På måndag ska alla skolor i Grekland hålla en tyst minut för att hedra den franska läraren Samuel Paty, som halshöggs i en brutal terrorattack i Paris för två veckor sedan.
Det var den franska utbildningsministern Jean-Michel Blanquer som under det formella mötet med sina europeiska motsvarigheter bland Europarådets medlemsstater i torsdags och fredags framförde önskemålet.
Är det någon som har hört Sveriges utbildningsminister Anna Ekström framföra att Sveriges alla skolor ska hålla en tyst minut för Paty på måndag för att visa solidaritet med Frankrike?
I går gjorde statsminister Löfvén och inrikesminister Damberg uttalanden om att de ska göra allt för att skydda Sverige mot liknande angrepp och agera kraftfullt mot extremismen samt att Sverige självklart står vid Frankrikes sida i kampen för yttrandefriheten. Några exempel på hur man tänker stoppa islamismens framfart på våra breddgrader fick vi dock inte och ingen journalist lär väl heller vara intresserad av att pressa fram några svar.
Tomma ord, luftslott och floskler – det är vad som kännetecknar den svenska regeringens arbete mot våldsbejakande islamistisk extremism!
#hycklare
#vigillarintefegapolitiker
Jenny Piper 
Sozzeriet är måhända bakbundna av sitt avtal de lär ha med andra sidan…
GillaGilla
Grekerna förhåller sig till islamisternas illdåd på ett sätt som tilltalar mig:
GillaGilla
Nu, precis nu är det mer än hög tid att ledarna för de moderata muslimerna i Sverige träder fram och förklarar sig solidariska med Sverige OCH fördömer islamisternas våld.
Dessa muslimska ledare har varit tysta alltför länge. De hade kunnat och borde ha tagit avstånd från de muslimer och islamister som orsakar våld i förorterna och numer överallt i samhället.
Ett sådant agerande skulle visa på en uppriktig vilja att tillhöra det svenska samhället. Kanske skulle vår statsminister då också våga uppträda som en statsminister och inte som en strykrädd hund.
GillaGillad av 1 person
Reblogga detta på Life, Death and all between.
GillaGilla
Man kan fundera vidare på hur det blev så här. Det verkar som om all kraft i Sverige sedan länge går åt att hantera allt kring immigration i allmänhet och islam i synnerhet. Sverige blev mångkulturellt och med mångkulturen kom också våldet och oviljan att lita på staten och polisen. Staten är för de flesta mångkulturella något som ska bekämpas och bestjälas. Våldet är metoden och medlet som mångkulturen använder överallt i världen och nu här i Sverige. Sverige var utan mekanismer att ta hand om ens de enklaste saker som kom med mångkulturen, inte ens en lastbil full med stöldgods fick tullen kontrollera. Om någon i en domstolsförhandling nekade ”ända in i kaklet” så blev vederbörande trodd. Att ljuga blev likställt med sanning juridiskt och tillmäts samma tyngd som fakta.
Hur blev det så här då när Sverige behövde ägna all kraft åt det svenskarna har varit bra på, att ta hand om landet och varandra? Det går att likna väljare och ett parti vid ett äktenskap. I äktenskapet lovar man varandra trohet och att hjälpas åt i livet. S lovade oss välstånd och frihet om vi röstade på dem, de levererade också under några decennier. Men så småningom slutade de leverera och började i stället manipulera och ljuga, värre och värre. S började bli som vilket makthungrigt parti som helst i världen. S slutade vara troget sitt ”äktenskapslöfte”, de blev otrogna och ljög dessutom helt öppet och skamlöst om det. Den andra parten, väljarna trodde och verkar fortfarande tro på att S håller sitt äktenskapslöfte. Väljaren tror och tror och vägrar ta till sig sanningen. När S kommer hem om kvällen och luktar islam och säger att det inte är sant, då tror väljaren fortfarande på S.
Men nu borde väl även de som förnekar verkligheten som allra mest se verkligheten som den är väl? De som är kvar och fortfarande tror på S gör det kanske för att de VILL att det ska vara så här i Sverige?
Fast egentligen är det som skett det som alltid sker förr eller senare. Partier vid makten faller ALLTID för frestelsen att bli korrumperade, ALLTID!
I Korea får åklagare tjänstgöra högst 2 år på samma ort för att undvika att fastna i korruption.
I Sverige är det sedan länge inte möjligt att utkräva ansvar av en politiker från allmänheten, inte ens via röstningen i valen. En av de senaste gångerna en politiker på allvar stöttes ut var väl när Mona Sahlin stöttes ut för sin Toblerone. Då agerade S kraftfullt och det var bra att den kvinnan inte är med längre i politiken. Men vår justitieminister har visat en så grav försumlighet i sitt arbete på ett sätt som det inte finns någon motsvarighet till i västvärlden.
GillaGilla