USA vill se Ryssland i internationella domstolen i Haag men slipper själva ta ansvar för sina krigshandlingar

Vi är många som noterat den absoluta frånvaron av en vederbörlig process för att bedöma båda sidors påstådda krigsförbrytelser som uppstått i Ukrainakonflikten – en process som normalt sett tar flera år och istället har den samlade mediakåren tillsammans med våra makthavare i väst redan pekat ut den som är skyldig.

Den politiska strategen Rachel Marsden har skrivit en intressant artikel där hon reflekterar över hur USA pekar finger åt Ryssland samtidigt som de själva hela tiden slinker under radarn. Utdrag ur artikeln nedan.

”Biden-administrationen arbetar för högtryck efter ett sätt att få Internationella brottmålsdomstolen i Haag att ställa Vladimir Putin till svars. Eftersom USA inte ens är medlem i domstolen så kan man fråga sig vilken auktoritet, moralisk eller på annat sätt USA har att komma med dessa krav? Ryssland är inte heller medlem, så alla ansträngningar att rikta in sig på Ryssland förblir symboliska.

Fram tills nu har Washington inte haft någon användning för ICC och har vägrat att diskutera anklagelser om krigsförbrytelser mot amerikanska tjänstemän eller militär personal inom ramen för dess olika väpnade interventioner runt om i världen.

2002, mitt i den amerikanska invasionen av Afghanistan och precis före dess bombning av Irak med avlägsnandet av Saddam Hussein från makten, antog kongressen The American Service-Members’ Protection Act, informellt känd som The Hague Invasion Act, som tillåter ”alla medel nödvändigt och lämpligt för att få till stånd frigivning av all amerikansk eller allierad personal som hålls fängslad eller fängslad av, på uppdrag av eller på begäran av Internationella brottmålsdomstolen.” Det förbjuder också samarbete med och utlämning av amerikaner till domstolen för rättegång.

Inte långt efter att lagstiftningen undertecknats av president George W. Bush, började anklagelserna om krigsförbrytelser mot Washington-tjänstemän att rotera inom ramen för dess globala krig mot terrorismen. Human Rights Watch citerade ”tvångsförhörsmetoder som godkänts av försvarsminister Donald Rumsfeld för användning på fångar i Guantánamo”, såväl som bilder på övergrepp av fångar av amerikanska soldater i Abu Ghraib-fängelset. Bortsett från störande bilder, har Genèvekonventionerna historiskt sett tillåtit olagliga fiendekombattanter att bli skjutna på plats och nekad behandling som krigsfånge.

USA spelade på den avvikelsen och kan ha varit juridiskt motiverade att göra det baserat på internationell lag som går tillbaka till den Westfaliska freden, men i den väpnade konfliktens hetta går känslorna höga och överväldigar ofta intresset för en korrekt process. Man skulle kunna tro att Washington åtminstone skulle vara villig att ge samma hänsyn till aktörerna i Ukrainakonflikten som de kräver av sig själv.

Andra amerikanska krigshandlingar som slentrianmässigt beskrivits som ”krigsförbrytelser” och ”grymheter” finns i överflöd från de senaste två decennierna i bland annat Afghanistan och Irak.

Amerika har alltid kritiserat internationell lag som tillämpas på dess egna handlingar när de har känt att målet rättfärdigar medlen för antingen sig själv eller sina allierade. USA:s före detta ambassadör och nationell säkerhetsrådgivare John Bolton sade 2018, strax före Trump-administrationens sanktionering av ICC-tjänstemän (upphävt förra året av Biden) på grund av oväsen om att utreda amerikanska anklagelser om krigsbrott i Afghanistan och israeliska krigsförbrytelser i Palestina: ”USA kommer att använda alla medel som krävs för att skydda våra medborgare och de av våra allierade från orättvis åtal av denna olagliga domstol.”

Snabbspolning framåt till 2022, och skulden för ”krigsförbrytelser” – som per definition bara kan fastställas av en domare – blir hänsynslöst använda i propagandasyfte, inklusive av president Joe Biden själv.”

#itsokwhenwedoit

https://www.rt.com/news/553816-us-putin-hague-criminal-court/