Hur mycket bevis behövs för att folk ska förstå att priset för den misslyckade politiken är för högt?

Ännu ett vittnesmål inifrån om vår kapitalt misslyckade integration, ges i ett läsvärt debattinlägg där en tolk som arbetar tillsammans med nyanlända vid deras möten med olika myndigheter beskriver det usla system som våra beslutsfattare fortsätter jubla över samtidigt som vi står för den enorma notan.

Genom åren har otaliga vittnesmål samt framtagna rapporter baserat på fakta duggat tätt om detta katastrofala system, som inte bara är en belastning för samhället utan även är en inkörsport för utanförskap och som skapar grogrund för fler parallellsamhällen där man lever efter sina egna lagar, men ändå tillåter man att det fortsätter.

Hur många bevis behövs för att våra makthavare ska förstå att de kastat miljarder av skattemedel i sjön de senaste decennierna? Hur länge till kan de ignorera att det är för få som arbetar i det här landet medan vi har alldeles för många bidragstagare som aldrig kommer att komma i arbete? Hur mycket hedersförtryckta invånare klarar vi av att blunda för innan man inser att man tacklat problemet fel?

Regeringens samt till viss del oppositionens senaste utspel om språkkrav, medborgartest och vissa indikationer om försörjningskrav påvisar att syltryggarna är väl medvetna om deras misslyckande – något de dock aldrig skulle erkänna – men det kommer minst tio år för sent och att det ska implementeras först om flera år ger vid hand att de inte är intresserade av att lösa problemen utan bara fortsätta skjuta det framför sig medan de fortsätter importera tiotusentals nya bidragstagare varje år. Kalkylen kommer aldrig gå ihop och deras raljerande om att vinsten kommer längre fram är det nog ingen som tror på längre.

Men det faktaresistenta svenska folket verkar åtminstone nöjda om man ska tro opinionsmätningarna, så vi fortsätter vår resa mot avgrunden så länge skutan kan gå och låneinstituten ger oss grönt ljus.

#detkravlösasverige

#vibetalar


”Jag arbetar som frilanstolk åt olika myndigheter, bland annat Migrationsverket, Polisen, kommuner, Arbetsförmedlingen och inom vården. Mitt jobb är att enbart tolka det som sägs och vara opartisk och neutral i dialoger som förs mellan dessa myndigheter och de nyanlända.

I mitt arbete ser jag påtagliga brister och okunskap hos våra myndigheter, samtidigt som jag bevittnar orimliga förväntningar och en felaktig bild av Sverige och det svenska samhället från de nyanlända.

Jag ser dagligen hur de många åtgärder som staten anordnat för att hjälpa de nyanlända att kunna integrera sig i samhället inte gett de resultat man förväntat sig.

Ett exempel är ”etableringsprogrammet” som Arbetsförmedlingen tagit fram. Tanken är god men effekten mindre god.

Målet med programmet är att en nyanländ ska lära sig svenska språket och genom att delta i olika aktiviteter och program under två år, närma sig arbetsmarknaden för och kunna försörja sig på egen hand.

Jag tolkar och bevittnar dagligen att en stor del av deltagandet i dessa program inte ens kommer i närheten av målet.

Efter två år ligger många i det närmaste på samma nivå som när de först började. Dessa människor som vi önskar ska närma sig arbetsmarknaden kan många gånger inte ens skriva ett CV, eller kontakta en arbetsgivare efter att ha slutfört utbildningen.

Efter två år av misslyckande inom etableringsprogrammet skrivs de över till ett nytt program, ”stöd och matchning”, och myrstegen fortsätter.

Vid uppföljning brukar en handläggare ringa upp klienten, programdeltagaren, och fråga kort hur det går med skolan och arbetssökandet. Ofta svarar klienten att skolan inte går bra på distans och att det under rådande pandemi inte finns några jobb.

Samtalet slutar med att de tackar varandra, och jag i egenskap av tolk, som ska vara opartisk, suckar djupt.

”Samhällsorientering” är informationsmöten på sammanlagt 50–60 timmar på det egna modersmålet, som anordnas av kommuner. Målet med kursen är att bekanta de nyanlända med svenska värderingar, seder och bruk.

Tanken är återigen god, men den avsatta tiden alldeles för kort.

Kulturkrockarna mellan de nyanlända som kommer från tredje världen till ett modernt land som Sverige är enorma. För de som vill stanna här och anpassa sig till samhället finns det mycket att lära sig.

