Det är valtider och riksdagspartierna lovar friskt från höger till vänster – varje dag något nytt, men sällan med någon specifik redovisning för hur det ska finansieras, bara vaga löften.
Dagens utspel från finansminister Elisabeth Svantesson (M) är ännu ett i mängden och hon hävdar nu att regeringen räknar med ett reformutrymme på 50 miljarder kronor de kommande fyra åren – exklusive pengar till försvar (300 miljarder) och Ukrainastöd (hittils ca 157 miljarder).
”Det är ett bord som är dukat. Inflationen väntas bli den lägsta i EU när 2026 summeras. Vi har fantastiska förutsättningar, men det är tufft ekonomiskt framåt.”
———–
Min spontana reaktion är – i vilken lada hittade Svantesson de miljarderna med tanke på att hon i februari i år deklarerade att reformutrymmet för hela nästa mandatperiod i princip är slut?!
Samtidigt ligger den höga arbetslösheten kvar och skvalpar.
Men i vanlig ordning får väljarna inte redan på sådana viktiga detaljer som hur saker och ting ska finansieras. Man är bara glad över sänkt matmoms, sänkt skatt på drivmedel och sänkt pris på pendlarkort för att nämna några färska lockbeten – att det är skattebetalarna som finansierar alltihop redovisas inte lika tydligt.
Lån, utförsäljning av kulturarv, skatt på skatten genom energiskatten och återkommande åtstramningar av välfärden är knep som nuvarande regering och dess stödparti använt sig av för att få finansieringen att gå ihop.
Därtill smyghöjdes den allmänna löneavgiften ännu en gång i våras från 11,6 till 12,6% – en avgift som förra året drog in 270 miljarder kronor till staten och enligt OECD tar inget annat land ut lika mycket dold skatt genom arbetsgivaravgifter som Sverige.
Tyvärr gör majoriteten av den godtrogna och oftast ointresserade befolkningen inga efterforskningar kring våra politikers trovärdighet utan fortsätter tro på systemet – tro på att de faktiskt vill oss väl. Den ena delen som hejar på Tidöpartierna tror verkligen att Sverige går som tåget och bara nuvarande stollar får behålla makten så kommer vi fortsätta vara ett rikt land, medan den andra delen som hejar på de rödgröna förstår att landet är trasigt dock inbillar man sig att om bara Magdalenas lag får komma till makten så kan reparationerna börja.
Och det är därför landet ser ut som det gör år efter år, utan några politiska skrällar när folket får chansen att säga till om något vart fjärde år – åtminstone på pappret – det är samma partier, samma politik och oftast samma ansikten som bakom kulisserna samlas under ett gemensamt paraply.
https://www.di.se/nyheter/beskedet-50-miljarder-till-reformer-i-nasta-mandatperiod/
https://www.svd.se/a/7pdj98/svantesson-reformutrymmet-ar-slut
Inget annat land tar ut lika mycket dold skatt genom arbetsgivaravgifter som Sverige
