När ska regeringen hitta ryggraden och fatta obekväma beslut samt skjuta till pengar för att motarbeta de kriminella gängen?

Dagligen matas vi med braskande rubriker om nya våldsbrott medan vår regering inte säger ett knyst och vägrar diskutera landets problem så länge det inte handlar om corona. I september förra året kunde man däremot inte prata om något annat än gängkriminalitetens utbredning i landet och media låg på med daglig bevakning. Det hette att gängvåldet skulle stoppas med en bred partiöverenskommelse, men när partierna inte kunde enas rann allt ut i sanden och nu får grovt kriminella härja fritt på gatorna med ständig risk för att civila offer ska hamna i skottlinjen.


Smålandsposten skriver idag en läsvärd ledare om den misslyckade operation Rimfrost, det undermåliga polisiära dagliga arbetet samt hur regeringen har det yttersta ansvaret.
Jag har dock svårt att se att regeringen ska lämna sin skyttegrav och helt plötsligt kräva tuffare åtgärder mot samhällets fiender samt hosta upp pengarna som behövs – de har inte kurage nog. Det här lär man skjuta framför sig till valet och då kasta ut några lämpliga köttben för att inbilla den godtrogna befolkningen att man ämnar göra rätt saker om man får förtroende i ytterligare en mandatperiod.


Det krävs nämligen att man erkänner grundproblemet för att kunna sätta in rätt åtgärder och att Löfvén, Johansson eller Damberg ska proklamera att vi importerar kriminalitet känns som en utopi.
Faktum är att till och med kriminologen Jerzy Sarnecki konstaterat att utrikesfödda och deras barn är överrepresenterade i brottsstatistiken (https://www.migrationsinfo.se/valfard/kriminalitet/), men skulle regeringen yppa något liknande har de helt plötsligt trampat stora delar av sin väljarbas på tårna och kanske är rökta i nästa val.


Så fungerar svensk politik numera – ingen bryr sig om den lilla människan vars röst man är ditsatt för att representera utan det handlar främst om att kalkylera och positionera sig så att man kan roffa åt sig så stor del av väljarnas röster som möjligt, vilket medför att man kan klamra sig fast vid makten så länge som möjligt.
————————————-

”Redan för flera veckor sedan ville Moderaternas rättspolitiske talesperson Johan Forsell två sina händer inför regeringens förtröstan att Operation Rimfrost skulle vara kuren mot den tilltagande grova brottsligheten. Han konstaterade att bombdåden och mordförsöken är ungefär lika många nu som när Operation Rimfrost inleddes.

Den nationelle kommenderingschefen för Operation Rimfrost Stefan Hector medgav på en presskonferens i Malmö i onsdags att det inte såg bra ut. Men det var ändå inte fråga om ett misslyckande, ”För bilden är så pass mer sammansatt än att bara jämföra siffror”. De beslag av vapen och sprängmedel som har gjorts har varit av den omfattningen att vissa brott därmed har förhindrats, menar han.

För det första kan man rent principiellt undra varför en myndighetsperson ser som sin uppgift att försvara, eller ens recensera, resultatet av en verksamhet vars villkor ytterst är satta inte av myndigheten utan av regeringen. Den sortens opinionsbildning bör vara inrikesministerns besvär. För det andra kan det ju ändå bara vara fråga om en fördröjande reträtt om en stigande brottskurva endast planar ut endast i tillfällig brist på brottsmateriel.

Med tanke på hur lätt det är att komma över just sprängmedel och vapen i Sverige är det ju fråga om en temporär inbromsning i statistiken. Det har ju inte varit fråga om insatser som gett ett brett antal fängelsedomar. Inte så pass att gängens struktur har försvagats nämnvärt. Operation Rimfrost avslutas den fjortonde juni. Vi kan nog lugnt räkna med att de kriminella gängen redan nu bunkrar upp som bäst av allt som skjuter och smäller.

Regeringen vill inte uttala sig innan operationens avslut. Men även i Rosenbad inser man nog att man inte kommer undan svårsmälta slutsatser. Man måste göra mer än så här. Forsells och Moderaternas förslag om särskilda visitationszoner och åtskruvning av den så kallade mängdrabatten för brott är två bra exempel. Men den riktiga bristen finns på ett mer grundläggande plan. Svenskt rättsväsende är helt enkelt för svagt och fattigt.

