Kosovoalbanerna blir ett användbart verktyg för väst i proxykriget mot Ryssland

Den politiska analytikern Aleksandar Pavic har skrivit en intressant artikel om hur västländerna i bakgrunden medverkat till att skapa konflikt i såväl Ukraina som nu i Kosovo genom att inte utöva press på den sida de stödjer. Eftersom kriget i Ukraina inte gått som väst hoppats på behöver man nu ett nytt krig och det är sorgligt att västvärlden enbart verkar vara intresserade av konflikter som slutar i död samt förstörelse. Inga avtal hålls, medborgarna lider och elitens spel för att kontrollera eller straffa de som utövar oberoende börjar bli tröttsamt.

——————————————

”Utöver konflikten i Ukraina står Europa nu inför en förnyad konflikt i Kosovo, Serbiens utbrytarprovins (officiellt namngiven Kosovo och Metohija enligt den serbiska konstitutionen).

Kosovos ensidiga utträde erkändes av västmakterna 2008. Detta skedde nio år efter Natos attack mot Serbien och Förbundsrepubliken Jugoslavien, varefter Natos styrkor ockuperade provinsen och hjälpte till att installera en etniskt albanskledd regering dominerad av före detta medlemmar i terrororganisationen Kosovos befrielsearmé.

Den nuvarande krisen utlöstes av Kosovos etniska albanska premiärminister, Albin Kurti, som till en början ville tvinga majoriteten av den serbiska befolkningen i norra delen av regionen att acceptera kosovanska registreringsskyltar och ID-papper från och med den 1 augusti samt att förbjuda inresa till provinsen eller utfärda tillfälliga papper till resenärer med serbiskt utfärdade skyltar och dokument.

Kurti försökte sig på ett liknande jippo i september 2021, vilket utlöste en kris där lokala serber i norra Kosovo organiserade vägspärrar och Kosovopolisen enligt uppgift misshandlade och skrämde serbiska civila, medan myndigheterna i Belgrad satte den serbiska militären i hög beredskap och beordrade överflygningar med stridsflyg över den administrativa gränsen mellan egentliga Serbien och Kosovo. EU förmedlade så småningom ett tillfälligt avtal, i väntan på en slutlig överenskommelse som skulle ha nåtts i april 2022, i EU:s regi. Det har dock inte blivit av.

Från Kosovo till Ukraina verkar det finnas ett mönster när det gäller avtal där västmakterna är inblandade. Sedan starten av årets militära specialoperation i Ukraina har ryska tjänstemän gång på gång upprepat att västvärlden aldrig har pressat Kiev att uppfylla sin del av fredsavtalet Minsk 2 från 2015 som var avsett att avsluta Kievs konflikt med Donbassrepublikerna.

Nyligen erkände den tidigare ukrainske presidenten Pyotr Porosjenko öppet att Ukraina aldrig hade för avsikt att uppfylla avtalet, utan bara köpte tid tills det kunde bygga upp en armé som kan ta över Donbass. Situationen med Kosovo är inte mycket annorlunda. EU förmedlade ett avtal mellan Pristina och Belgrad i april 2013, det så kallade Brysselavtalet, genom vilket Serbien skulle avveckla sina ”parallella” polis- och rättsliga strukturer i Kosovo samt övertyga Kosovoserberna att acceptera integration i Kosovopolisen och rättssystemet, utan att erkänna territoriets oberoende. Belgrads myndigheter gjorde detta, trots ett stort offentligt ramaskri över flytten.

Det fanns dock en andra del av avtalet, genom vilket Pristina var skyldig att bilda en sammanslutning av serbiska kommuner med betydande lokala befogenheter och kopplingar till det egentliga Serbien. Den albanska delen av Brysselavtalet har ännu inte uppfyllts. Eller, som Serbiens president Aleksandar Vucic noterade den 31 juli, att det har gått 3.390 dagar sedan Brysselavtalet undertecknades och fortfarande finns inget tecken på föreningen.

Liksom i fallet med Ukraina har det kollektiva västvärlden satt absolut noll press på den sida som det stödjer för att uppfylla sin del av ett undertecknat internationellt avtal. Och återigen, som i fallet med Ukraina, har detta uppmuntrat Pristina att intaga en alltmer krigförande hållning sommycket väl kan leda till en allvarligare konflikt.

Det finns ytterligare en ingrediens till Kosovo-blandningen, tack vare Ukrainakonflikten. Serberna – både i Serbien respektive Bosnien och Hercegovina – står nämligen praktiskt taget ensamma bland europeiska folk när de vägrar att ansluta sig till västerländska sanktioner mot Ryssland och genom att konsekvent visa öppet stöd för Rysslands särskilda militära operation i Ukraina.

Som ett resultat av detta har regeringen i Belgrad varit under konstant, ökande press från de största västerländska huvudstäderna, såväl som EU och NATO, att ändra sin politik samt ansluta sig till västvärldens kollektiva ekonomiska självmord. Eftersom Belgrad har visat sig vara en tuff nöt för väst att diplomatiskt knäcka när det gäller att bekämpa Ryssland, är det inte alls långsökt att föreställa sig att kosovoalbanerna bara kan ses av väst som ett användbart verktyg för att vrida åt skruvarna på Belgrad – på samma cyniska sätt som de olyckliga ukrainarna används för att pressa och försvaga Ryssland.

De kommande dagarna och veckorna kommer säkert att säga oss mycket. Det tillfälliga uppskovet med Kosovos myndigheters senareläggning av deras förbud mot serbiska registreringsskyltar och identifieringshandlingar till den 1 september kan verka uppmuntrande. Man bör dock alltid komma ihåg att västvärlden har alla verktyg som krävs för att pressa Pristina att uppfylla Brysselavtalet och i allmänhet uppföra sig. Kosovo är helt beroende av ett jämnt flöde av västerländska ekonomiska infusioner och Natos säkerhetsstöd.

Den serbiske presidenten har offentligt uttalat att Serbien inte är intresserad av en förnyad konflikt, men inte kommer att tillåta att dess folk skadas och missbrukas av Kosovos säkerhetsapparat. Om de största västmakterna inte tyglar Kurti och istället för att pressa honom att uppfylla tidigare undertecknade avtal låter honom använda våld och göra sina aviserade ensidiga drag i september, eller ännu tidigare, kan det betyda åtminstone ett par saker:

1) att hotet om nytt våld i Kosovo användes av väst för att utvinna ytterligare några eftergifter från Belgrad, kanske bakom kulisserna, som har att göra med bildandet av en ny serbisk regering, eller 2) att västvärldens belägrade politiska eliter vill ha och kanske desperat behöver ett utbrott av en annan konflikt i Europa. Eller kanske till och med båda dessa. Det enda som tyvärr är svårt att föreställa sig är att USA och EU faktiskt gör något för att i grunden bidraga till en fredlig lösning på denna kris.”

#followthemoney

https://www.rt.com/news/559969-serbia-kosovo-kurti-eu/