När jag hörde att Rasmus Paludan fått tillstånd att bränna fler koraner i Sverige lät det bra att man valt att hålla manifestationerna mitt på dagen när folk i regel är på jobb eller i skolan samt att Paludan skulle befinna sig på avstånd från eventuella motdemonstranter. Men det här är Sverige, där bara en del av befolkningen har sysselsättning om dagarna, medan övriga som inte behöver arbeta för brödfödan eller betygen kan slå dank – till exempel genom att samlas i folkmassor som skriker och kastar sten i Allahs namn.
Således samlades ett stort antal människor (se videon) i Borås i dag för att protestera mot någon som utnyttjar sin rätt till yttrandefrihet och några idioter – däribland ett barn och en vuxen man – simmade över ån Viskan till Sandwalls plats i Stadsparken där Paludan brände flera koraner, där de sedermera omhändertogs av polis.
Den här intoleransen som finns bland många vuxna som bor i Sverige där yttrandefrihet råder och som präglar många barns uppväxt, är något vi borde prata mer om i Sverige istället för att inbilla oss att problemen försvinner om vi inte låtsas om dem. Det räcker inte med att våra politiker deltager i några debatter i media för att vinna politiska poäng inför valet samt säger några väl valda floskler när tillfälle ges, utan här krävs det krafttag och ett nationellt samarbete som även innefattar samverkan kring barn/unga som för denna inskränkthet vidare.
Även om jag delvis kan tycka att det är en onödig provokation att bränna böcker som en del religiösa grupper anser vara en helig skrift, drar Paludan ändå fram en del av våra problem i ljuset som makthavarna försöker förtiga och det är samtidigt välbehövligt. Jag betvivlar dock att de styrande syltryggarna kommer våga gå från prat till verkstad och det gäller alla ”känsliga” frågor i det här landet där den svenska modellen är bygd på att sopa allt obekvämt under mattan så länge som möjligt.
https://www.friatider.se/muslimer-hoppade-i-att-komma-paludan
Jenny Piper 
När någon påpekar elefanten i rummet …
GillaGillad av 1 person
Först måste jag säga att jag gillar inte ens Paludan men han har rätt att ha möten i säkerhet och framföra sina åsikter och politik. Eftersom polisen agerar som de gör så måste man ifrägasätta hela valets legitimitet. De agerar inte längre som oberoende polis utan de uppträder som någon typ av politiska agenter, sannolikt på order ”uppifrån”. Ett liknande förfarande förekommer ofta när Afs ska ha möten, tokvänstern (dvs den infiltrerade och därmed helt förstörda arbetarvänstern) får då stå alldeles för nära och nästan störa ut mötena! Detta hände senast idag på deras möte i Norrköping
GillaGillad av 1 person
Piper skriver…
”Det räcker inte med att våra politiker deltager i några debatter i media för att vinna politiska poäng inför valet samt säger några väl valda floskler när tillfälle ges, utan här krävs det krafttag och ett nationellt samarbete som även innefattar samverkan kring barn/unga som för denna inskränkthet vidare.”
Det är många som har uttryckt nödvändigheten av åtgärder mot islamister i Sverige — det vill säga de muslimer som har en icke västerländsk syn på individen/människan, samhället, demokratins villkor: yttrandefrihet/religionsfrihet och framförallt inte respekterar svenska normer i offentligheten.
(Jag skiljer på ”muslim” och ”islamist” på så sätt att en muslim boende i västvärlden har ett västerländsk synsätt, i syfte att ordet/personen ”muslim” ska förbli neutralt.
Ivar Arpi, se nedan, använder benämningen ”vissa muslimer”, vilket även jag själv gjorde till dess jag läste att SR-Radio Swedens anställda inte förstod skillnaden mellan ”muslimer” och ”islamister” i översättningen till arabiska, kurdiska och somaliska.
— En islamist är en för svenska förhållanden djupt troende muslim som vill bl.a. införa hädelselag, anser att ”min tro som säger att det finns [en] gud som är större än Skurups kommun och det här beslutet” [1], markerar sin tro i offentligheten och kräver att Sverige ska anpassa sig.
