Så länge rädslan för att bli kallad rasist är större än civilkuraget så lär vi aldrig besegra hederskulturen

Jag vet inte om Aftonbladets ordinarie debattredaktör är på semester, men oavsett så hoppas jag att trenden håller i sig för idag levererar de ännu ett viktigt debattinlägg – denna gång om hederskulturen och faran med att relativisera när modet tryter.

Även om jag inte är överförtjusta i att GAPF tagit politisk ställning mot Sverigedemokraterna som är det enda parti som genom åren vågat driva på frågor som rör hederskultur om än för döva öron, så fyller den rikstäckande organisationen en viktig funktion. Visst har andra partier som till exempel Liberalerna även haft förslag i rätt riktning, men det har stannat vid just förslag eftersom man inte vågat rösta med ”rasisterna” i SD.

Tänk om våra politiker från första början hade lyssnat på Fadime för snart 20 år sedan? Att det inte blivit någon större skillnad vare sig det röda eller blå laget har suttit vid styrspakarna är uppenbart. Det är skrattretande att våra styrande fortfarande inte tagit till sig budskapet trots att de fått det uppkört i ansiktet så många gånger under det senaste decenniet av både GAPF samt andra insatta personer! Socialdemokraterna har tydligt visat hur mycket de bryr sig om alla de människor som tvingas leva i förtryck genom att sparka ut sin gruppledare Ann-Sofie Hermansson från kommunstyrelsen i Göteborg när hon vågade utmana klanerna i kommunen. Bara ett exempel i mängden på hur illa det här sköts från politikerhåll!

#onlyinsweden
____________________________________

”Arbetet mot hederskultur innehåller tre viktiga förutsättningar för att lyckas: kunskap, mod och ärlighet. En av anledningarna till att arbetet mot hederskultur är svårt är att en av dessa tre faktorer tenderar att saknas. Många har inte tillräcklig kunskap om hederskultursstrukturen och de mekanismer som ligger bakom den.

Många har inte heller modet att beröra hedersproblematiken av rädsla för att bli stämplade som rasister eller ”islamofober”. Följaktligen vägrar vissa på grund av denna rädsla att tala ärligt om vad problemet är, eller ibland på grund av en felaktig känsla av tolerans och rädsla för att öka rasism eller polarisering.

Eftersom vi i GAPF vågar prata tydligt och ärligt om hedersproblematiken är vi ibland anklagade för att ha pekat ut en specifik etnisk grupp eller en specifik religion, vilket saknar belägg.

Denna kritik hävdar också att det är destruktivt och polariserande att nämna ursprung, kultur eller religion i samband med hederskultur.

Hederskultur har inget med en specifik religion att göra, detta är ett faktum som GAPF står bakom. Vi kommunicerar detta i våra föreläsningar, när vi deltar i debatter och i våra publiceringar. Att säga att hederskultur endast kommer från en specifik religion är ett felaktigt påstående, och tillika ett påstående som GAPF aldrig har hävdat. Men ett lika felaktigt påstående är att säga att religion inte har någonting över huvud taget att göra med någon hederskultur alls.

Hederskultur uppstår från värdesystem, religiösa eller kulturella, som främjar kyskhet, oskuld och en reaktionär syn på sexualitet och kvinnokropp. Detta i kombination med idén att män är överlägsna och ansvariga för kvinnor i familjen och därmed bär ansvar för kvinnors kyskhet och därmed har kontroll över deras sexualitet. Sådana värden existerar i flera religioner, inklusive, men inte enbart, inom ortodox islam.

Vissa säger att man bör prata om traditioner men inte ursprung, som om dessa traditioner är lika vanliga överallt i världen. Hur kan man nämna traditioner utan att nämna kultur och hur man nämna kultur utan att nämna var denna kultur är vanlig och där dessa traditioner utövas?

Det är inte att säga att alla som kommer från en viss region eller har någon kulturell bakgrund har samma värderingar eller att alla stöder hedersförtryck, det skulle vara lika löjligt som det är fel att säga det. Men ska vi gå tillbaka till förnekelse genom att säga att hederskultur inte har någon kulturell aspekt? Bör vi gå tillbaka till förvirring av ovilja att vara tydlig om problematiken och dess ursprung?

Och bör vi, på grund av vår rädsla att bli kallade ”rasister” hävda att detta problem är lika vanligt förekommande bland etniska svenskar när vi vet att det inte är det? Att göra det skulle ha negativ effekt eftersom att människor skulle uppfatta det som oärligt, och det skulle i sig självt öka förvirring och rasism. Det skulle dessutom utesluta en rimlig och nyanserad dialog där kunskap och förståelse sprids snarare än myter och stereotyper. Genom att inte vara ärlig och inte ha en tydlig dialog riskerar vi att dölja problemet och därmed göra problemet svårare att identifiera samt motarbeta. Det blir indirekt skadligt för den utsatta målgruppen.

Det är därför inte heller en lösning att avstå från att kritisera religiös konservatism och reaktionära kulturella samt religiösa värden på grund av rädsla för att alienera de utsatta som lever under dessa strukturer vilket resulterar i att de inte söker hjälp. Det skulle vara som att anta att flickor och kvinnor som lever under hedersförtryck är nöjda med reaktionära religiösa samt kulturella värden. Det är tvärtom, många av dem vill att dessa reaktionära religiösa värderingar ska kritiseras och motarbetas, på ett konkret och tydligt sätt, eftersom det är just dessa värderingar som förtrycker de utsatta.

Omar Makram, projektledare riksorganisationen GAPF
Sara Mohammad, grundare och ordförande riksorganisationen GAPF”

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/704db4/jo-hederskultur-har-med-religion-att-gora

maria

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s