Hur många familjer ska slitas itu innan våra beslutsfattare vaknar?

När jag tidigare arbetade på en advokatbyrå med inriktning mot familjerätt blev jag många gånger varse om hur orättvist systemet fungerar mot de föräldrar som blir av med sina barn och tillika de barn som förlorar sina föräldrar genom LVU. Jag skrev ett inlägg om det en gång, men svårt att formulera hur illa ställt det är när man inte får ta upp exempel.

För några år sedan publicerades en dokumentärfilm som följde vuxna som varit familjehemsplacerade som barn och alla hade ett rejält bagage där de vittnade om trauman efter att ha tvångsomhändertagits samt några hade dessutom råkat illa ut i familjehemmen. Kärnan handlade om att det svenska systemet är fullt av brister som ingen vill göra något åt.

Det är inte ofta man hör föräldrarnas perspektiv, men i kväll läste jag dock ett mycket bra debattinlägg skrivet av en trebarnsmor som lever mitt i mardrömmen och på pricken beskriver den taffliga processen med inkompetenta nämndemän som fattar livsavgörande beslut i domstolar som helt går på socialtjänstens rekommendationer oavsett hur många trovärdiga vittnen som går i god för föräldrarna.

Jag håller med skribenten om att det behövs en mer saklig och transparent debatt om problemet. Visst finns det en del barn som definitivt behöver omhändertagas, men när det enligt larmrapporter är så många unga som far illa i familjehem och på institutioner måste vi försöka komma till rätta med denna växande varböld istället för att blunda samt på så vis bidraga till att fler familjer splittras för alltid.

____________________________________

”Jag är en mamma som vill göra er uppmärksamma på hur verkligheten ser ut för de familjer vars barn tagits av socialtjänsten enligt LVU.

Jag kan vittna om den brist på rättssäkerhet i domstolen som råder när ett LVU-mål tas upp.

Socialtjänsten kan påstå vad som helst om föräldrarna, barnen och familjens situation utan att någon utomstående granskar dessa påståenden, tar fram bevis eller begär fakta.

Domstolen, med en lagkunnig och ett antal nämndemän utan erforderlig kompetens, fattar avgörande och oåterkalleliga beslut. Domstolarna går helt på vad socialtjänsten skrivit – de nekar sakkunniga vittnen, till exempel läkare och barnpsykologer, att medverka.

När man som förälder sedan vill få hem sina älskade barn ställs man inför en kompakt mur av misstro och avvisande ifrån socialtjänsten och domstolen. Det är socialtjänsten som har veto och om de inte vill samarbeta med föräldrarna så får dessa aldrig tillbaka sina barn igen.

De flesta föräldrar får aldrig hem sina LVU-placerade barn.

Föräldrarna kan göra en så kallad hemtagningsbegäran som betyder att de vill få tillbaka sina barn. Socialtjänsten gör vid en hemtagningsbegäran en utredning där de i 99 procent behåller barnen på LVU. Denna utredning tar cirka fyra månader. Om socialtjänsten inte tycker att barnen ska få komma hem så tycker inte domstolen det heller.

Det spelar ingen roll vad föräldrarna har gjort för förändringar eller om man är beredd att göra allt som socialtjänsten begär. Det spelar ingen roll om anledningen till att socialtjänsten tog barnen är borta eller om barnen själva bara vill få komma hem till mamma och pappa!

Det är skrämmande lätt att bli av med sina barn och omöjligt att få dem tillbaka om inte socialtjänsten medverkar. Är det verkligen så här socialtjänstlagen och barnkonventionen är menade att tolkas och praktiseras?

Är det verkligen statens mening och mål med LVU att barn och föräldrar ska skiljas åt för alltid? Vad tror ni detta gör med människor och deras hälsa?

När jag växte upp var socialtjänsten något man vände sig till om man behövde hjälp eller stöd. Nu är socialtjänsten en hänsynslös maktapparat som aktivt arbetar med att leta efter barn och kartlägga familjer. Tvångsåtgärder kommer i första hand, inte som sista utväg.

Socialtjänsten bedriver en barnhandel i Sverige med barn som tas ifrån sina riktiga föräldrar och placeras via vinstdrivande koncerner till familjehem och institutioner. Det är tyvärr också ett välkänt faktum att många barn far illa i familjehemmen och på statliga institutioner.

Jag efterlyser en saklig och transparent debatt om detta problemområde inom socialtjänsten och förståelse för dem som hamnar i denna situation och de barn som förlorar sina riktiga föräldrar.

Eva Schwarzvogel
Mamma till tre barn”

#debortglömdabarnen

https://www.friatider.se/socialtjansten-bedriver-barnhandel-i-sverige