I sann mänsklig anda är jag inkonsekvent: Som besökare i muslimska länder skulle jag inte betrakta/bemöta muslimer som islamister (det är alltför nedlåtande och respektlöst), lika lite som jag som besökare i ett östafrikanskt land skulle betrakta en könsstympande ”medicinkvinna” som barnmisshandlare.)
Frågan är vilken sorts ”krafttag”, ”nationellt samarbete” och ”samverkan” [kanske inspirerat av ”Grannsamverkan” mot inbrott] som avses.
Eller som Jörgen Huitfeldt uttrycker det (Kvartal.se 24/4: ”Hur gränser flyttas”)…
– ”Ja, men vad ska man göra då?”
… och, liksom många, svarar själv…
– ”På den frågan har jag inget svar. Min roll är inte att komma med politiska förslag utan att efter bästa förmåga försöka beskriva det som sker och vad det riskerar att leda till.”
(”leda till”, säger Huitfeldt. Ivar Arpi har en mer klarsynt, realistiskt tolkning av verkligheten: Han har, tillsvidare, gett upp: ”Vi förlorade, islamisterna vann”, se nedan.)
… och ser bara en lösning: att det är politiker som ska åtgärda det ”inre hotet” [se nedan], som han skriver, åt oss medborgare…
– ”… vill se dem alla – från Dadgostar till Åkesson – ställa upp sig på rad, målmedvetna och sammanbitna, på ett stort podium där de presenterar en långsiktig, drastisk och trovärdig plan mot segregation och parallellsamhällen.”
Även skribenten/debattören Ivar Arpi (fd. SvD) är svarslös…
– ”Frågan vi alla måste ställa oss nu är: vad ska vi göra åt det?”
(Rak höger med Ivar Arpi 28/4: ”Vi förlorade, islamisterna vann”)
Detta är ett djupt tragiskt synsätt, uppkommen av en kombination av indoktrinering — kritik, eller bara synpunkter på den ökande närvaron av islam i Sverige [2], har av politiker och media i åratal bedömts vara ”rasism” [3] — och svenskens vilja/kynne att vara förstående, inkluderande, balanserad (icke anklagande/skuldbeläggande) och konfliktundvikande:
Huitfeldt och Arpi har ännu inte gjort sig medvetna om historiens Facit, den enda tänkbara och möjliga lösningen (om det inte hjälper, återstår återvandring):
— Nu är det islamisterna som står på tur att anpassa sig, vilket de ännu inte har klarat av att göra då de bara har haft några få årtionden på sig…
Under västvärldens sociala, politiska och religiösa utveckling (hundratals år) har djupt religiösa varit tvungna att anpassa sig till synpunkter, kritik, hån, och satir. Till exempel filmen ”Ett herrans liv”, 1979 (Monty Pythons ”Life of Brian”), men framför allt vanligt folks beteenden i vardagen, de individuella mötena bland till exempel grannar och arbetskollegor.
Det fanns inget hot om våld eller offentlig stigmatisering som orsakade självcensur, vilket inte har blivit fallet i en västvärld som accepterar islamister (på inkluderande mångfaldsgrunder), vilka utgör den sociala miljön där extrema islamister lever.
Ivar Arpi ger exempel på konsekvensen av denna acceptans:
– Salman Rushdie (GB), ”Satansverserna”, 1988;
– Lars Vilks, Muhammedteckningar (”rondellhund”), 2007/2010;
– Charlie Hebdo (FR), satir över profeten Muhammed (12 anställda mördade 2015);
– Kurt Westergaard, Jyllands-Postens muhammedbilder (illustrationer av islams koppling till kvinnoförtryck, terror och krig) 2005;
– Elisabeth Ohlson Wallin, fotoutställning ”Jerusalem” 2010;
(Världskulturmuseet, Göteborg, stoppade utställningen; polisen bedömde att den ”hotade rikets säkerhet” SR 2010-12-01)
– Louzla Darabis (FR-DZ), konstverket ”Scene d’amour”, 2005-02-02 Expressen ”Tog ner tavla efter hot från islamister” (”Världskulturmuseets informationschef Jonas Dahl berättar att ungefär 700 mejl har kommit till museidirektören sedan utställningen invigdes för en dryg månad sedan.”)
