Beslutsfattarna struntar i folkets protester

En av anledningarna till att jag skriver om nyheter och politiska händelser är för att på sikt få folk att vakna, börja protestera mer högljutt samt på sikt resa sig mot överheten. Men jag börjar alltmer betvivla att det är någon vits att uppmana till folkresning när man ser hur beslutsfattarna ute i Europa hanterar medborgarnas protester genom att ignorera medborgarna, slå dövörat till och köra över folket.

Ett tydligt exempel ser vi nu i Frankrike – landet där folk traditionsenligt inte drar sig för att säga vad man tycker och öppet demonstrerar mot ogenomtänkta politiska beslut. President Macron och hans regering har under en längre tid fått utstå folkets missnöje i form av stora protester mot pensionsreformen, men nu kommer beskedet att det ändå drivs igenom utan stöd då regeringen beslutat att kringgå parlamentet.

Liknande scenarion sker i Belgien och Holland, där bönder under ganska lång tid på olika sätt protesterat mot regeringens beslut att i klimatets namn försvåra deras produktion. Samtidigt har det i flera EU-länder de senaste månaderna skett folkliga regimkritiska demonstrationer mot höga priser, sanktioner och vapenstöd till Ukraina. Sammantaget kan mönstret kort beskrivas som att beslutsfattarna har slutat lyssna på folket som makten egentligen ska utgå ifrån och protesterna mot den politiska eliten förtigs dessutom i media.

Vad ska man göra när de som bestämmer har slutat att lyssna på människor? Byt ut dem borde vara den mest naturliga lösningen, förutom den detaljen att de flesta partier redan sålt sig till makten så det har i slutändan ingen betydelse vilken färg/namn makten har. Gå ut och protestera blir då plan B, men som synes ignorerar makthavarna folkets missnöje. Återstår att göra uppror med våld och ta tillbaka makten till folket, men den vägen vill vi så klart undvika att vandra.

Det finns dessutom en ganska viktig detalj att ta med i beräkningen – majoriteten av befolkningen är massindoktrinerade efter år av medias onyanserade rapportering och hinner knappt titta upp från sina beroendeframkallande skärmar för att tänka efter själva. Vi ser det bland vuxna och barn av i dag kan inte alls leva utan sina skärmar, så flocken är lättstyrd och det är makteliten så klart väl medvetna om så de kan sitta kvar i orubbat bo så länge pengarna fortsätter komma in.

Så jag har faktiskt själv slutat tro på en folkresning, man måste vara realistisk. Men jag skriver för min egen skull och kämpar på även om jag är fullt införstådd i att tåget gått för länge sedan samt det inte kommer gå att få rätsida på detta under min livstid. Jag kommer i alla fall inte ligga på min dödsbädd och undra varför jag aldrig sade något samt jag kommer att kunna titta mina barn i ögonen och säga att jag gjorde vad jag kunde – det är vad som räknas.

https://sverigesradio.se/artikel/macron-tvingar-igenom-pensionsreformen