Dags för en utredning om aktiv dödshjälp

Det är inte ofta jag håller med Liberalerna, men ibland presenterar de faktiskt bra idéer. Jag har tidigare skrivit om Barbro Westerholms förslag att staten ska utreda aktiv dödshjälp och idag skriver hon tillsammans med Christoffer Heimbrand en debattartikel i ämnet i Aftonbladet.

Jag tycker absolut det ska vara varje enskild människas rätt att få möjlighet att välja ett självvalt livsslut om man är allvarligt sjuk med en permanent mörk prognos. Vem vill sluta sitt liv som ett tomt skal där man mest framstår som en grönsak i människoformat? Det är inte värdigt och familjen kan på det här sättet ta ett ordentligt farväl i ett stadie där man fortfarande är vid sina sinnens sunda bruk.

Men av någon anledning finns det ett starkt motstånd mot denna basala rättighet i Sverige, varför människor tvingas åka till Schweiz för att få aktiv dödshjälp av läkare. Jag hoppas definitivt att man är villig att åtminstone undersöka möjligheten och förhoppnings presentera en gångbar lösning som ett stöd till de mycket svårt sjuka som hellre vill avsluta sitt liv i förtid.


”I veckan rapporterade DN om en svårt sjuk man som avslutade sitt liv här hemma i Sverige med hjälp av en svensk läkare och i sällskap med den närmsta familjen. Pandemin hade satt stopp för mannens resa till Schweiz där självvalt livsslut, eller aktiv dödshjälp som det också kallas, är tillåten i motsats till i Sverige. Den svenska läkaren riskerar därmed att förlora sin legitimation.

“Två minuter efter att jag fick diagnosen tänkte jag: Jag vill ha kontroll över hela mitt liv. Inklusive döden.”, berättade mannen för DN. Men den kontrollen överlåter vi inte till en enskild människa. I stället riskerar den assisterande läkaren påföljder.

Självvalt livsslut är i grunden en frihetsfråga. En individs självbestämmande är viktig i livets alla skeden, intill den sista dagen. Frågan blir särskilt aktuell för människor med terminal sjukdom där palliativ vård inte visat sig vara tillräcklig.

Den svenska debatten om dödshjälp har gått i vågor sedan 1970-talet. Statens medicinsk-etiska råd (Smer) aktualiserade frågan om utredning och införande av dödshjälp i Sverige senast 2017.

Smers rapport Dödshjälp – en kunskapssammanställning (2017:2) syftade till att bidra till en mer faktabaserad debatt, i synnerhet i takt med att allt fler länder nu har infört dödshjälp och redovisat sina erfarenheter. Utifrån kunskapssammanställningen om forskning och statistik kring dödshjälp i andra länder värderade Smer stödet för vanligast förekommande fakta- och värdeargument.

Värdeargumenten inrymmer exempelvis frågan om människor har en rätt att besluta över sin egen död som ska respekteras eller om det alltid är fel att avsiktligt avsluta en människas liv. Faktaargumenten inbegriper inte minst om den palliativa vården förmår, eller inte förmår, att ta hand om de svåraste symtomen i livets slutskede.

Vi anser att en statlig utredning bör undersöka om någon av de olika modeller som tillämpas i andra länder även bör bli tillåten i Sverige.

En modell som är särskilt intressant är den som har använts i Oregon. Där kan en läkare skriva ut en stark medicindos till en patient som har högst sex månader kvar att leva.

Efter noggrant övervägande och om de högt ställda kraven är uppfyllda får patienten sedan själv välja att ta medlet. Cirka en tredjedel av patienterna tar aldrig den utskrivna medicinen, men kan ändå vila i tryggheten att möjligheten finns.

Självvalt livsslut är en svår etisk fråga, men det innebär inte att vi kan blunda för den. I stället behövs en grundlig utredning som undersöker möjliga vägar framåt. Liberalerna kommer lägga fram en motion i riksdagen under hösten där vi föreslår just detta.

