Känslan när man inser att det snart inte finns någon återvändo

Edvard Munchs målning Skriet får porträttera hur jag känt mig i dag. Frustrationen över att majoriteten av folket inte vill/kan förstå vad som håller på att ske i Sverige och konsekvenserna det kommer att få för våra barn är enorm och man ser det inte bara på sociala medier, utan även i verkligheten när man pratar med folk. Att hålla masken och inte säga något när folk bubblar på om vad de ska göra i helgen eller till påsk, eller diskuterar vilken våroutfit som ska inhandlas är mycket svårt även om det går.

Nu har jag visserligen pressat kroppen i ett svettigt träningspass och fått ur mig en del av frustrationen, men just den där känslan när man inser att folk runt omkring inte bryr sig ett dyft om hur landet håller på att falla i bitar är tärande eftersom våra barn kommer ärva ett gigantiskt skuldberg som de aldrig kommer att kunna beta av oavsett hur hårt de sliter med att skyffla in skattekronorna till den giriga staten som skapat ett totalitärt kontrollsamhälle.

Det är nu vi måste agera om vi ska lyckas rädda något överhuvudtaget, men tragiskt nog är vi för få som förstår och det gör det till ett omöjligt projekt. Jag tror inte ens människor överlag förstår hur mycket pengar 150 miljarder kronor är som majoriteten av riksdagspartierna är redo att skänka bort eller för den delen att det är deras barn som används som säkerhet när lånen tas.

Tänk bara hur mycket dessa miljarder hade kunnat hjälpa vår miserabla vård eller skolan som också går på knäna, men istället skickas pengarna till andra länder trots att vi redan betalar ut otaliga miljarder till utlandet via Sida varje år.

Men den här befolkningen är uppenbarligen tappad bakom en vagn eftersom man rycker på axlarna åt allt som dårarna i Rosenbad snickrar ihop utan att göra en konsekvensanalys! Trots att vårt skattetryck är bland det högsta i världen så ska man höja skatterna ytterligare samtidigt som man drar in på vården samt sparar på skolan och äldreomsorgen, för inte kan man spara på de grupper som kostar mest i samhället, nej där ska vi dessutom öka inflödet ytterligare – men ingen reagerar och media lägger locket på.

-”Jaså ska vi punga ut med ytterligare miljarder till EU och det godkändes av de borgerliga partierna som vi hoppas ska ta över styrspakarna?! Ska vi ta in ännu fler migranter när vi inte klarar av att försörja varken de som är här redan eller oss själva utan att låna miljarder dagligen?! Ska vi lägga ännu mer pengar på klimatet och satsa på vindkraft samtidigt som kärnkraften läggs ned? Det är för jävligt! Vad fan får vi för pengarna i det här landet? Jag reagerar med en arg gubbe eller skriver av mig med en fyndig kommentar. Så där ja! Men nu ska jag hämta barnen och tvätta bilen, sedan glömmer jag allt lagom till valet.”

Tyvärr är det så det fungerar och de godtrogna svenskarna kommer aldrig vakna upp ur sina filterbubblor och resa sig mot det förljugna etablissemanget som för länge sedan slutat bry sig om folket. DET är vad som är svårast att acceptera eftersom jag vet att majoriteten kommer fortsätta leva i förnekelse tills det inte finns någon återvändo eftersom det är enklast, vilket innebär att jag måste lämna över ett land i förfall till mina barn. De kommer dock veta att jag gick mot strömmen och försökte, även om det inte räckte hela vägen.

#detsovandefolket

6 reaktioner till “Känslan när man inser att det snart inte finns någon återvändo

  1. 150 miljarder är omkring 20,000 per levande svensk. Svenskarna idag är omkring 7.5 miljoner personer. Det är omkring 34,000 per arbetande svensk. Väg sedan in kostnaden för SIDA och massinvandringen. Samtidigt pumpar propagandan ut desinformationen.

    Gilla

  2. Mailet till Socialdemokraterna ( Skickat i natt)

    Hej!

    Jag är så trött på Stefans Löfvens hatretorik och mobbing gentemot Sverigedemokraterna, det är rent frånstötande. Och sen att han så öppet underminerar Moderaterna och Kristdemokraterna, och förminskar dom om de beblandar sig med Sverigedemokraterna. Det är som mobbaren och hans gäng i skolan som skrämmer andra barn till tystnad och får andra att mobba de dom vill göra illa. Det är ovärdigt en stadsminister, och fruktansvärt omoget. Mobbing och utfrysning är inte demokrati, det är vidrigt och anstår inte en stadsminister. Han stöter bort, och har gjort att jag sympatiserar med Sverigedemokraterna samt Moderaterna och Kristdemokraterna. En som blivit mobbad känner igen en mobbare. Han gör inget annat än gnäller på andra som hotar och hatar sen är han bland dom värsta själv. Sänd gärna detta mail vidare till honom.

    Nu har jag sagt mitt.

    Vänligen från Nina

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s