Det är av yttersta vikt att realister nu ersätter de flummiga idealister som styr landet

Mark Brolin, oberoende politisk analytiker, skriver i dagens Expressen ett intressant debattinlägg där han sätter fingret på Sveriges primära problem – det vill säga att landet styrs av idealister som tryckt bort realisterna.

Öppna gränser, genusflum, daltande med grovt kriminella, elever som själva tillåts bestämma sin kursplan, offermentalitet bland välbärgad medelklass och föreställningen att det går att låna sig ur lånekriser är bara några exempel som är signifikant för idealistfalanger.

Vi har i dag troligen den mest idealistiskt besjälade regeringen i hela den demokratiska världen och en återgång till Sveriges traditionella framgångsrecept är av yttersta vikt. Jamsar vi bara med i den oansvariga politik som levereras, där ond ställs mot god, är vi inte så ädla när allt kommer omkring utan vi är snarare en viktig del av problemet.

#onlythedeadfishfollowthestream


”Helt nyligen var Sverige ett av världens mest välskötta länder. Verklighetskopplingen var unik inte minst för att ledare som Per-Albin, Erlander och Fälldin var lika mycket av folket som för folket. Dessa praktikers tålamod gällande luftig idealism var begränsat. Det borgade för realiafokusering också inom förvaltningen. Samt transparens, för det fanns inget att dölja.

Olof Palme kunde låta som en idealist men hans brandtal handlade ändå mest om att hålla kampen levande. Så att inte väljarkåren började lyssna på sådana som Gunnar Sträng som vid slutet av 60-talet förklarat att de stora reformernas tid var förbi. När tv-kamerorna stängdes var även Palme, som i smyg sanktionerade försvarssamarbete med ”ärkefienden” USA, en fullblodsrealist. Ännu under den kraftigt undervärderade Göran Persson dominerade realismen överst i den svenska politikerpyramiden. Realismen fortsatte att sätta spår inom förvaltningen.
.
Visst har det i alla tider alltid funnits idealistfalanger som påstått sig kunna tvätta bort alla samhällsvårtor genom någon smygradikal ny formel. Att det länge varit en lyckolott att födas i Sverige beror inte minst på att styrande praktiker tagit sådana studentikosa föreställningar med en välförtjänt nypa salt. Ändå har nu idealistfalangerna, i parti efter parti, lyckats knipa makttömmarna från realistfalangerna. Varför?

Jo, för om ett enda tankegods dominerar länge (kvittar vilket) är det alltid bara en tidsfråga innan överdriftsterräng beträds. Eftersom stödtrupperna i alla partier – i synnerhet ledande särintressen – alltid kräver ”ännu mer”. På grund av mittfältsdominansen under senare decennier är det alltså ingen slump att det är just mittfältets politiska käpphästar som smygdrivits in absurdum.

Därav periodvis helt öppna gränser. Genusflum. En tredje chans för mördare. Elever som tillåts bestämma sin kursplan själv. Droppvis transferering av väljarmakt till en icke-folkvald men ändå påstått demokratistärkande ”kommission” i fjärran land. Offermentalitet även inom välbärgad medelklass. Föreställningen att det går att låna sig ur lånekriser. All sådan excesspolitik bär mittfältssignatur.

Gloriöst flum krävs för att dölja att denna politik ofta med råge överskrider tramsighetens gräns. Med tusentals maktekon i historien är andemeningen att lite skavanker får man tåla för att ”garantera fred, stabilitet och välstånd”. Bara ”onda” människor hävdar annorlunda. I detta skede genererar systemet godhetsapostlar. Aktörer som trosvisst svalt föreställningen att eget tankegods, i det stora hela, är ädlare än andras. Att ändamålet helgar medlen. Realister är inte värda vatten.

Ytterst knakar Sverige för att vi återigen hamnat i den flummiga idealistsvängen. I skarp kontrast mot svensk praxis har vi den i dag kanske mest idealistiskt besjälade regeringen i hela den demokratiska världen. Detta efter sammangaddandet av samtliga fyra riksdagspartier som just mest trosvisst hållit fast vid de senaste årens excessagenda. Det är ingen slump att denna idealistregering visat sig totalt handfallen i krissituationer. Samt att det ”knorrande” folket ändå fortsätter att avfärdas som oinformerade och visionslösa.

Det är skarpt läge och det viktigaste steget mot en återgång till Sveriges traditionella framgångsrecept är att öppet medge att all idealism är samhällsfarlig. Inklusive mittfältsidealism. Jamsar vi bara med i den politiska ond-mot-god-berättelse som råkar vara på modet just under vår egen tid så är vi inte hälften så ädla som vi tror. Snarare är vi en viktig del av problemet.