– Theo van Gogh (NL; mördad 2004) och Ayaan Hirsi Ali (SO, NL, US), 10-minuters film ”Underkastelse” (eng. ”Submission”) 2004;
Doku.nu-journalisten Sofie Löwenmark beskriver Sveriges/västvärldens försök att lösa problemet:
– ”Om vi bara tagit pennorna och penslarna från Vilks. Om vi bara förbjuder Paludan. Om vi bara hänger ner 1 foto av Elisabeth Wallin. Om bara Paty inte visat karikatyren och om bara Theo van Gogh inte gjort filmen. Om Charlie Hebdo inte. Om Rushdie inte bara. Om bara ingen. Aldrig.”
(Twitter, 2022-05-12)
Arpi fortsätter…
”Listan på liknande händelser kan göras mycket längre.”
Till exempel:
* Samuel Paty (fransk lärare, halshöggs), lektion 2020 i yttrandefrihet med anledning av Charlie Hebdos karikatyrteckningar av profeten Muhammed;
* År 2006 publicerade Sverigedemokraterna en (!) karikatyr av profeten Muhammed på SD-Kurirens webbplats som ett stöd för Jyllands-Postens muhammedbilder 2005, varpå webbhotellet stängde ned webbplatsen efter påtryckningar från utrikesdepartementet.
Laila Freivalds (S, utrikesminister 2003–2006), å regeringens/statens vägnar, bad offentligt islamister om ursäkt:
“Jag ber om ursäkt för att vi i Sverige har enstaka personer som är så hänsynslösa och medvetet kränker andra människors religion”
(Aftonbladet 2006-02-09, ”Freivalds: Jag skäms”)
Denna statliga reaktion har visat sig vara förödande då det har givit moralisk och offentlig legitimitet/stöd åt islamister att betrakta kritik och satir som ”rasism” och islamofobi (en gammal islamistisk benämning som inte har giltighet i en demokrati).
Vidare… vad Huitfeldt och Arpi ännu inte förmår/vill inse är att det ”inre hotet” som Huitfeldt skriver (och även Piper?) utgörs av icke våldsbejakande islamister och inte, som de tycks tro, av extrema (våldsbejakande) islamister.
Extremisterna utgör toppen på islamisternas isberg som håller dem ovanför ytan och ger dem livsluft. Till exempel i invandrartäta orter, där de inte möts och stöts av svenskars (och invandrares) beteendemönster och synpunkter, kritik och hån [4].
Exempel på islamisters synsätt (jag utgår från att opinionerna är desamma i Sverige då ursprunget är i huvudsak Mellanöstern):
* 2016-04-11 Channel 4
”C4 survey and documentary reveals What British Muslims Really Think”
32% refuse to condemn those who take part in violence against those who mock the Prophet.
39% agree that wives should always obey their husbands.
52% do not believe that homosexuality should be legal in Britain.
66% completely condemn [34% gör det inte!] those people who take part in stoning those who commit adultery.
* 2020-11-08 Ledarsidorna.se
”Unga franska muslimer radikaliseras snabbare än tidigare känt”
(French Institute of Public Opinion, IFOP)
– ”[studien belyser] den ökande klyftan mellan den franska majoritetsbefolkningen och muslimer som bor i Frankrike.”
– ”Studiens mest häpnadsväckande upptäckt är att majoriteten av muslimer under 25 år (57 procent) anser att islamisk lag, sharia, är viktigare än fransk lag i Frankrike – en ökning med 10 procent sedan 2016.”
– ”Totalt sett delade cirka 38 procent av de franska muslimerna denna uppfattning.”
– ”… de entydiga analysresultaten som visar att muslimer är överväldigande för (81 procent) separata badtider för kvinnor och män i kommunala simbassänger samt undervisning i arabiska i offentliga skolor.