Problemet med Operation Rimfrost är inte Operation Rimfrost. Snarare tvärtom. Det sorgliga faktumet är ju att även de blygsamma framgångarna under Operation Rimfrost fortfarande är att föredra jämfört med de resultat polisens ”vanliga” arbetssätt visar upp. Problemet är att det som borde vara reguljär polisverksamhet tvingas ta form som något exceptionellt som till nöds kan uppbådas i särskilda områden under en särskilt utmätt tid.

Operation Rimfrost skall inte behöva heta något annat än polisiär verksamhet. Med andra ord förekomma hela tiden överallt. Och gärna i än ”tyngre” form. Till det behövs pengar. Till och med mycket pengar. Någon genväg finns inte.

Fredrik Haage”

https://www.smp.se/ledare/normalisera-operation-rimfrost/

10 reaktioner till “När ska regeringen hitta ryggraden och fatta obekväma beslut samt skjuta till pengar för att motarbeta de kriminella gängen?

  1. Hej.

    Det är inte så mycket brist på resurser det handlar om som det är fel använda resurser.

    Slutar man importera kriminella får polis mer tid att utreda brott och utföra sin huvudfunktion: upprätthålla lag och ordning. Stryker ledningen de politiskt uppställda målen och den lika politiska resursallokeringen till ”hatbrott” o.d. och låter riktiga poliser ta vid och prioritera frigörs mer resurser till riktig verksamhet. Inre poliser, passexpedition m.m. kan lika gärna ersättas av vanliga tjänstemän – en polis skall inte sitta i receptionen eller svara i telefon utan arbeta antingen förebyggande och akut som ordningspolis eller som utredare, kriminalpolis eller kravall-/specialpolis.

    Börjar man resolut på livstid utvisa invandrade brottslingar, inklusive indraget medborgarskap och i detta inkluderar alla de som erhållit PUT och medborgarskap på falska premisser samt deras familjer i de fall de inte är självförsörjande, har besökt området/landet de ”flytt” ifrån och så vidare sjunker polisens arbetsbörda rejält. En sådan rensning skulle kunna genom föras under tre till fem år med stöd av militär och hemvärn.

    Återuppbygger man tullen till vad den var före EG-inträdet stoppas många brott vid gränsen. Detta kräver givetvis att de större gränspassagerna byggs om och att de mindre, t ex mot Norge och Finland, sätts under övervakning vilken i glesbygd kan ske via drönare och kamera. Med gott samarbete med våra grannländer kan vi förvarna varandra när kända kriminella rör sig mot gränsen och dessa kan då kontrolleras vid passage, vilket minskar trycket inne i länderna. Låt säga att en kabbe kostar 500:- (känner inte längre till gatupriset på heroin så jag tar siffran ur luften). En heroinist måste ha en dos varannan, var tredje dag som allra minst. Hon behöver alltså få ihop ca 2000:-/vecka, och då räcker inte socialbidraget långt. Lägg till mediciner, alkohol, hasch m.m. och vår statist måste begå flera brott varje vecka för sin dos.

    Hårda riktade insatser mot langare och importörer ger mycket goda resultat totalt sett, något polisen veta sedan tja, alltid. En återupprättad tvångsvård av narkomaner kan göra det dels för dyrt att vara ”hobbyknarkare”, dels ge narkomaner en god chans att faktiskt bli rena, men bara om det finns något bättre för dem väl de släpps ut.

    Vidare kan fängelse göras betydligt billigare. Det finns stora delar mer eller mindre ödemark mot gränsen mot Norge dit fångläger kan förläggas. Istället för celler och murar, timmerkojor och taggtrådsstängsel. Enheterna kan göras som självförsörjande läger där internerna med enkla handredskap måste arbeta för sin egen försörjning.

