I går ringde kyrkklockorna i flera minuter i den sydtyska staden Würzburg vid en minnesstund för offren efter den dödliga knivattacken i fredags, där en somalisk man dödade tre kvinnor och skadade sex personer medan han skanderade Allahu Akbar.

Först gick man ut med att förövaren – som sköts i benen av polisen under attacken – var psykiskt sjuk eftersom han vid flera tillfällen vårdats på en psykiatrisk avdelning. I går deklarerade dock Joachim Herrmann, inrikesminister i delstaten Bayern, att mannen kan ha haft ett islamistiskt motiv då det under utredningens gång kommit fram saker som tyder på att handlingen kan ha varit islamistiskt motiverad, bland annat har man hittat islamistisk propaganda i mannens hem och den misstänkta terroristen har även flera gånger själv pratat om sitt ”bidrag till Jihad”. Enligt Herrmann kan både psykiska problem och islamism ha motiverat mannen att utföra den blodiga attacken.

Mannen som kom som asylsökande 2015 har en så kallad status för subsidiärt skydd, vilket innebär att han uppehåller sig lagligt i Tyskland. Enligt Herrmann kan det vara klokt att undersöka möjligheterna att titta närmare på flyktinglagstiftningen och överväga under vilka omständigheter en skyddsstatus kan upphävas.

Meanwhile in Sweden… gör såväl våra styrande som media allt de kan för att sopa problemen under mattan och inte prata om det växande islamistiska hotet, utan istället försöker man flytta fokus till högerextremister som målas ut som det största säkerhetshotet. Varför tror man att det inte kommer att hända här? Det är inte så att vi motarbetar det på något sätt – tvärtom.

I den humanitära stormakten tar vi hem IS-terrorister och deras avkommor på löpande band samt ger de skyddad identitet, bidrag och stöd. Våra beslutsfattare är dessutom fullt medvetna om att flera moskéer i landet fungerar som rekryteringsplatser för nya jihadister, men våra ansvariga politiker väljer ändå att titta åt andra hållet samtidigt som de årligen godkänner nya moskébyggen med tvivelaktiga finansiärer som sprider hatpropaganda och bidrager till att extremismen breder ut sig. Dessutom bygger syltryggarna i regeringen på de redan fullt utvecklade parallella samhällen som fostrar unga i utanförskap och skapar ett hat mot samhället genom att fortsätta med sin oansvariga migrationspolitik samt kravlösa integrationspolitik även fast det står utom alla tvivel att vi inte ens klarar av att hantera de som redan finns i landet. Men det okontrollerade inflödet ska fortsätta till vilket pris som helst och det är vi som betalar både med vår ökade otrygghet samt höga skatter.

I dag står vi vid ett politiskt vägskäl och många väntar med spänning på Löfvéns besked i hopp om ett nyval, men bara för att våra regeringsföreträdare kanske byter färg, så lär det inte medföra några större förändringar – särskilt inte inom dessa områden där de blå bär ansvaret både för utebliven lagstiftning för indraget medborgarskap trots flera år vid makten och för grunden till den katastrofala migrationspolitiken som dess efterträdare sedan drivit på ytterligare. Att se över lagstiftningen för att upphäva skyddsstatus som nu diskuteras i Tyskland låter genomtänkt, men lär aldrig genomföras under mutti Merkel och i det naiva Sverige lär det inte ens komma upp på agendan.