Om det ändå fanns en exit

Fredag eftermiddag och jag borde vara lycklig över att ännu en tråkig arbetsvecka är till ända, men jag känner mig tom. Åker till mataffären tillsammans med hundratals andra som med sina lappar i handen skyfflar runt matkorgar för att fylla på kylen inför den stundande helgen. Alla stressar runt för att så fort som möjligt komma hem och göra mat till ungarna, ta en öl/ett glas vin, titta på Idol eller bara njuta av fredagsmys. Jag tror i princip ingen tänker på att landet är på väg i en oroväckande riktning vilket kommer slå hårt mot oss alla. Möjligtvis får de som ska ut och resa sig en tankeställare när de inser att den svenska kronan är vatten värd, men även om de för ett slag snuddar vid tanken på vad sjutton det är som pågår, så stöter de snabbt bort den igen eftersom de flesta lever i villfarelsen att våra styrande faktiskt har koll på vad som behöver göras så att medborgarna kan sova lugnt om nätterna samt fortsätta göra sin plikt genom att arbeta och dra in skatt för att fylla de allt mer sinande kassakistorna.

Faktum är att jag de 2 ½ dagar varje vecka som jag är utan barnen för det mesta känner mig låg, vilket troligen beror på att jag då har tid att reflektera och hämta andan. Ibland önskar jag att man hade kunnat vrida klockan tillbaka så att jag hade valt en annan väg istället och inte kommit till de insikter jag nu besitter. Visst är det naivt, men jag hade definitivt varit lyckligare av att gå omkring i en rosaskimrande bubbla.

Vissa dagar tänker jag på att det kanske hade varit bäst om jag hållit mina åsikter för mig själv och aldrig skaffat Facebook för snart tre år sedan. Jag vet så klart att ni är många där ute som uppskattar mina texter, men det finns dagar då jag känner att det var dumt att börja skriva ned mina tankar. Man får trots allt en stämpel på sig – det är oundvikligt. Även om jag varken är medlem eller anhängare av något parti så uttrycker jag åsikter som sticker i ögonen på folk och blir oavsett klassificerad som en högerextrem, främlingsfientlig och antagligen även islamofobisk person.

När jag kommer till skolan för att lämna eller hämta barnen så ler alla lärare och hälsar artigt, men visst vet jag att de pratar om mig i lärarrummet. Detsamma gäller andra föräldrar som vinkar med ett leende på läpparna, men säkerligen ler i mjugg bakom min rygg över att jag sticker ut näsan och skriver om saker som man inte bör peta i. När jag skriver kommentarer till inlägg hos politiker eller personer med partikopplingar så gör jag det i egenskap av en väljare som alla andra som vill få svar, men jag vet att de betraktar mig som någon som är för långt ut på högerskalan och fnyser åt att jag kallar mig ”oberoende”. Min arbetsgivare är än så länge tolerant, men den dagen jag vill byta jobb kommer mitt skrivande garanterat att ligga mig i fatet.

Att yttra sig i obekväma frågor och stå upp för det man tror på har som alla vet ett pris och det är därför såväl det mediala som det politiska etablissemanget kan göra precis som de vill i Sverige, eftersom gemene man hellre knyter näven i fickan än uttalar sin åsikt offentligt med risk för vad grannar, vänner, familj och arbetsgivaren ska tycka.

Jag har valt det själv, inget snack om saken, men när jag är ensam blir allt så påtagligt när man inser vilken sits man försatt sig i och ensamheten i sig tär på en. Samtidigt ser jag skrivandet som en ventil, ett slags terapi, som hjälper till att lätta på trycket eftersom jag egentligen inte har någon att prata med eller anförtro mig till – ingen att luta sig mot när det blåser kallt och ingen som tar mot mig när jag faller. Den känslan är jobbig. Jag kan erkänna att jag är lite avundsjuk på alla som tar chansen och lämnar landet, det måste vara en befrielse. Tyvärr har jag inte den möjligheten på grund av att det finns barn i bilden och att önska att jag aldrig hade skaffat dem är en omöjlighet eftersom de är min drivkraft.

Men har man gett sig in i leken så får man leken tåla som det så fint heter och dessutom är stenen redan i rullning så det finns ingen återvändo. Det hade dock varit en ynnest om det hade funnits en exit eller en knapp som hade utraderat alla de galna politiska beslut som försatt landet i sank, men en reality check ger vid hand att det här är den verklighet som vi måste förhålla oss till och som inte försvinner oavsett hur hårt man blundar.

Men jag ska inte avsluta i moll, utan önskar er alla en trevlig helg och jag känner mig redan lite bättre till mods efter att ha skrivit av mig, så det fungerade den här gången också! 😊

#gemigstyrkanattförändradetjagkan

13 reaktioner till “Om det ändå fanns en exit

  1. Du är inte ensam!

    Vi är många som tänker i samma banor som du. Under barnaåren måste man prioritera dem men när de är äldre kan du vara med i grupper med likasinnade.

    Gillad av 2 personer

  2. Den ryggen som folk eventuellt pratar bakom kan åtminstone sträcka på sig och det hjärtat som uttrycker ärlighet är ett rent hjärta men visst har saker ett pris.
    #viböjerossaldrig
    #ettrenthjärtavinner

    Gillad av 2 personer

  3. Tack för denna veckas betraktelser! Skönt att få läsa någon som ser problemen och diskuterar dem. Vänstermedias förnekanden eller skyllande på pres Trump eller Åkesson står läsarna upp i halsen !

    Gillad av 2 personer

  4. Vet, Jenny Piper, att vi är många som läser dina inlägg, att vi håller med dig och uppskattar att du sätter ord på det vi tänker och känner gällande utvecklingen i Sverige. Förnekelsen fortsätter att regera. Förstås ofattbart för oss som ser, förstår och har insikt om vad som händer. Tack för att du håller ut och fortsätter skriva!

    Gillad av 2 personer

  5. Många inser nog ett och annat fel i den propaganda som dagligen spys ut, men inte vågar säga något i rädsla för att bli utfrysna. Sen finns det personer som har så låg allmänbildning, att de tror på allt vad MSM samt politiker påstår och misstror när det blir ifrågasatt. (Har kollegor och bekanta inom båda kategorierna)

    Var stolt över att du inte tillhör dessa och klarar av att tänka själv!

    Gillad av 2 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s