Tankefrihet och mänskliga rättigheter rimmar illa med verkligheten

Läser i Aftonblaskan att ”Ukrainas modiga folk” är en av tre finalkandidater till årets Sacharovpris från EU-parlamentet.

Finalisterna valdes ut i dag av parlamentets utrikes- och biståndsutskott bland de sju som nominerats av de olika partigrupperna. Övriga finalister är yttrandefrihetsaktivisten Julian Assange och Colombias sanningskommission, med uppdrag att utreda människorättsbrott under landets inbördeskrig.

Vem som får priset avgörs av parlamentets talman och gruppledare redan på tisdag. Med tanke på EU:s okritiska vurmande för Ukraina så är väl dock vinnaren redan utsedd.

Det blir dock lite smått patetiskt att ett pris som ska värna tankefrihet, mänskliga rättigheter och grundläggande frihet ska delas ut till folket i ett land där regimen förbjudit både oppositionspartierna och tidningar samtidigt som man i åratal förtryckt samt mördat den rysktalande befolkningen i landet. Att man dessutom har en dödslista för personer som stämplats som regimkritiker såväl nationellt som internationellt och som regeringen inte tagit avstånd från samt ett nynazistiskt krigsförband (Azovbataljonen) som är en del av Ukrainas nationalgarde, gör inte saken bättre.

Men det passar inte hycklarna i EU:s narrativ och det man inte pratar om syns inte – alltihop är trots allt för en ”god” sak.