Terrorattack eller ”vanlig” attack? Media har börjat kategorisera våldet för att underlätta för läsarna

I och med att dagens samhälle blir alltmer våldsamt, så höjs samtidigt tröskeln för vad vi accepterar. För två decennier sedan var det inte vanligt att kvinnor våldtogs flera gånger i veckan och gruppvåldtäkt var inget känt fenomen som skedde i den mängd som vi nu ser. Det fanns heller inte på kartan att vi hade läst om gruppvåldtäkter, tortyrliknande misshandel, skottlossningar och knivhuggningar av unga personer samt otaliga bilbränder utan att höja på ögonbrynen. Nu rycker de flesta på axlarna och scrollar vidare.
 
Numera kan vi lägga till terrorbrott till vardagsbrotten som vi knappt reagerar över längre. Faktum är att det har blivit så vanligt med terrorattacker av olika slag att media har börjat klassificera brotten redan i rubriken för att underlätta för läsaren. Jag såg det senast idag i brittisk och australiensisk media. I ett av fallen handlar det om en australiensisk ung man som turistade i Nya Zeeland och blev ihjälskjuten på en camping, varpå man i rubrikerna skriver ”regular attack” eller ”random attack”. I det andra fallet var det en man som arbetar som jurist, vanlig hederlig familjefar, som var på väg in i ett köpcenter i New Castle och då blev attackerad av ett gäng tonåringar som högg ihjäl honom med en skruvmejsel i bröstet. Rubriksättningen pekar ut att det var ”oprovocerat” så att ingen ska behöva dra kopplingar till annat. Detta medför även att man på ett sätt betecknar de ”vanliga” attackerna som acceptabla.
 
Det verkar tyvärr som att den här nya våldsamma samhällsbilden som vi har fått är här för att stanna. Våra politiker gör ibland några lama försök att övertyga oss om att de har läget under kontroll och att det inte finns någon anledning till oro för befolkningen tack vare diverse ”åtgärder” som i realiteten bara är på planeringsstadiet – våra fortsatta öppna gränser talar sitt tydliga språk om hur man sätter landets och invånarnas säkerhet på spel genom sin ignorans.
 
Många skyller på att media haussar upp våldet och ger en överdriven bild av såväl brottsligheten som utbredningen av extremism, men egentligen gör de bara sitt jobb och rapporterar om hur verkligheten ter sig.
 
Vi har tre kategorier människor i det här landet som medverkar till status quo på ett eller annat sätt .
1. Verklighetsförnekarna som vägrar inse att läget är allvarligt och dit kan vi även räkna in stora delar av den svenska politikerkåren.
2. De vakna som länge sett vart vi är på väg och varnat otaliga gånger men stämplats som högerextrema, rasister, nazister och fascister för att tysta dessa obekväma röster.
3. De fega som ser precis vartåt det barkar men inte vågar stå för sin åsikt officiellt av rädsla för att förlora sin sociala status.
 
Så länge den här splittringen består genom våra politikers ignorans, så kommer våldet att fortsätta eskalera och Sverige förbli en fristad för kriminella individer samt potentiella terrornätverk, där det är utmärkande att polisen inte har resurser att agera, där straffen knappt är märkbara om man överhuvudtaget åker fast och risken att utvisas dessutom är minimal om man inte är svensk medborgare. Det här föder också ett förhöjt politikerförakt, vilket i det långa loppet inte är en bra grogrund för att få landet på fötter igen.
 
Det är väl nu man ska säga något positivt, men jag saknar ord.
 
#detnyasverige
goldman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s