Före pandemin bröt ut, tidigt 2020, tolkade jag på plats åt en kommun i norra Stockholm. Kommunen anordnade olika fristående informationsmöten från olika entreprenörer.

Det handlade om miljö, om ekonomi, om försäkringar, om bostad och bostadsmarknaden och så vidare.

Vid ett möte deltog en ung kvinna från ett privat företag som skulle utvärdera effekten av dessa möten. Hon ville att deltagarna, de nyanlända, skulle utvärdera mötena på en skala från 0 till 10.

Samtliga deltagare gav en 10 till vartenda möte. Ingen vågade ifrågasätta myndigheten. De var rädda för sin framtid i det nya landet. Den stackars unga kvinnan förstod ingenting, besviken packade hon ihop och gick. Och jag, i egenskap av tolk, kunde inte hjälpa henne att förstå.

Nyligen tolkade jag i tingsrätten i Stockholm. Målsägaren, en ung afghansk kvinna, anklagade sin före detta man för upprepade trakasserier, sexuella ofredanden och misshandel.

Mannen hade, enligt kvinnan, sagt åt henne att han hade köpt henne från hennes far och betalt ett högt pris, därför borde hon lyda honom.

Uttalandet påminde mig om den brittiska filmen ”Lady M” som utspelar sig i 1800-talets England. Katarina, en ung flicka, säljs som livegen hustru till den äldre godsherren Alexander. I filmen sa Alexander exakt samma mening till Katarina som den afghanska mannen sa till sin fru år 2021 i Sverige.

Vår integrationspolicy måste vädras ut. Dessa processer måste effektiveras och preciseras.

Svenska språket är nyckeln till framtiden för de nyanlända. Man kan lära sig språket lika bra även under pandemin. Det finns inte något utrymme för bortförklaringar.

De nyanlända måste uppmuntras att satsa på språket om de vill ha en framtid i Sverige och inte hamna i parallella samhällen.”

Ali Shafiei, tolk, journalist och författare till boken ”En tolks bekännelser”

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/OQOokq/gor-om–integrationen-i-sverige-fungerar-inte

7 reaktioner till “Hur mycket bevis behövs för att folk ska förstå att priset för den misslyckade politiken är för högt?

  1. Klart att tolken tycker de behov fler timmar för att lära sig
    Svenska seder.
    Är det inte konstigt att de inte har några problem med att kräva
    Sina rättigheter.
    Jag fattar inte hur människor som kommit hit objudna , tvingat sig på
    Och inte betalat ett öre.
    Har mage att kräva sin rätt. Ännu konstigare att de vet vad de har rätt till
    Plus att de lurat till ut mycket mer på fräcka och vidriga sätt.
    Rasist kortet använder de mycket, och spelar offer
    Alla skiljer sig så fort de kommer till Sverige,
    Då eller de betala barnomsorgen.
    Har varit politiker, jobbat med flyktingar och funktionshindrade.
    Sjuka och funktionshindrade utesluts från Samhall och utesluts från
    välfärden.
    Varje flykting våg ökar bidragen till flyktingarna och allt blir generösare,
    Direkt märke de funktionshindrade hur det stramas åt direkt, de förlorar
    Jobben, inkomsterna, bidragen.
    Familjerna till funktionshindrade tvingas leva på existensminimum samtidigt
    som flyktingarnas bidrag är 5000 kr rikare per månad.

    Lever man på bidrag får man tillbaka kostnader för sjukvården och mediciner,
    Glasögon, cyklar, tandläkare, busskort.
    Men som funktionshindrad får du lägre lön, avdrag för sjukhusvård och mediciner,
    förskolaavgift räknad på högre summa. Betala busskort själv .
    Förr i tiden fick man som funktionshindrad ersättning för extra kostnader
    Vilket sen 2015 nästan är totalt omöjligt att få. Men flyktingar får bussbiljet
    För att åka till stan. Medan funktionshindrade inte behöver gå ut.
    90 % av de som fick bilstöld för de inte kan röra sig , har förlorat det.
    Sen går politiker och ger miljarder bidrag till illigala Flyktingar och pratar
    Om humana saker.

    Funktionshindrades familjer har bidragit men många miljarder till staten
    Men vad har flyktingarna bidragit med mer än kostnader och problem.?