Islamisters närvaro i Sverige beror på den stora invandringen — Wikipedia ”Islam i Sverige”: ”Den främsta drivkraften av islams tillväxt i Sverige är invandring”, en invandringspolitik proklamerad av framröstade (!) politiker — som i sin tur beror på stigmatiseringen: Svenskens, till skillnad från invandrare, rädsla/oro för att misstänkas vara eller bli betraktad som ”rasist” gör att hon håller tyst med synpunkter/kritik i vardagen, till och med när hon röstar [5].
*
De ”krafttag” som efterfrågas handlar om individens vilja/mod att säga nej, säga ifrån — gentemot islamister och de svenskar (här: folkslaget) som ger dem moraliskt stöd — i de individuella mötena, eftersom ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket” [Grundlagen: Regeringsformen 1 §] enligt demokratins synsätt och varför vi medborgare inte kan, eller korrekt uttryckt: får, förvänta oss att politiker gör det åt oss, vilket är det halmstrå som den kloke Huitfeldt fortfarande klamrar sig fast vid.
Men, följande gäller för svenskar (här: folkslaget)…
‘Vi kommer att betrakta och behandla dig som rasist om du inte tydligt visar att du känner dig berikad av den etniska mångfalden’.
Det är ett omänskligt krav från islamister [6] och det svenska etablissemanget (politiker, journalister, myndighets-, kommun-, företags- och organisationschefer), inklusive delar av allmänheten, när svenskar står inför detta ultimatum att anpassa sig till främlingar…
Den universella normen, som gäller hos alla folk — till exempel araber, kurder och somalier — i alla länder, säger att när främlingen börjar ställa krav, då är denne inte längre välkommen.
Med tanke på hur många islamister det finns i Sverige och hur dessa påverkar Sverige i grunden, är det mycket förvånande att de två herrarna, och många med dem, inte har tänkt tanken om återvandring.
— Det är ett orealistiskt önsketänkande att vuxna islamister skulle kunna förmås ändra synsätt, än mindre de våldsbrukande extrema islamisterna. Ett fördömande från det offentliga Sverige är därför inte en tillräcklig åtgärd eftersom islamister får stöd och trygghet inte bara i den islamistiska sociala miljön (dvs. invandrartäta orter) men även stora delar av det offentliga Sverige inklusive muslimska församlingar.
Dessutom är ett nationellt fördömande (Pipers ”nationellt samarbete”) inte genomförbart då aversionen mot SD är så stark att detta prioriteras högre än att över huvud taget försöka rädda Sverige från det pågående förfallet (Arpis ”Vi förlorade, islamisterna vann”).
Då Sverige tillstånd är extremt, krävs det extrema åtgärder: Återkallande av medborgarskap och utvisning i en sådan omfattning att det har en påtaglig effekt, varför Alternativ för Sveriges (AfS) politik tycks vara det enda möjliga…
Ur partiprogrammet: ”Återkallande av medborgarskap ska kunna ske även från den som är född i Sverige av invandrade föräldrar men som inte kan anses leva i harmoni med svenska folket utan som har ett annat naturligt hemland”.
(Alla världens nationella folk delar säkerligen denna ståndpunkt i fråga om invandrare som missköter sig.)
Denna politik kommer inte att införas då riksdagspartierna bedömer denna åtgärd vara ”rasistisk” eftersom AfS bedöms vara ”rasister” [3], vilket är samma felaktiga bedömning som gjordes då SD ville stänga gränsen 2015, vilket S, C och M gjorde 1989 (”Luciabeslutet”).
*
Så, vem vågar (med risk för social uteslutning) ta första steget — i bostadsområdet, på arbetsplatsen, i affären, på den statliga inrättningen — att vara/bete sig/reagera som en normal människa i världen när uttryckliga eller implicita antaganden om ”rasism”/islamofobi eller krav på anpassning/acceptans ventileras?
Dessvärre är den sociala och politiska situationen med största sannolikhet olöslig: Sveriges gemenskap är numera definitivt delad…
Den ena halvan upplever/tolkar ”rasism” och islamofobi hos svenskar, vilka ska bekämpas, till och med genom att kringgå demokratins dömande instans: rättsväsendet… Regerings ”Nationell[a] plan mot rasism” (2017).
