista tiden, men inte något som tar hand om den ekonomiska verkligheten som driver migranterna till Europa och libyerna som hjälper dem på vägen!”

EU har den senaste tiden fokuserat på att stärka de yttre gränserna och betala den libyska kustbevakningen för att stoppa och returnera migranter. Kustbevakningen har anklagats för att kränka de internationella konventionerna och därtill mänskliga rättigheterna.
”Jag förstår att EU engagerar sig i uppbyggandet och utbildandet av den libyska kustbevakningen, trots alla negativa biverkningar som de får på köpet. De europeiska politikerna kan inte bara sitta på händerna och göra ingenting, men de bör få klart för sig att det är kortsiktiga lösningar som inte fungerar i längden. Därför bör man samtidigt engagera sig i de mera hållbara lösningarna som först och främst leder till förändring, även om det kräver mer tid.”

Claudia Gazzini är medveten om att EU och hennes tidigare arbetsgivare FN är mycket upptagna med att finna en politisk lösning mellan de rivaliserande miliserna i landet, men säger att det inte kommer att gå eftersom de saknar några av de mest väsentliga ingredienserna – ekonomin och säkerheten. En makroekonomisk plan för ekonomisk återhämtning och en säkerhetspolitisk strategi kommer att vara de mest nödvändiga elementen i den politiska lösningen enligt Gazzini.

För Gazzini handlar det nödvändigtvis inte om att skicka ännu mer pengar, utan först och främst att ställa politiska krav för att de i gengäld ska få de många miljarder som redan flyter in i landet.
-”Det officiella libyska styret skyfflar för närvarande pengar på att få ett internationellt erkännande, men det finns inga villkor och de kan inte ställas till svars. Det internationella samfundet måste gå in i en starkare styrning av ekonomin. Vi bör inte acceptera att den libyska regeringen antar en finanslag för 2018 som fördelar 6 miljarder dollar (nästan 40 miljarder DKK) i statliga bidrag. En halv miljard dollar (över 3 miljarder DKK) tilldelas ”diverse kostnader” i finansdepartementet.”

På torsdag möts samtliga 28 stats- och regeringschefer för toppmötet, där migration återigen är på dagordningen tillsammans med Brexit och det pågående handelskriget med USA. Chansen att dessa statsöverhuvuden ska läsa den här intervjun med Gazzini och ta till sig hennes kloka ord är dock obefintlig. De kommer istället fortsätta att enas kring kortsiktiga lösningar som på sikt leder oss alla i fördärvet och inte heller är den mest humana lösningen.

https://politiken.dk/…/Løsningen-på-migrationskrisen-skal-f…