Av Mark Brolin

Omvärldsstrateg, nationalekonom och författare
Initiativtagare till det internationella tvärvetenskapliga samarbetsprojektet ”Responding to populism: How to heal broken nations”

https://www.expressen.se/debatt/de-flummiga-idealisterna-haller-pa-att-sanka-sverige/

12 reaktioner till “Det är av yttersta vikt att realister nu ersätter de flummiga idealister som styr landet

  1. PK-känslor har ersatt hjärnan…
    Arma land.
    I dag är det en representant för det oikofoba Centerpartiet som Sydsvenskan spyr ut sin förakt för minst 20% av medborgarna.
    C=DDR.

    Gillad av 1 person

  2. Verkligt bra val av diskussionsrubrik Jenny!

    Befriande att läsa hur Mark Brolin både skriver och tillåts skriva om sin vrede över vad vissa politiker tillåter sig att göra med Sverige.

    Sverige ska ju få en ny miljöminister. Den nuvarande, miljöpartisten Isabella Lövin hade inte tid med miljön, det var andra uppgifter som kallade på henne och Miljöpartiet. Den stora invasionen skulle ju genomföras.

    Blir den nya miljöministern en person som Mark Brolin skulle anse som en bra person för det uppdraget? Kunnig, erfaren, med integritet och personlig moral? Med någon form av akademisk examen och erfarenhet av arbetslivet?

    Det blir en kvinna förstås, något annat är otänkbart idag i Sverige. Ja det skulle vara om de letar rätt på en transperson då precis som hos Biden. En gisslan, något att visa upp, inte av respekt för kunnighet utan som en reklamskylt.

    Kanske blir det en person som precis som Sveriges justitieminister kommer ha för vana att runda lagen lite som den vill? Så som Annie Lööf brukar göra? Eller för den delen, så som Sveriges statsminister brukar göra?

    Vi kan vara tämligen säkra på att den personen kommer behöva begå lagbrott för att kunna fungera i nuvarande regering.

    Kan en minister avsättas? Kan justitieminister Johansson avsättas? Kan statsminister Löfven avsättas?

    Ja.

    Misstroendeförklaringar i Sveriges riksdag är en i regeringsformen grundlagsstadgad rättighet som är tänkt att fungera som ett skydd för demokratin. Riksdagen kan på förslag av minst 35 ledamöter avsätta ett statsråd eller en statsminister om misstroendeförklaring väcks mot en minister enligt särskild procedur. Den eller de som väcker misstroendeförklaring behöver formellt inte ange några sakliga skäl för det.

    Gillad av 2 personer

  3. Om landet styrdes med hjälp av faktiska, praktiska statistiker som visade utförda handlingar så skulle denna regerings fall vara ett faktum. Som det är idag så styrs inte Sverige alls utan vilar på ett träsk av svamlande retorik som aldrig kan hålla tillbaka synen av ett land i förfall!
    Sveriges befolkning lever i verkligheten med allt vad det innebär medan de som man tillåter styret lever i en fiktiv verklighet som hotar att förgöra landet.

    Gillad av 1 person

  4. Äntligen någon som tar upp problemet med dagen
    Konstiga politiker.

    Man blir fortfarande förvånad när tidningarna låter
    Kritiska texter tryckas.

    Gillad av 1 person

  5. Hur en nationalekonom kan undgå att poängtera att det är fulmedier som Expressen och deras ägare som ligger bakom är lätt att förstå… Han skriver ju via en av deras blåa medier och då måste skulden givetvis ligga på det påstått röda laget. men de är naturligtvis inte röda alls. Det skapar konflikt och kommer öka konflikten. Bankerna och medierna lever på konflikten.

    Han är opolitisk står det, men det är naturligtvis inte sanningen. Han är blå som en smurf, med det tillägget att han helt klart är en EU-positiv blå smurf, precis såsom SD numera är, fastän EU-medlemskapet är grundproblemet.

    Att Olof Palme var för ”försvarssamarbete” med USA låter också väldigt osannolikt och jag ser heller inget ”realistiskt” med att fjäska likt en strykrädd hund för krigsförbrytarmakten USA, lika lite som man bör fjäska för Hitlertyskland, Saudiarabien eller Israel. Det ser mycket illa ut och är heller inte nödvändigt för ett land som Sverige.

    Gilla

Lämna ett svar till Realist Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s