Spiken i kistan

Turkiets helomvändning gentemot Sverige från kalla handen till öppna famnen där man till och med berömmer Sverige får en att ana ugglor i mossen. Nu ska Natodiskussionerna återupptas till Moderaternas stora glädje och Ungern – som i regel först går emot alla beslut, men när det väl gäller röstar som EU vill – ska rösta om Sveriges Natomedlemskap.

Var allt bara ett skådespel och det var från början uppgjort att Sverige ska med i Nato? Kastade man ett köttben till alla Natomotståndare för att de skulle känna att det finns hopp om att vi slipper gå med i krigsalliansen och nu är det dags att knyta ihop säcken?

Överlag har många uttryckt att man sett tecken till att DS försvagats och att det är på väg att ske en maktförskjutning, men det finns gott om anledningar till att fråga sig om inte även detta varit ett sätt att invagga falskt hopp hos folk om att en förändring till det bättre var på väg.

Medan våra politiker är helt till sig i byxorna över att få vara dem som förde in Sverige i Nato och fredsorganisationerna tiger, tänker jag med växande oro på alla ökade kostnader samt vad detta kommer betyda för våra barn och barnbarn – sista spiken i kistan är nära nu.

Det tycks inte finnas någon räddning alls och såväl nya lagar som tillvägagångssätt som på olika sätt inskränker vår yttrandefrihet samt suger ut oss ekonomiskt har blivit ett signum för det inkompetenta styret i Bryssel som våra inhemska politiker kryper för. När vi väl är med i Nato finns dessutom ingen exit. Men människor ser inte igenom det som sker och därför kan den korrupta makteliten behålla sitt järngrepp för lång tid framöver.

Ofta frågar jag mig varför man lägger så mycket tid och kraft på att protestera samt försöka väcka folk när det ändå är lönlöst. I slutändan handlar det nog om att inte vara ett får.

#anotherbrickinthewall