    Förändrade straffsatser hjälper också. Lagen måste tydligare göra skillnad på gärningar i affekt och på upprepad brottslighet, samt ges straff som verkligen innebär ett problem för den dömde. Böter, oavsett summa, har noll effekt på en yrkeskriminell. böter, säg 50 000:- är en fis i rymden för en ekobrottsling. Straffen måste göras sådana i tid och kostnad att den dömde på intet sätt har förtjänat på brottet. För våldsbrott o.d. torde fem års arbetsläger första resan vara lagom, följt av femton år andra och livstid tredje. Det är min tro att ett liv med påtvingad ordning är bättre både för samhället och den enskilde dömde än att som nu stoppa in redan farliga människor i små rum på anstalter. Jag tror också det blir billigare än dagens kostnad som är mellan 3500:- och upp till 7000:- per fånge per dygn (beroende på typ av anstalt och hur fången är placerad – man kan hitta korrekta och detaljerade siffror i Kriminalvårdens statistik).

    Vi bör också överväga dödsstraffets återinförande. Personer som Hagamannen eller Södermannen, eller någon av de tusentals invandrade våldtäktsmän som ges i bästa fall månadslånga straff, straff de för övrigt med lätthet kan utebli från, är obotliga och inte mottagliga för terapi. Sådan fungerar bara på den som vill bli hjälpt, och för att vilja bli hjälpt måste man själv anse sitt beteende vara ett problem, något dessa inte gör. Detsamma gäller den lilla grupp våldsamma brottslingar som står för över 85% av de grova våldsbrotten men som inte utgör mer än ca 2% av de som döms för just våldsamma brott (jag citerar ur minnet från studier gjorda på Lunds universitet). Antingen livslång inlåsning (för i de ovan nämnda arbetslägren skulle de utsätta medfångarna för våld) vilket jag finner grymt, eller smärtfri avrättning. Det finns ingen anledning att plåga ens de hemskaste förbrytare.

    Det som gör mig skeptisk till dödsstraff i Sverige är den svenska statens dåliga historia av hur man hanterar rättsövergrepp, så i nuläget bör det inte prövas men i ett framtida reformerat samhälle kanske det skulle kunna fungera.

    Ja, det blev en liten uppsats men jag hoppas det är någon till nytta, om så bara att finna fel med.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gillad av 1 person

    1. Instämmer i allt utom dödsstraff.

      De värsta våldtäktsmännen behöver kastreras, vilket är ett milt straff jämfört vad de utsätter sina offer för.

      Gillad av 1 person

    2. Tack Rikard, klockrent!

      Det finns inte något resursbrist inom polisen.

      Det finns heller inte någon resursbrist inom skolan, men väl inom sjukvården och äldreomsorgen. Där har man skurit ned oavbrutet i decennier. Sverige har lägst antal slutenvårdsplatser, sängar, i hela västvärlden per capita. I detta ”rika” land där svenskarna betalar högsta skatten i världen och förväntar sig åtminstone en säng på sjukhuset när sjukdomen kommer.
      Mer resurser till de våldsbejakande områdena har förstås inte hjälpt heller. Ofattbart många miljarder har ju satsats utöver allt annat som skänkts till dem.
      I decennier har det enda svaret från S på problem i samhället varit att ropa på och ev tillföra mer resurser.
      Så går det när man inte förmår analysera, debattera och tänka. Det är naturligtvis ett fattigdomsbevis intellektuellt för en rörelse när man inte kan eller vill ta in verkligheten och så åtgärda utifrån befintliga resurser. S är en rörelse utan idéer och vars enda politiska program har varit att muta väljarna med bidrag i det oändliga. Utan vidhängande betoning av skyldighet och ansvar. Den kollektiva ansvarslösheten. Skylla på någon annan, smita undan ansvaret. Allt för makten.

      Minns tunneln under Hallandsåsen, allt gick snett från början, stor förödelse på naturen, miljögifter, grundvattennivån sänktes. Vad gjorde S? Analyserade man och tog konsekvenserna av analyserna som presenterades av olika utredningar. Utredningarna sade ”låt bli, tidsvinsten blir bara 13 minuter”? Nä, S körde på. Som vanligt. Efter omfattande förseningar, efter 23 år, kunde invigningen ske. Slutkostnad på bortåt 11 ggr mer än budgeterat, ca 11 miljarder i dåvarande penningvärde. Analyser visade som sagt tidigt att projektet inte skulle medföra någon samhällsekonomisk vinst.
      Precis samma sak med importen av en främmande våldsbejakande religion med vidhängande utlänningar. Analys av konsekvenser? Samhällsekonomisk vinst?? Nä, men nu har vi facit, ett Sverige som är förändrat för gott. För all framtid. Oavsett vilken regering som kommer 2022.

