En ärlig helomvändning eller välregisserat maktspel?

Min analys tidigare i dag om att Miljöpartiet aldrig skulle få för sig att lämna maktens boningar, kom snabbt på skam efter det mycket oväntade beslutet om sorti för Miljöpartiet som helt sonika hoppade av regeringssamarbetet samtidigt som den nykrönta statsministern Magdalena Andersson fick lämna in sin avskedsansökan illa kvickt.

Min första reaktion var uppriktig glädje över att det som så många väntat så länge på äntligen blivit verklighet, men följdes sedan av ett visst tvivel.

Visste Magdalena Andersson om att MP skulle hoppa av eftersom hon inte kommenterat det i någon större utsträckning? Är det en skenmanöver för att syna Centerpartiet, för att sedan återförenas på nytt? Kommer vi få se Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet i en regeringskonstellation med stöd av Vänsterpartiet efter nästa års riksdagsval?

Socialdemokraterna torde vara glada över att samarbetet med Miljöpartiet äntligen kommit till vägs ände, vilket kan gynna partiet inför valet nästa år. Har Magdalena Andersson kurage att styra partiet i ny riktning och dessutom byter ut alla ministrar – inklusive Morgan Johansson och Anders Ygeman, finns potential att vinna ett stort väljarstöd lagom till valet.

Men S kan maktspelet, så det återstår att se om det är ett välregisserat maktspel vi nu beskådar eller en helomvändning som bringar hopp för en välbehövlig förändring. Men alltid när vi tror att det ska bli bättre så blir det alltid sämre, så frågan är varför det skulle bli annorlunda denna gång?!

För närvarande ser jag faktiskt hellre Magdalena Andersson som statsminister än att Moderaterna med Ulf Kristersson i spetsen tar makten, för då lär nog tvångsvaccinering stå högt på agendan.

Bildkälla: SR