Den andra halvan känner sig förorättad och oriktigt anklagad/fördömd och förvägras möjligheten att moraliskt försvara sin människosyn och oro för islamiseringen av Sverige.
Sverige är för många —
en andel av svenskarna tillsammans med den kvarts miljon svenska medborgare som lever under ett mer eller mindre islamistiskt förtryck (Aftonbladet 2017-05-29: ”Forskare: 240.000 unga i Sverige kan vara drabbade.” –”I de 200 rättsfall som Aftonbladet granskat kommer det dolda förtrycket fram.” ”Mörkertalen är enorma.” ”Hedersförtryckta i kristna svenska församlingar eller vuxna ingår inte heller.”)
— inte längre ett land av frihet.
… och sen kom viruset, Ukraina, elbrist, matbrist?, överflyttning av politiska beslut till internationella/överstatliga instanser (FN, WHO, EU, G7, Nato, WEF) och digitaliseringen av samhället (har du inte en modern mobiltelefon lille vän, är du inte välkommen i denna nya ”demokrati” som du själv har skapat).
PS
Det bär mig emot att använda benämningen ”islamist” om svenska medborgare då det upplevs som nedsättande. Men, situationen i Sverige har blivit extrem, varför jag anser det vara motiverat att särskilja dem från muslimer.
*
[1]
”Läraren Naouel Aissaoui möter Loubna Stensåker Göransson (M): Slöjförbudet handlar om rasism”
– ”… min tro som säger att det finns [en] gud som är större än Skurups kommun och det här beslutet.”
(2020-02-29, Sveriges Television)
[2]
Angående islams ökenande närvaro och synlighet i och påverkan på svensk offentlighet…
För att min kommentar inte ska bli alltför lång (vilket den redan är), hänvisar jag till min kommentar i Pipers blogginlägg från 17/4 ”Sverigebilden har återigen fått sig en törn”. Men, jag vill göra ett tillägg: faran i att anställa islamister (enl. definitionen ovan) i statsförvaltningen…
* Sveriges Radio, 2018-03-06:
”Nämndemän utesluts ur C efter kritiserad dom”
– ”De två nämndemän, som var med och fattade det kritiserade beslutet att fria en man för misshandel [mannen och kvinnan gifte sig enligt sharialag för cirka sju år sedan] eftersom han ‘har en god familj’, utesluts nu av Centerpartiet.”
[3]
”rasism”… citattecken då betydelsen har vidgas så mycket att t.o.m. svenska barn blir kallade ”rasister”, varför benämningen inte längre kan användas unisont i landet.
[4]
Exempel på hån…
2022-04-28, Kungälvs-Posten (KP)
”Äldre man ofredade kvinna – utreds som hatbrott”
– ”Mannen i fråga, som KP varit i kontakt med, slår i från sig när det gäller att han ska ha uttryckt sig rasistiskt. Han tillstår dock att han hejat på kvinnorna som satt på en bänk utanför vårdcentralen dit han var på väg, och sagt dem för ‘Hej påskkärringar’.”
[5]
2016-01-27 Expressen Debatt, forskare vid Göteborgs universitet:
”Hade kvinnorna vågat åsiktsrösta i lika hög grad som männen, utan att ta hänsyn till vad andra tycker, hade SD enligt gängse väljarmodeller med råge varit Sverige största parti.”
[6]
Exempel på islamister, enl. definition ovan, vars åsikter har tillåtits och formats av det offentliga samtals/debattklimatet (och som även är orsaken till att vissa invandrarbarn har fått modet att kalla svenska barn för ”rasist”):
* Anställda vid Sveriges Radios ”Radio Sweden”s arabiska, kurdiska och somaliska ”Grupper”.
– SR 2022-05-05/10: ”Fel i rapportering om Ebba Buschs uttalande om islamister”
[Dessa anställda har inte begått något fel, från ett islamistiskt perspektiv, varför uppsägningar är den enda lösningen.]