      Är det resursbrist hos tullen? Javisst, de har inte ens de läsare som behövs för att scanna moderna pass. Personal fattas överallt. Det finns även resursbrist vad gäller nödvändiga lagar att använda. S har ju visat sig kapabla att ta fram en lag på kort tid om intresset har funnits, t ex lagen som gav de afghanska männen möjlighet att stanna.
      Det är svårt att förstå på annat sätt än att s antingen inte bryr sig eller att de helt enkelt är obildade och att det personliga ansvarstagandet hos den enskilde politikern inte fungerar. Ungefär som när jag gick in i det jättestora OBS-varuhuset och frågade en personal var en viss sak fanns. Han pekade vagt med fingret i luften och sade, ”du kan gå åt det där hållet”.

      Men nån resursbrist finns inte inom polisen. Skulle då vara resurserna hos de nya rekryterna. De orkar inte fysiskt med någonting alls just och klarar inte ens de enklaste omdömestesterna.

      Det är svårt att se vad som sker i det som sker.

      Gilla

  2. Det behövs en helt ny sorts Polis i Sverige. Helst skulle vi ersätta svensk polis med israelisk, finländsk, tysk eller dansk polis helt och hållet. Hur mycket resurser den svenska polisen än får så blir det ingen förbättring.

    Gillad av 1 person

    1. Verkligen inte. Vi hade en poliskår som var anpassad efter svensk normalbrottslighet. Det finkade någorlunda.

      Gilla

      1. Funkade någorlunda ska det vara. Men finkade blev det inte så många förut heller.

        Gilla

  3. Jag tror i motsats till många här tydligen att samhällsfunktionernas brist inte är på pengar i huvudsak utan största anledningen att det inte fungerar är brist på styrning och felprioriteringar. Stora resurser inom regionerna (som jag för övrigt anser borde skrotas helt) satsas på helt andra saker än vård och omsorg. Ett gammalt exempel är väl när man i ett sparförsök tog bort läkarsekreterarna med påföljd att nu sitter läkaren själv med tre ggr så hög lön och skriver journalen och är sämst i europa på antalet patienter/ dag. Det är i många fall en otroligt dyr kollektivtrafik, kulturhus och teater som sponsras med upp till 1000:-/såld biljett. Polisen brister i ledning och rekrytering idag med stort fokus på jämställdhet och genus i stället för faktiskt polisarbete.

    Gilla

    1. Läste du verkligen mitt inlägg? INTE brist på pengar. Läkarsekreterarna, där ha du alldeles rätt. 3 ggr så hög läkarlön, där har du fel. Sämst på antal patienter/dag i Europa. Du begriper inte skillnaden mellan en svensk allmänläkare, vårt system och allmänläkare i Europa. Orkar inte förklara. Kan dock säga att det är väl en smal sak att ha 15 patienter eller mer/dag om du vid varje besök ENDAST skriver recept ELLER tittar i halsen osv. Svenska allmänläkare tog sig an rubbet patienten kom med. Förr mest, nu råder andra tider som styrs av pengen. Hur tror du t ex att neddragningarna av antalet sängplatser i slutenvården har påverkat primärvårdens arbete? Svåra grejer, bäst att inte vara så tvärsäker om du inte har fakta.
      Kultur. Javisst kosta operan. Vill du spara pengar? Villkora bidragen till utlänningarna, arbeta så får du pengar t ex. Lägg ner SIDA och satsa pengar inom äldrevården som jag föreslagit sedan flera år. Låt de anställda arbeta där och inom vården med vidareutbildning. De kan ju svenska och är utbildade. Vill de inte så avskeda dem. Där du, där spar du säkert 80 miljarder per år.
      Sista raden om polisen instämmer jag i. Men frågan är mer komplex än så. Såsom allting tyvärr alltid är.
      Vänligen.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s