Det här kanske bara var början

Intressant ledare från Smålandsposten som sätter fingret på hur islamisterna vinner mark genom att ha fått uppmärksamhet för sin sak i domstol. Tragiskt att det finns svenska akademiker och skribenter som på allvar stödjer denna utveckling mot att man inte får kritisera och ifrågasätta vissa grupper. Man får hoppas att det är en majoritet i Sverige som fortfarande drivs av sunt förnuft, men ibland undrar man!

Partiet Nyans tog självklart parti för extremisterna efter gårdagens dom och visar vad vi kan vänta oss den dagen de sitter i riksdagen, vilket tyvärr kan ske inom en snar framtid om våra naiva politiker fortsätter ignorera signalerna.

______________________

”Dåvarande ordföranden i Göteborgs kommunstyrelse socialdemokraten Ann-Sofie Hermansson vägrade som bekant att upplåta offentliga lokaler åt filmen Burka songs 2.0 med efterföljande panelsamtal. På sin privata blogg resonerade hon kring sitt ställningstagande och kallade debattörerna – målsägandena Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi – för extremister, påpekade att de försvarat terrorister och avfärdat insatser mot IS-krigare.

Doubakil och Abdullahi menade i sin stämningsansökan att Hermansson velat kränka dem för deras muslimska tro. En strategi som är legio i den miljö de ingår i, inte minst organisationen Muslimska mänskliga rättighetskommittén, MMRK.

Men att faktiskt gå till domstol för att klämma åt meningsmotståndare, det är något nytt. Att rätten fann att Hermansson haft skälig grund för sina uttalanden (Doubakil har till exempel öppet vidgått att hon vill se en konfrontation mellan det ”vita majoritetssamhället och människor som inte är vita”) betyder inte att sådana här rättegångar kommer att höra till historien.

Som ett av de inkallade expertvittnena, docenten i litteraturvetenskap Johan Lundberg, tidigare har påpekat, är även en friande dom mot Hermansson att betrakta som en seger för kretsen kring MMRK. Det hela tjänar i alla händelser som en varning till andra och är i den meningen snarast en politisk rättegång.

För det är så klart påfrestande att stå anklagad för förtal. Man tvingas inte bara ägna en massa tid åt att engagera sig i rättens alla turer och skrivelser, man offrar också ett kanske mycket betydande mått av mental energi. Det är ju inte säkert att man frias. Dessutom vet man inte vad bilden är utåt i offentligheten. ”Ingen rök utan eld”, tänker kanske många, och det är inte säkert att ett frikännande är allt som kommer leva vidare i det allmänna medvetandet.

Och när det gäller just anklagelser om islamofobi finns det, vilket den här historien har visat, en hel kader av människor, inte minst välartikulerade akademiker och kulturskribenter, som är beredda att trumma fram ett kontinuerligt anklagelsedån så länge rättegången pågår. Martin Aagård på Aftonbladets kultursida lyckades angripa Hermansson närmast sekundsnabbt efter den friande domen och kräva att hon ändå skall be om ursäkt.

Vem vill vara en ny Hermansson? Vem blir nästa Hermansson, utan att alls vilja vara det? Det västerländska konfliktlösande system Doubakil och Abdullahi öppnar sådan vag bekännelse till erbjuder en win-win-situation för dem. Och den friande domen kommer att överklagas.

Fredrik Haage”

8 reaktioner till “Det här kanske bara var början

  1. Världen är bara för mycket ibland. Men, den där mannen Aagard har väl tjänat en skaplig slant att ha på banken och pensionspoäng. Det lönar sig att slicka uppåt och sparka nedåt.

    Gilla

  2. Vår eminente statsminister sa ju att han inte såg det komma. Kanske menade han det som Jenny har som inledning till dessa samtal. Kanske underskattade han kraften i islam? Kanske trodde S att om de bara gav makt och inflytande till islamanhängare som skulle de bli lydiga metallarbetare som skulle rösta på S? Min absoluta uppfattning är att det inom S finns alldeles för få som ordentligt utbildade. Karriärgång via Bommersvik och intriger på vägen till makten räcker inte som bakgrund för att kunna göra bedömningar av vad som händer i världen och därmed i Sverige. S visioner, framtagna i nåt kafferum, var att Sverige skulle få betydelse för världen. Det vi ser nu, genom S ofattbara dumhet, är att världen nu får betydelse för Sverige, men på ett sätt som de kanske inte tänkte sig. Herregud, man har gett bort åtminstone halva Sverige. Islam går inte att förena med demokrati. Det som beskrivs i Jennys text är bara ett av de många sätt som används för att ta kontrollen och makten över halva Sverige. Våld är där spjutspetsen, våldtäkter en annan, nya ord (hora och allt annat de kallar oss) ytterligare ett av medlen. På vägen mot denna närmast ockupation av Sverige får de ivrigt och hjärtlig hjälp av alla dessa människor som vi aldrig ska förlåta och som själva efterlämnat tydliga spår på nätet vilka de är och vad de gjorde Sverige. I USA finns etablerat uttrycket ”att agera oamerikanskt”, vad heter det på svenska? Landsförrädare?

    Gillad av 2 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s