Jag brukar varken läsa eller dela Jan Guillous texter, men i dag blir ett undantag då han är inne på ett viktigt ämne – nämligen Säpos hetsjakt på kurder som ska utvisas för att blidka Erdogan och som får pågå i det tysta eftersom media blundar för det som pågår. Skamligt och man kan fråga sig hur många svenskar som egentligen vill att Sverige går med i Nato under dessa premisser. Men just det, vi medborgare har inget att säga till om.
Utdrag ur texten:
”Magdalena Andersson valde samma taktik som Jimmie Åkesson. Genom dekret från partiledningen blev det, efter påstått hemliga diskussioner, helt om marsch också för sossarna. Därmed var Natofrågan valrörelsemässigt desarmerad.
Man skulle kunna tycka att den turkiske envåldshärskaren Erdogan räddade Magdalena Andersson ur knipan när han som villkor för att godkänna Sveriges Natomedlemskap krävde utlämning av turkiska politiska flyktingar, gemensam turksvensk syn på kurder i allmänhet, inskränkning av svenska grundlagsfästa rättigheter som yttrande- och pressfrihet, förbud mot viss kritik av turkisk politik och utlämning av svenska medborgare, till och med en riksdagsledamot, till det turkiska rättssystemet. Regeringen hade bara kunnat säga nej till så orimliga krav och därmed skjuta Sveriges eventuella Natoanslutning framåt i tiden till långt efter den svenska valrörelsen. Då hade vi i god demokratisk ordning fått tid på oss att diskutera igenom en såpass avgörande fråga. I stället för att fatta beslut i panik och av valtaktiska skäl.
Vad hade högern haft att komma med då? Klaga på att alldeles för många av våra 100.000 kurdiska svenskar sprang omkring på fri fot och ännu inte terroriststämplats? Gnälla över att regeringen inte visat Erdogans idiotiska krav tillbörlig respekt? Vad hade Magdalena Andersson haft att frukta inför en sådan diskussion?
Säg det. Men tydligen en hel del eftersom hon föredrog att harmonisera Turkiets och Sveriges syn på såväl kurdiska befrielserörelser som kurder i allmänhet och nyttan av fler terroristlagar samt lovade att börja utlämna politiska flyktingar.
Sedan en tid tillbaka bedriver Säpo en primitiv men intensiv jakt på svenska kurder. Vi har alltså en politisk polis som arbetar för högtryck med att få fram så många utvisningsbeslut som möjligt. Det sker genom ”politiska” förhör och hemlig bevisning som de förhörda inte kan försvara sig mot. I det tysta utspelar sig ett politiskt drama i Sverige där busar från den politiska polisen tränger sig in i svenska hem och uppträder som sina kollegor i diktaturstater. De har redan såvitt känt fått ihop 38 färdigpaketerade utvisningsobjekt. Säpos iver att bistå sina turkiska kolleger är en skam, inte bara för Säpo.
Det finns ett skäl till att detta kan pågå i det tysta. Ingen av alla våra ”granskande”, ”grävande”, ”avslöjare” i guldspadebranschen skulle komma på tanken att ens nalka sig detta ämne. Sådan journalistik är inte karriärbefrämjande, snarare betraktad som vänstervriden och därmed automatiskt suspekt. Numera otänkbar i public service.
Det är därför allmänheten vet så lite om den här för en demokrati så förnedrande hanteringen. Det är också därför jag tar risken att göra mej lite löjlig genom att åter skriva om det som inte skrivs och därför till synes inte finns.”
Jenny Piper 