I maktens korridorer räknas inte prestation

På vägen hem från jobbet hade jag nöjet att lyssna på den förre Moderatledaren Anna Kinberg Batras sommarprat och även om jag alltid gillat henne fick jag nu ännu större respekt när hon på ett intressant sätt berättade både om sin familj samt vägen till den politiska toppen. Jag känner så väl igen mig i henne – en driftig person som inte ger sig i första taget, tycker det är kul att jobba hårt, alltid har fullt upp samtidigt som för lite sömn leder till att man lätt somnar om man sätter sig ned för länge. Men det påminde mig också om hur fullkomligt idiotiskt det var av Moderaterna att kicka denna förmåga istället för att låta henne löpa linan ut – kanske hade man vunnit valet om man haft lite is i magen!

Kinberg-Batra är både välutbildad och mycket kompetent med god insikt samt erfarenhet i viktiga frågor, men även om hon hade alla egenskaper som krävs för att leda ett land – inklusive popularitet i opinionen – var det inte tillräckligt. Ledaregenskaper som att hålla huvudet kallt i kris och förmåga att fatta beslut ses som bekant som en styrka hos män – men icke hos en kvinna som avfärdas som besvärlig eller en bitch när hon fattar beslut.

Kinberg-Batra upplevde det också som att det är viktigare att framstå som god eller ond än vad man tycker eller gör. Till skillnad från män kommenteras kvinnors klädsel och utseende på ett annat sätt. Kinberg-Batra fick ofta höra att hon måste se lite gladare ut istället för att framstå som en robot – varför nu en statsministerkandidat måste tänka på att le i tjänsten, hur ofta ser vi Löfvén gå omkring med ett flin i ansiktet?

I januari 2017 yppade Kinberg-Batra det som kom att förändra allt – nämligen att man skulle sluta låtsas som att det åttonde riksdagspartiet inte existerar. Även om hon inte delade Sverigedemokraternas värderingar så är hon av uppfattningen att om det finns frågor där partierna tycker samma sak, kan man göra gemensam sak för att få igenom sin politik – något Kinberg-Batra till exempel gjorde när hon förhandlade med Vänsterpartiet för att förverkliga förslaget att personer av samma kön ska kunna gifta sig, vilket definitivt medförde att hon kände sig som en kommunist efter det.

Drevet gick och kvinnan som på allvar börjat utmana regeringsmakten måste så klart stoppas. Även om hon var gift och hade barn med en utomeuropeisk man stämplades hon som rasist – man drev till och med en kampanj med texten ”Free David Batra”. Media var skoningslösa och när Kinberg-Batra efter terrordådet på Drottninggatan deklarerade att terroristen Akilov inte hade tillstånd att få vara i Sverige skrev tidningarna att det var hon som skulle skämmas.

Efter sommaren kände Kinberg-Batra att hon återigen hade luft under vingarna och började förbereda sig för valrörelsen där hon skulle ställas mot Löfvén, men då hade några Moderater planerat annat – nämligen att kräva hennes avgång. Resten är historia och istället för att bli Sveriges första kvinnliga statsminister, blev hon istället den första Moderatledaren på över 100 år som inte fick möta väljarna i ett val.

Tänk vad det hade kunnat se annorlunda ut om dessa män i M-ledningen inte varit så förbannat rädda för en stark och driven kvinna som gjort mer för partiet än många andra, utan låtit henne få göra sin grej istället för att trycka ned henne?! Månne hade vi fått en kvinna på statsministerposten som lett landet åt rätt håll utan att ha beröringsskräck gentemot SD, men istället fick vi Ulf Kristersson.🤦‍♀️

Obegripligt att man inte byter ut honom och gör något radikalt till nästa val! Jag hade gärna sett Maria Malmer Stenergard ta över ledarrollen, men Arin Karapet och Johan Forsell hade inte heller varit så dumma. Dröm på… när det som i så många andra partier handlar om att hålla varandra om ryggen i partistyrelsen är man inte öppen för förändring så länge det inte gynnar de själva och i exemplet Kinberg-Batra bekände man färg och prestation räknas inte.

#kronprinsessan

Bildkälla: SR

2 reaktioner till “I maktens korridorer räknas inte prestation

  1. Historien beskriver mycket väl varför Sverige rusar mot stupen och undergång. Hon torde ha varit en av de mycket få utbildade personerna i riksdagen, någonsin. En tydlig, värdig och högst kompetent kandidat till statsministerposten och att leda landet. Därför dumpades hon. De outbildade okunniga, och inkompetenta, var rädda för henne. En av USAs mest berömda entreprenörer, Robert Townsend (1920-1998. Han som byggde AVIS till ett storföretag), skrev 1970 i sin bok ”Up the organization”. ”First class people hire first class people, second class people hire third class people”. Sverige ligger väl nära ”fifth class people” numera, eller lägre. Nu gäller mestadels helt outbildad personer med ett välsmort munläder och med rätt åsikt och supporters. Inte ens läs- och skrivkunnighet fordras. Varför är Kina så framgångsrikt. Mycket stora krav på att ens kandidera, högre utbildning, livserfarenhet, arbetslivserfarenhet, politisk erfarenhet, avlagd ämbetsmannaexamen, avlagd specialutbildning i ledarskap, och ett rent förflutet. Det gör skillnad på resultatet.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s