* Barakat Ghebrehawariat (statsvetare)
Föreläser bl.a. om mångfald, vithetsnorm, rasifiering och normkritik; kunder är bl.a SR, SVT, Kulturrådet, Statens konstråd och Svenska filminstitutet, fd. kommunikationsansvarig hos ”Förortens riksdag”, Forix, ett projekt som drevs av studieförbundet Ibn Rushd och Sveriges unga muslimer, SUM.
[I TV4:s tema ”Språkskolan” 2021 instruerar (”Don’t do it”) han svenskar vilka ord de får och inte får använda.]
* Nadim Ghazale (polis, hängde 2018 upp en tavla på det statliga på tjänsterummet som avbildar SD:s blåsippa med nazistiska hakkorsrötter)
Expressen 2022-04-19:
”Jag är rädd att upploppen har gjort det värre för muslimerna”
– ”Vi behöver också stärka skyddet för redan utsatta medborgare, för riktiga muslimer som blir uppriktigt ledsna, sårade och uppgivna över de provokationer som genomförs under missbrukandet av yttrandefriheten. […] Att tillstånd ges och att brännandet av Koranen inte är ett självklart hatbrott påvisar hur långt den svenska lagstiftningen har kvar för att skydda vissa utsatta folkgrupper.”
[Dessa ”riktiga muslimer” är islamister som ännu inte har anpassat sig till det västerländska samhället samt ställer krav på Sverige att anpassa sig.]
* Apoteksanställd kvinna (Jönköping):
Polisanmälde en kvinnlig kund för Förolämpning (uttryckte synpunkter på slöjan). Dömd 2020 till 40 dagsböter och skadestånd men förnekar brott.
[Det svenska rättsväsendet anpassar sig till islamisters syn på kränkning.]
* Atilla Yoldas (journalist, Expressen):
”Ny namninsamling vill att koranbränning blir hatbrott – Handlar om sunt förnuft”
(SVT, 2022-04-21)
* Bilan Osman (stiftelsen Expo, Dagens ETC, Expressen, SvD)
Hon skriver om den ”västerländska blicken” på hijabuppropet (initiativtagare) och slöjor i Expressen 2015-06-24 ”Frihet är inte att ta av sig hijaben”:
– ”Den som gläds åt aktioner som ”My Stealthy Freedom” [Masih Alinejad: en iranskas kamp mot Irans slöjtvång], inte för att det är en aktion som visar styrkan som finns hos kvinnor som på riktigt utmanar en regim med ingenting annat än visioner, utan för att den aktionen ligger närmast västvärldens bild av vad frihet är och innebär.”
Detta är just ett icke västerländskt perspektiv, ett islamistiskt, som överutnyttjar svenskens acceptans/tolerans gentemot personer som uttrycker sin privata religiösa övertygelse på ett för svenska förhållanden iögonfallande sätt i offentligheten samt inte visar respekt för svenska klädkoder. Det är inte förekomsten som skapar reaktioner, det är det ständigt ökande antalet slöjbärare vilka får stöd och medgivande från ena halvan av Sverige (se ovan).
Enligt min mening har Osman ännu inte gjort sig förtjänat av Sveriges religionsfrihet: att skylta med sin religion i offentligheten, trots att hennes islamistiska kollektiv inte har gjort upp med det medförda förtrycket, se Aftonbladet (”Hedersförtryck”) ovan.
* Alla de muslimska församlingar i Sverige som inte tar avstånd från kravet på hädelselag, eller våldsverkarna.
— Huitfeldt, i ett berömligt svenskt försök att vara balanserad och diplomatisk men slår rekord i underdrift, benämner dem som ”vettvillingar”, vilket inte är den benämning som används för personer som hotar — det har redan blivit en realitet, läs Arpi — både tryggheten på allmän plats och demokratins yttrandefrihet.
[Hur många medlemmar har dessa församlingar? 10.000-tals? 100.000-tals? Wikipedia ”Islam i Sverige (2016): mer än 1.000.000 med kulturell muslimsk bakgrund”]
* De som sympatiserar med/röstar på Partiet Nyans.
(Partiet avser att införa hädelselag och ”islamofobi” som brottsrubricering.)
GillaGilla