Upplys om det nuvarande slaveriet istället för att gnata om det förflutna

Noterar att SVT marknadsför en dokumentär om Danmarks historia som kolonialmakt med fokus på plantageägarna i Västindien som förslavade människor i jakt på socker och rikedom. Det fick mig att tänka på att det sällan visas ur en annan synvinkel, nämligen hur afrikanerna själva utnyttjade slavhandeln samt att man tiger om det faktum att slaveriet fortfarande är utbrett i vissa delar av världen.

För några år sedan skrev jag om båda dessa företeelser och man kan konstatera att det är lika tyst på den fronten som tidigare.

74-åriga Abiola Félix Iroko, professor vid enheten för historia och arkeologi vid University of Abomey-Calavi i Benin som skrivit flera böcker om afrikansk civilisation och slaveriet i Afrika, har slagit fast att det inte bara är köparen som måste fördömas – även säljaren har ett medansvar.

-”När vi pratar om slavhandeln anklagar folk enbart vita. Men de kom till Afrika som köpare och vi (afrikaner) var säljarna. Slavhandeln var inte ett isolerat fenomen eftersom kungen själv sålde slavar. När slavhandeln avskaffades var afrikaner emot ett avskaffande. Kung Kosoko av Lagos (Nigeria) var emot avskaffandet vid den tiden och en kung av Dahomey, vars namn jag inte nämner, var också emot avskaffande. Slavhandeln som varade i fyra århundraden är ett olyckligt fenomen med lång varaktighet som måste klassificeras som ett brott mot mänskligheten, där afrikaner också bär ett visst ansvar. Det är en fråga om medansvar. Det är inte bara köparen som måste fördömas, säljaren måste också fördömas eftersom säljaren har anknytning och släktskap med den som säljs. Av de som såldes och hade avkomma där, återvände många efter avskaffandet av slaveriet. Vissa återvände hem med portugisiskt klingande namn, Da-Silva, D’Oliveira. Tyvärr blev några av dem som kom på 1800-talet i sin tur slavhållare och köpte slavar åt sina kontakter i Brasilien. Afrikaner återupptog således denna handel efter avskaffandet. Så småningom uppnådde maskiner mer på en dag än en slav kunde åstadkomma på fem dagar och slavhandeln avskaffades till slut när kapitalismen utplånade slavhandeln.”

Som jag nämnde ovan är slaveriet dock inte utdött utan finns fortfarande, till exempel i den islamiska republiken Mauretanien – en stat i nordvästra Afrika som gränsar till Algeriet, Mali, Senegal, Västsahara, Atlanten och Marocko – där det finns runt 90.000 slavar. Där är det ljushyade (vita) morer som håller mörkhyade Haratiner (svarta morer) som slavar.

2014 antog Mauretanien en lag som kriminaliserar slaveri, men enligt Global Slavery Index har landet fortfarande tiotusentals slavar. En dokumentär från förra året vittnar också om slaveriet inklusive hur flickor och kvinnor utnyttjas av sin ägare.

Den nationella kommissionen för mänskliga rättigheter i Mauretanien har länge uppmanat nationella och internationella NGO:er att samarbeta för att bekämpa slaveriet, men det går trögt och de som ägnar sig åt slaveri skyddas systematiskt av såväl domare som polisen.

Bedrövligt och de flesta har aldrig hört talas om det pågående slaveriet. Här hade SVT kunnat göra en insats för att upplysa människor om vad som sker i nutid istället för att gnata om det förflutna och här hade EU kunnat göra mer för att sätta press eftersom man har ett långtgående partnerskap med Mauretanien inom bland annat fiske och migration samt stöd inom områden som grön vätgas, digitalisering och säkerhet, men omvärlden tittar istället åt ett annat håll.

90.000 slavar i Mauretanien år 2020 och hela världen väljer att blunda

När ska afrikaner själva fördömas för sin slavhandel?