Vad får vi för pengarna? En vårdkö utan ände

”Vårdpersonalen går på knäna”, ”vården är körd i botten”, ”nya nedskärningar i vården”, ”det finns inga pengar”, ”psykiatrin är i kris”, ”Sverige är inte längre en välfärdsstat” etc. är välkända meningar som florerat länge nu. Men det är lätt att skaka av sig när det alltid finns en vältalig politiker till hands som kan släta över problemen som ”utmaningar” som vi arbetar på att lösa.

Men gör beslutsfattarna verkligen det och har de patienternas bästa för sina ögon? Nej, oavsett färg på de som styr så är det enda man gör att släcka eldar och skjuta problemet framför sig medan man regelbundet omorganiserar samt ”effektiviserar” fram till den punkt då allt kollapsar – utan minsta tanke på den vårdberoende patienten eller deras anhöriga. Det har vi alla tydligt sätt genom åren och det finns så klart en anledning till att vården ständigt återkommer som en av de viktigaste valfrågor för medborgarna vart fjärde år.

Psykiatrin har krisat så länge att man tappat räkningen på åren som går, men i Sverige går det tydligen bra att fortsätta driva en verksamhet som varken är patientsäker eller uppfyller sitt mål. I mitt jobb pratar jag dagligen med patienter i stort behov av behandling, stöd och medicinering som vi inte kan hjälpa eftersom det helt enkelt inte finns några resurser. De får hela tiden höra att köerna är jättelånga och har de tur kan de få en läkartid innan nyår samt att de får uppsöka psykakuten om deras mående försämras. När de sedan efter mycket om och men lyckas träffa en läkare så handlar det till 99% om insättning eller byte av medicinering samt sjukskrivning – något som sedan fortlöper i åratal, om patienten ens får sitt årliga återbesök i tid vill säga, för det finns inte tid till att hjälpa patienterna på riktigt och dessutom pockar ett ständigt flöde av nya patienter på läkarnas uppmärksamhet. Förvisso betalar regionerna oerhörda summor för samarbete med privata aktörer som kan göra grundutredningar och sätta diagnoser innan de skickas tillbaka till öppenvården för medicinering, men inte ens det avlastar längre. Däremot är dessa aktörer stora vinnare då de tjänar multum på detta, vilket det skrivits en del debattartiklar om det senaste året för att belysa problemet.

En del patienter eller anhöriga blir jättearga när över de långa köerna och de som blir mest upprörda prioriteras ofta, men den krassa verkligheten är dock att de flesta inte orkar skrika eller kämpa, utan accepterar sin lott. I det här fallet en nitlott där de får leva med sitt lidande så gott det går i den långa väntan på en vårdkontakt. De flesta förstår att det är ett politiskt problem och skäller inte på oss i vårdpersonalen, men ingen vet hur de ska adressera problemen högre upp i hierarkin så att någon börjar lyssna på dem.

I går pratade jag med en ung man som egentligen bara behövde återupptaga sin medicinering, men detta skulle också ta månader då ett läkarbesök måste till. Jag rekommenderade honom att även undersöka privata alternativ då det skulle gå snabbare. Har man råd är detta så klart en enklare väg, men vi är inte vana att behöva betala extra för vården i Sverige då vårt sjukvårdssystem bygger på solidariskt finansierad vård via skatten som vi betalar in varje månad. Det är dessutom ganska få förunnat att få en privat sjukvårdsförsäkring via sin arbetsgivare som öppnar dörrar på nolltid och gemene man har inte ekonomiska muskler att betala för det själv.

Således betalar vi skatt för att få tillgång till sjukvård, men när man väl står där och behöver hjälp finns ingen hjälp att få, det är tyvärr den dystra sanningen oavsett vad våra egotrippade politiker försöker slå i oss nästa år.

#detnyasverige

#vadfårviförpengarna

En reaktion till “Vad får vi för pengarna? En vårdkö utan ände

  1. Och ingen tycks fundera på varför det finns så många patienter med så stort behov av behandling, stöd och medicinering, var kom dom ifrån, för jag kommer inte ihåg att dom fanns tidigare. Kan det vara så att landet styrs, inte leds, av en diktatur med okunniga, inkompetenta och obildade ideologi-dyrkare och den enda lösningen är att avlägsna dom och börja ställa krav på ansvar.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s