    Gillad av 1 person

  2. Jag har själv flyttat ett tiotal gånger i världen, och jag håller helt med honom. Det räcker inte att lära sig språket, att lära sig seder eller rättigheter, för att fungera måste man genuint bli del av samhället och dela samhällets tankeprocesser, seder, och funktioner. Det går inte att översätta orden och inordna dom i grammatiken, man måste förstå den underliggande meningen och meddelandet och uttrycka det på det andra språket. Det gäller speciellt språk som kinesiska eller japanska som har helt andra grunder för att uttrycka något. Man måste förstå motivationen. Det är just det han beskriver med exemplet att utvärdera effekten av mötena. Hade man istället motiverat deltagarna med att ge poäng för hur många förbättringar alla kunde föreslå hade det blivit annorlunda.

    Misslyckandet gäller inte bara Sverige. Se hur främst USA med vapenmakt och våld arbetar på att påtvinga hela världen just sin samhällsmodell, det är ingen skillnad från de gamla kolonialmakterna som betvingade andra länder att underordna sig en ”master race” som man själv ansåg vara överlägsen allt annat. Det pågår just dag och just nu och just i Sverige. USA och Sverige anser att det endast finns en enda ”master race” politiskt system i världen som man kallar ”demokrati”, det skall finnas minst två ”partier” och folket skall kunna välja ett, och i övrigt vara helt blockerade från att kunna påverka sina liv. Det är diktatur. Politiker som väljs blir alltså bara just en sådan ”master race” som vet och enväldigt bestämmer vad som är bäst för alla andra. Alla andra system kallar man diktaturer. Själv har jag väldigt lätt att sömlöst smälta in i ett samhälle, och därigenom bli osynlig. Under åren har jag experimenterat med att vid olika tillfälle ta dessa personlighetsanalyser som finns på webben, och vad som är intressant är att jag får olika personlighetsprofiler beroende på vilket samhälle jag befinner mig i.

    Gilla

  3. Jag håller med Piper om att svenska folket tycks vara ”faktaresistenta” för alla problem som invandringspolitiken har orsakat, vilket de själva i slutändan är ansvariga för.

    Jag menar, hur kan de, Sverige eller vilket annan nation som helst, tycka att det är bra med invandring om det inte finns arbeten som de kan ta eller att invandrarna själva inte kan komma på ett sätt att försörja sig.

    Dessutom är det märkligt att invandrare ska behöva uppmuntras av Sverige/staten som tolken föreslår. Det borde vara ett egenintresse när man flyttar till ett annat land.

    Det är inte förvånande att de söker sig till Sverige när Sverige ger dem information på deras egna olika språk om alla bidrag plus att ryktet går från Sverige till ursprungslandet.

    Det är också märkligt att politiker och deras väljare inte tar hänsyn till den sociala kapaciteten (inspirerad av Thomas Gürs ”integrationskapacitet”), alltså hur väl svenskar och invandrare fungerar tillsammans i det privata och offentliga livet, vilket löstes av sig självt under 60- och 70-talen. Utan statens inblandning.

    Jag menar, svensken (mottagaren), men inte invandraren (givaren), är beordrad att känna sig berikad av mångkulturen, trots att det handlar om personligt tyckande som dessutom varierar från person och situation. Ibland tycker man bra om det ibland inte.

    Det är inget som politiker har med att göra, eftersom det här landet är en demokrati där medborgarna själva bestämmer vad de ska tycka om och inte tycka om vilket inte är detsamma som politiska åsikter.

    (Minns hur 261 opolitiska tjänstemännen vid Regeringskansliet skickade ett uppropsbrevet till förvaltningschefen år 2018 där de oroade sig för hur Sverigedemokraterna i regeringsställning skulle kunna påverka arbetsplatsens ”värdegrund och policy inom mångfald och icke-diskriminering”. De sade uttryckligen att ”uppropet är opolitisk”.)

    Detta gör att mångkulturvurma är faktiskt värre än kommunisterna som ville tvinga medborgarna att anamma politiska åsikter, till skillnad från tycke, moral och människosyn som växer fram i samklang med den social omgivningen från en generation till annan.

    Politikerna tar heller inte hänsyn till ”volymerna” (ett förbjudet ämne tills relativt nyligen) som är avgörande för den sociala kapaciteten. I stället ser de att problemen med integrationen beror på svenskarnas rasism.

    Det är en helt vansinnig faktaresistens och oförståelse för den mänskliga naturen som gör att vi, alla, söker att omge oss med likasinnade, både till sätt och utseende. Det kan vi se i Sverige och andra länder.

    Och allt har sitt ursprung i den förbannade Adolf Hitler och hans nazism.

    Hur hade Sverige sett ut om han inte hade funnits? Mestadels svenskt i karaktär och kynne?

    Gillad av 1 person

Lämna ett svar till Håkan Spångberg Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s