Varför prioriteras inte våra riktiga miljöproblem?

Medan våra riksdagspartier sjunger lovsånger över Sveriges förträffliga klimatpolitik som man vräker ut otaliga miljarder till årligen utan att kunna påvisa att det finns ett reellt klimathot samtidigt som befolkningen utsätts för stora ekonomiska prövningar till följd av den oansvariga politiken, fortsätter våra vanliga miljöproblem att lämnas i sticket.

Ett av dem är Östersjön, där 80-90% av havet är drabbad av övergödning och omfattande bottendöd, med ett unikt ekosystem som ingen vet hur länge till det kan överleva.

Enligt en färsk studie fungerar inte politiken för att rädda havet. Mark Brady, docent i naturresurs- och miljöekonomi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och en av forskarna bakom studien, säger att målen är tydliga, men däremot är politiken för att nå dit bristfällig.

Sedan 2007 har de nio länderna runt Östersjön en gemensam åtgärdsplan (Baltic Sea Action Plan) för att rädda havet med konkreta mål och åtgärder för att minska utsläppen, men redan 1998 kom de berörda länderna överens om grundläggande åtgärder för att begränsa jordbrukets miljöpåverkan och mycket är inriktat på hantering av stallgödsel.

Sverige har infört flest åtgärder, men inget land har gjort allt och många grundläggande åtgärder har fortfarande inte implementerats av länderna trots att samarbetet pågått i decennier. Sämst är länderna i öst och Lettland, Litauen samt Polen har exempelvis inget tak för tillförsel av fosfor.

Den ekonomiska skillnaden är den mest uppenbara, där de gamla östländerna har mycket lägre BNP än exempelvis Sverige och Danmark. Medborgarna där har en lägre betalningsvilja för att rädda Östersjön eftersom de har andra prioriteringar. Enligt studien skulle det behövas starkare lokala myndigheter och institutioner i flera av länderna. I exempelvis Polen finns det tiotusentals lantbrukare som man skulle behöva nå, men där det saknas gratis rådgivning.

Forskarna pekar också på att kostnaderna för att minska utsläppen varierar stort i olika länder, vilket beror på lokala faktorer som klimat, jordart, struktur på jordbruket och ekonomi. En konsekvens är onödigt höga kostnader för att uppnå målen samt en upplevd orättvisa i fördelningen av kostnaderna, men Baltic Sea Action Plan tar inte hänsyn till var det är billigast att minska utsläppen.

Forskning visar att man kan minska utsläppen till en betydligt lägre kostnad om man fokuserar åtgärder på rätt plats och kostnaderna skulle kunna omfördelas mellan länderna. Sverige skulle exempelvis kunna stötta Polen att genomföra åtgärder som får större effekt på havet än vad åtgärder i Sverige hade haft.

Jag hade gärna sett att man omfördelade de enorma summor som vi lägger på klimatet till att istället fokusera på våra egna reella miljöproblem. Att ekonomiskt stötta andra länder för att rädda havet som i det här exemplet är bra mycket vettigare än att se på när pengar byter fickor i klimathyckleriets namn, medan våra makthavare slår sig för bröstet över sin förträfflighet som består i att slösa med skattemedel och låna nya miljarder.

Slopa plastskatten och det senaste tilltaget med att Sverige som första land i världen ska sänka utsläpp från konsumtionen – inklusive de utsläpp som svenskar skapar utomlands i form av resor, varor och tjänster – så har man vips lite medel att röra sig med och det finns mycket mer att hämta hem.

#followthemoney

https://www.ystadsallehanda.se/nyheter/atgarder-for-att-radda-ostersjon-fungerar-inte-ec482ae6/