Redan för över 100 år sedan skrev Hjalmar Söderberg att dagen ska komma då rätten att dö bli erkänd som en långt viktigare och mer oförytterlig människorätt än rösträtten. Även om vi inte är där ännu är det hög tid att frågan utreds.

En utredning om dödshjälp är en klok och öppensinnad väg för varje människas rätt att äga och styra sitt eget liv, intill den sista dagen.

Barbro Westerholm, riksdagsledamot (L)
Christoffer Heimbrand, riksordförande Liberala Studenter”

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/na3Q5B/sjalvvalt-livsslut-ar-den-yttersta-frihetsfragan

10 reaktioner till “Dags för en utredning om aktiv dödshjälp

  1. Men den som vill bestämma sin egen tid för att avlida kan göra som min syster. Svälta sig till döds. Det tar inte så lång tid faktiskt. Tydligen är det inte så plågsamt heller. Så ingen aktiv dödshjälp för min del. Varför tog min syster livet av sig? Efter att ha fått en rejäl stroke så blev hon rullstolsbunden. Efter fyra år ansåg hon tydligen att det fick vara nog. Hennes sambo var med på det hela.

    Gilla

  2. Inte förvånad att det är Brabro Westerholm som ligger bakom, hon har haft många kloka förslag, och beslut genom åren. Det borde vara en självklarhet kan man tycka att få bestämma över sitt eget liv. Denna fråga var uppe som du skriver Jenny redan på 70-talet, och debatten var ganska het redan då. Men då, som nu är det våra politikers oförmåga att ta ansvar och komma till ett avslut med denna långbänk.

    Gillad av 1 person

  3. Som den pro-life jag är så är jag en moståndare till all aktiv dödshjälp,från abort till dödshjälp.Jag säger inget om hur riktigt sjuka människor kan känna dock.

    Gilla

  4. Få av oss bestämmer över våra livsslut, hur det ska gå till. När det kommer till kritan vill de flesta leva trots avtagande kroppsliga krafter. Så länge som vi inte kan få dö på ett värdigt sätt av ålderdom och sjukdom är det ett marginellt problem att diskutera om man ska få hjälp att ta livet eller ej, åtminstone kvantitativt. Den etiska och filosofiska frågan om förfoganderätten över rätten att få dö när man vill hänger också samman med frågan om rätten när ett liv ska avbrytas, t ex via abort eller dödsstraff. Dessa frågor har diskuterats och avhandlats i många århundraden. Mer angeläget, ett kvantitativt mer angeläget område att diskutera, är vilka förväntningar svensken kan ha på att få vård för att slippa dö och få vård i livets slutskede för att kunna dö på ett värdigt sätt. Vi betalar skatt för att få det så, men staten levererar inte på detta område trots att pengar finns, trots att vi betalat skatt för just det.
    Lusten att inte vilja leva längre har alltid hanterats inom sjukvård och äldreomsorg av oss läkare. Saken flyter nu upp till ytan mycket därför att staten inte längre levererar det som folket via demokratiska val blev lovade.
    Det är få som i ett allvarligt samtal har någon invändning emot att den enskilde individen har rätt att avsluta sitt liv när han/hon vill. Det är få vars barn/hustru/make blir mördade som inte vill se mördaren avrättad. Det är få som anser att straffen för mord stämmer med folkets rättsmedvetande.
    Allt detta hänger ihop i en väv. Hur kommer det sig tro att inte Sverige, likt Schweiz, kunnat forma en sjukvård som tillåter människor att få dö värdigt när de vill? Hur kommer det sig att Sverige inte ens klarar att ge folk värdig vård för vanliga sjukdomar, för ålderdom trots att vi sägs vara ett så rikt land? Trots att det är den viktigaste frågan enskild för varje svensk?

    Gillad av 1 person

  5. Det är inte alltid så enkelt och glasklart. Risken finns att anhöriga tröttnar på att vänta på arvet och övertalar den sjuke att det vore bäst för dig (och oss som vill ha dina pengar) att sluta här och nu.
    Cyniskt, javisst men inte helt otänkbart.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s