Bara tanken på att behöva uppsöka en svensk vårdinrättning ger mig ett visst obehag!

Äldsta sonen fyller 10 år om några dagar och idag var det dags för det efterlängtade kalaset på Bounce i Malmö. Kalasdeltagarna var supertaggade och efter 10 minuters allmän hoppning var det dags för Parkour-delen. Sonen tog sig tyvärr vatten över huvudet direkt och försökte svinga sig från en stång till en annan, men föll pladask i golvet från ca 2 meter höjd. Tyvärr slog han i armen först och rumpan sedan – dessutom samma arm som han bröt för drygt ett år sedan. Resten av kalaset fick han sitta och vila med ont i armen, så det var lite snöpligt. Vi fick dock två gratis biljetter så att han kan komma och hoppa någon annan gång, så det var schysst.

En från personalen som undersökte honom tyckte att vi skulle kolla upp hans arm och därför blev det ett besök på Akutmottagningen i Ystad på eftermiddagen. Men självklart gick jag och hoppades på att han skulle känna sig bättre så att vi skulle slippa ha någon kontakt med vården, för det går inte att sticka under stol med att man drar sig in i det sista för att besöka en vårdinrättning i dagens Sverige. Allt tar ju sådan fruktansvärt lång tid att man helst inte vill sätta sin fot där om man inte absolut måste.

En vän som var på akuten med sin son berättade nyligen att de fick vänta så länge att de till slut gav upp och tänkte åka hem eftersom sonen började må lite bättre, men hon fick då höra av personalen att om hon gick därifrån med barnet utan att det blivit undersökt så skulle man anmäla det till Socialförvaltningen eftersom modern inte tänkte på barnets bästa. Det måste vara något som de infört på senare år, för när jag själv var på akuten med dottern för några år sedan så drog det ut så mycket på tiden att vi till slut fick nog och då hade personalen inga invändningar utan menade att det var mitt ansvar som förälder att bedöma. Det var dock rätt beslut för dottern mådde bra dagen efter.

Efter några timmar på akuten idag visade det sig att sonen hade brutit armen på nytt, men den här gången behövdes ingen operation som tur var – dock måste han bära gips i tre veckor.

Personalen på Bounce erbjöd sig att ringa efter en ambulans så att han kunde åka in till akuten i Malmö, men guskelov var det inte så illa. Vilken mardröm att hamna där, då hade vi nog fortfarande suttit kvar!

Det är verkligen inte personalens fel att det svenska vårdsystemet går på sparlåga, de gör sitt bästa under rådande omständigheter – detta är helt och hållet den förda politikens fel. Det är ungefär på samma nivå som integrationspolitiken – man har försökt och försökt i decennier utan att lyckas och inför varje val lovar man guld och gröna skogar som i slutändan mynnar ut i ingenting. Hur många gånger genom åren har vi inte hört våra politiker lova högre löner och bättre villkor för sjuksköterskorna? Ändå blir de blåsta varje gång och det är inte konstigt att personalen flyr både från polisen samt vården, vilket i sin tur gör medborgare i behov av vård till de stora förlorarna.

I väntrummet satt även en familj som såg ut att härstamma från Afghanistan och det fick mig att tänka på att vi har en lag som sedan 2013 ger såväl papperslösa som de som håller sig gömda i Sverige rätt till fri vård. Det är väldigt generöst egentligen och det förvånar mig att man inte har ändrat på den lagen med tanke på att vi just nu har så stora problem inom vårdsektorn att vi knappt klarar av att ge våra egna medborgare den vård som de har rätt till. Att vi skattebetalare ska bekosta dyr vård till människor som egentligen inte har rätt att vara i Sverige känns mycket svårt att acceptera – särskilt när många av våra egna medborgare dör för att de inte får vård i tid. Jag hoppas att dessa regler kommer att ändras när vi väl får en annan regering i landet – det är verkligen på tiden.

Jag undrar hur illa ställt det kommer att vara  med vården när barnen blivit vuxna – hemska tanke! Svensk sjukvård är verkligen i behov av en riktig boost – men det lär aldrig inträffa under det här politiska styret det är en sak som är säker!

Jag tänkte också på en annan sak med tanke på att man i MENA-länderna inte får vidröra det motsatta könet. Vad händer om jag blir akut sjuk eller svårt skadad om jag befinner mig i ett MENA-land och när jag kommer in till akuten så finns det bara manliga läkare på plats som inte får röra mig – lämnar de mig att dö eller måste det alltid finnas kvinnliga läkare i tjänst? Om en kvinna blir påkörd eller om en kvinna faller i vattnet som inte kan simma – kommer ingen i närheten till undsättning då bara för att de inte får röra det motsatta könet? Knasiga funderingar, men jag skulle gärna vilja veta hur det går till!

akuten

Annonser

3 reaktioner till “Bara tanken på att behöva uppsöka en svensk vårdinrättning ger mig ett visst obehag!

  1. Som svensk man skulle jag aldrig försöka rädda en muslimsk kvinna från att drunkna
    Det kan hända att både hon och jag blir mördade efteråt för att hon visat sin kropp och jag har sett den

    Gilla

  2. Tror nog att manliga vården i dessa MENA-länder lämnar kvinnorna att dö, kvinnor har ju samma värde som djur, vilket betyder nada. Sen har de ju fel i den delen av huvudet som styr empati, där är det tomt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s