Inget får riskera att påverka valboskapen i fel riktning

Precis likt tidigare år hamnar man som etablissemangskritiker i frysboxen på sociala medier när det närmar sig valet och jag ser nu ett tydligt mönster att alla mina inlägg som rör valet och riksdagspartierna nedprioriteras ju närmare valdagen vi kommer.

Inget får riskera att påverka valboskapen i fel riktning – helst ska de inte tänka alls, absolut inte titta i backspegeln, ta reda på fakta eller göra någon konsekvensanalys. Lättledda medborgare utan intresse och egen vilja som kan duperas från år till år är i makthavarnas ögon en mönstermedborgare. Vart fjärde år ska vi rösta på dem och däremellan jobba, betala skatt samt hålla klaffen.

När valdagen närmar sig är vi plötsligt viktiga och de låtsas att de att de bryr sig om oss, strålar mot oss från tidning/TV/valaffischer med sina många löften, går ut och möter folket – den ena käckare än den andra och förbluffande nog går den stora massan på det varje gång tills de sitter där med Svarte Petter efter valet.

Som alltid, eller kanske mer än någonsin tidigare, saknar jag kritiska journalister som på riktigt ställer politikerna mot väggen och informerar väljarna om det lurendrejeri som pågår istället för det nuvarande gullandet där man stryker dem medhårs. Dagens mediahus är en skam för en yrkeskår som förr i tiden såg det som ett kall att granska och informera befolkningen om oegentligheter. Nu har beslutsfattarna till och med infört lagar som hindrar att journalister skriver om ”känsliga” saker, till exempel den hårt kritiserade Spionlagen och Natosekretessen som gäller i 50-150 år.

Det är tragiskt att så få ser igenom skådespelet och villigt låter sig bli utnyttjade, men jag har för länge sedan insett att man aldrig kommer att kunna påverka tillräckligt många för att få folket att resa sig. Jag lutar mig istället tillbaka med mitt växande politikerförakt och betraktar cirkusen.