Samtidigt som landets skolor förfaller ökar mobbningen av barn och unga

Idag har det gått åt mycket energi åt problem som är förknippade med skolan och jag känner mig alldeles urlakad. Först hände något som verkligen gjorde mig skärrad och det är inte ofta det sker.

Min yngsta dotter som går i förskoleklass hade när skoldagen var slut fått för sig att hon skulle åka buss hem efter skolan trots att det i regel är helt andra dagar som barnen gör det, så sagt och gjort satte hon sig på bussen trots att hennes syskon inte var med. Ingen i personalen reagerade heller på att dubbelkolla om det stod inskrivet att hon inte skulle vara på fritids. En halvtimme senare upptäcker en av pedagogerna att hennes syskon är kvar på fritids och inser vad som hänt, varpå vi föräldrar kontaktas om att vår dotter åkt hem själv. Strax därefter kommer ett par i en bil till skolan med dottern. Flickan hade således åkt med bussen hem till sin pappa där det var låst, gått till sin farmor och farfar som bor i närheten och insett att de inte var hemma, traskat över till mig och känt på en låst dörr, för att sedan förtvivlat ge sig ut på stora vägen tillbaka mot skolan, där ett par i en bil uppmärksammade henne och stannade samt sedan körde henne till skolan.

Som ni förstår var jag mäkta upprörd. Tur att de som stannade var snälla personer och att hon inte blev påkörd – det hade kunnat sluta riktigt illa! Visst har jag förståelse för stress och den mänskliga faktorn, men detta var så pass alvarligt att jag kontaktade rektorn som upprättade en Lisa-anmälan så förhoppningsvis kommer rutinerna skärpas hädanefter.

Tyvärr slutade det inte där, utan sedan fick jag kännedom om mobbning av en elev i skolan som mår mycket dåligt. Skolan gör tydligen inte tillräckligt för att reda ut situationen och mamman hade varit hos rektorn och slagit näven i bordet eftersom hon känner att de inte hörsammar problemen tillräckligt, men det är väl som på så många andra skolor runt om i Sverige att skolan drar sig för att agera och istället låter det fortsätta tills offret själv väljer att byta skola. Man kan fundera på varför det är så överlag att skolledningen är för fega för att sätta ned foten och ta mobbningsoffrets parti? Det har blivit så mycket värre tack vare till exempel sociala medier som gör att trakasserierna kan fortsätta även efter skolan.

Jag tar illa vid mig av sådana här händelser och jag har ikväll pratat med barnen om vikten av att stå upp mot mobbning istället för att vara en i gruppen som tittar på eller skrattar – jag hoppas de tar budskapet till sig för det är helt oacceptabelt i min värld.

Vi har fått ett så mycket hårdare klimat i skolorna och svordomar samt brist på respekt för både varandra samt för lärare verkar numera vara standard.

Det finns minst ett barn i varje klass med någon form av problematik eller ”diagnos”, vilket går ut över andra elever och undervisningen samt kräver extra personal som tyvärr inte finns på grund av alla kostnadsbesparingar som blir värre och värre för varje år. Det är en mycket beklaglig utveckling vi ser i samhället och det är uppenbart att många barn inte kommer att klara skolan eftersom man i många fall inte har varken rätt verktyg eller resurser.

Man blir uppriktigt ledsen när man tänker på hur illa det blivit och enligt statistik från SCB som presenterades förra veckan utsätts allt fler unga för mobbning, vilket resulterat i att organisationen Friends i en debattartikel i GP kräver att regeringen agerar. Man anser att mobbning beror på maktobalanser mellan elever och samhället i stort samt att detta ökar som en följd av samhällsproblem – till exempel ojämlikhet, en ökad polarisering, rasism, lärarbristen, den generella skolmiljön och den ökade digitaliseringens baksidor.

Byt skola tänker säkert många där ute, men vad är det som säger att det blir bättre på en annan? Det är samma typ av problem överallt numera så jag föredrager att stanna kvar och försöka göra det bästa av situationen. Det är trots allt bra personal på skolan och barnen trivs för det mesta och det är väl det man måste utgå från.

Det är inte lätt att vara lärare i dagens samhälle och alltför många föräldrar i dagens Sverige, särskilt de yngre, lever i villfarelsen att det är skolans uppgift att uppfostra barnen. Där måste det bli en ändring och föräldrar börja ta mer ansvar för sina barn!

https://www.gp.se/debatt/mobbningen-ökar-regeringen-måste-agera-nu-1.19011796?fbclid=IwAR1tYUqT6ovVbBM31jW1iXGal4XcWCT1nKttnKIFlRCBiuPyIrogg8yxSBI

mob.jpg

 

10 reaktioner till “Samtidigt som landets skolor förfaller ökar mobbningen av barn och unga

  1. Så sant så sant!

    När vi flyttade till en förort utanför en storstad år 1979 fanns det på sonens skola; kurator + psykolog + lärarassistenter. Tack och lov! För i åldrarna 10 – 14 år kan ungarna vara hur stökiga och elaka som helst.
    Skolmaten var bra.
    Det är inte så längre.

    Gillad av 1 person

    1. Förr hade läraren bara en rotting och den var nog effektivare än alla psykologer och kuratorer och dalt och handhjärtan.
      #rottingenåter

      Gilla

  2. Man blir nästan knäsvag bara av att läsa om det.Det måste ha varit en skakig stund för alla inblandade innan hon kom till rätta igen.Skall man skoja till det så är det väl att hon liknar sin mor,man tar inte henne där man sätter henne.Ett ämne till en rebell,tur att tuffingen kom till rätta.Särskilt i dessa oroliga tider.

    Gillad av 1 person

  3. Somliga saker är som de alltid har varit medans andra har blivit helt väsensskilda från den tid då jag själv växte upp och gick i skolan. Jag har alltid blivit mobbad. Det är inget nytt. Möjligen har det fysiska våldet och hoten blivit grövre. Ingen brydde sig om man kom gråtandes hem för ”ja se ungar”. Om jag fått kläder stulna eller nedsmutsade/sönderrivna blev dock mor upprörd eftersom kläder var värda pengar till skillnad från mig som bara kostade.

    Den stora skillnaden som jag märker är att förr ringde föräldrar till varandra och rapporterade om vad ungar gjort och sedan blev det räfst och rättarting på hemmafronten. Även om man i det längsta drog sig för att skapa en konflikt med andra vuxna så tog föräldrar ansvar för sina barns uppfostran. Numera har föräldrar inget ansvar alls utan allt läggs på skolan. Skolan består i sin tur av ett antal fysiska personer som har ett gemensamt ansvar, dvs ingen ansvarar för någonting utom möjligen rektorn som sällan sett eller hört något men ”tar allvarligt på saken” och har planer, värdegrund och en massa fina floskler som skolan ”jobbar med”. Alltså händer inget. Lägg till det kulturkrockar med familjer som sluter sig kring sina telningar oavsett vad och dessutom är snara till hämnd så har vi ett elände som jag inte ser något slut på.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s