En liten berättelse om två män vars öden slutligen flätades samman och tillsammans skapade de historia – eller kanske inte, men det var en fin tanke!

De flesta normalt funtade svenskarna har vid det här laget insett att Sverigedemokraterna behövs antingen i en svensk regering eller som stödparti för att de nödvändiga restriktionerna inom migrations- och integrationspolitiken ska kunna genomföras. Till och med lokalpolitiker ute i landet från bland annat Moderaterna har insett att ett samarbete är både ofarligt och viktigt för att få till stånd de förändringar som behöver göras.

På riksnivå är det dock en helt annan sak och där stångar man sig hellre blodig mot en vägg än att börja prata med ”brunråttorna”. Så länge Ulf Kristersson, som inte klippt banden till Reinfeldtadministrationen, sitter kvar som partiledare är jag tämligen övertygad om att inget nytt kommer att hända på den här fronten och för partiets bästa borde partistyrelsen snarast möjligt byta ut vederbörande mot någon mer öppensinnad ledare med kurage.

För oss vanliga medborgare som måste beskåda eländet är det nästan olidligt att behöva genomlida deras hårdnackade envishet, som snarare stjälper både partiet och landet än det hjälper.

Det komiska är att Moderaterna ändå har kopierat SD:s politik rakt av under de senaste åren och lagt fram renodlade ”Moderat-förslag”, trots att man röstat nej när SD stod som avsändare på propositionen. Det finns således många beröringspunkter partierna emellan, vilket framförallt syns i Moderaternas valmanifest. Således finns alla möjligheter för att bilda ett konservativt och kraftfullt block bestående av M+KD+SD. I flera opinionsundersökningar den senaste tiden har detta ”block” nästan fått egen majoritet, varför en riktig allians definitivt skulle bättra på väljarsiffrorna, vilket torde vara särskilt välkommet hos Moderaterna som läcker väljarstöd som ett såll.

Men så var det ju det där med värdegrunden och deras ”smutsiga historia” som alltid sätter käppar i hjulet…

Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson stöter ihop inne på herrarnas toalett. I vanlig ordning nickar de kort till varandra, men den här dagen tänkte Åkesson inte låta Kristersson komma undan så lätt så under handvaskningen harklar han sig och tar kontakt.

”-Du Kristersson, ska vi inta ta det där mötet med Ebba snart? Tiden rinner iväg och att få till stånd en stark opposition för att stoppa de galna rödgröna centerliberalerna vore inte en dag för tidigt!”

-”Alltså Åkesson, vi har pratat om det här tidigare. Det är er värdegrund och partihistoria det är fel på. Ingen i detta avlånga land har glömt järnrörsskandalen, så tyvärr mitt svar är fortfarande detsamma – det vill säga nej!”

-”Men Ulf, Du kan väl inte på allvar referera till en isolerad händelse för 7 år sedan där ingen av de inblandade längre representerar mitt parti?”

-”Jo det kan jag sannerligen och om inte det vore nog så grundades ditt bruna parti av en tvivelaktig person med nazistkopplingar!”

-”Men Ulf, det var 31 år sedan och den personen som grundade partiet är inte ens kvar – dessutom har jag som bekant stött om partiet i grunden, varför det inte går att jämföra på det sätt Du nu försöker Dig på!”

-”Åkesson, försök nu inte prata bort Din egen partihistoria men visst kan jag hålla med dig till viss del. Du får dock inte glömma bort drevet – mediadrevet! Jag känner då inte för att kröna min karriär med att bli slamsylta i kvällspressen! Dessutom ska vi inte glömma alla SD-företrädare som gjort bort sig genom åren – sådant glömmer inte människor så lätt och det kan Du i alla fall inte bortse från!”

-”Men Du Kristersson, jag har faktiskt nolltolerans i mitt parti och ser till att alla som inte har i partiet att göra åker ut ögonaböj – till skillnad från många andra partier! Se på Ditt eget parti – hur går det förresten med hanteringen av Odenberg efter hans antisemitiska agerande?”

-”Don’t mention it!”

-”Så, vad gör vi nu Kristersson? När vi ändå tycker samma sak i så många sakpolitiska frågor som står högst upp på svenska folkets agendor, så vore det väl själva fan om vi inte ska kunna mötas halvvägs och göra något bra av det? En dag kommer även dina ungar att växa upp och ha ett eget liv – det vore väl en fördel om de har någonstans att bo när de ska flytta hemifrån och att de slipper känna sig otrygga varje gång de går utanför dörren till exempel?”

Just då, öppnas dörren och buffeln Sjöstedt kliver in i herrummet. ”-Jaså, här står ni och kuckelurar! Låt mig gissa, ni smider planer för att sänka regeringen så att ni kan införa er vidriga utsugarpolitik, men se det kan ni se er i himlen efter för mitt parti sitter som in vet med avgörandet i sin hand och här sker ingenting som inte jag har godkänt! Se så, pallra er ut nu så att jag kan få lite lugn och ro i hemlighuset!”

Varpå herrarna Åkesson och Kristersson återigen gick åt varsitt håll med sinnena tyngda av en pliktkänsla som man aldrig riktigt lyckades uppfylla.

Borta vid kaffemaskinen stod Morgan Johansson och Kristersson fick bita sig i tungan för att inte säga något otillbörligt.

-”Tjena Morgan, dags för kaffe redan? Är det inte lite magstarkt av Dig att ta åt Dig äran för att Du tog Sverige ur flyktingkrisen, när det de facto var Du och Miljöpartiet som tillsammans med min företrädare satte oss alla i skiten? Dessutom har ni mage att nu släppa in ännu fler migranter, när vi inte ens kan ta hand om de som redan finns här i landet? Centerpartiet och Liberalerna platsar verkligen i ert stall!”

-”Öh Kristersson, vad fick Du luft ifrån – har Du umgåtts för mycket med Åkesson nu igen? Jag har som Du vet återigen makten i min hand att göra precis vad jag behagar och den här gången har jag Annie och Jan som backar upp mig. Du och lilla Ebba kan klaga bäst ni vill, men ni kan inte göra ett dugg för att stoppa oss stolta Socialdemokrater! Gå nu tillbaka till Ditt lilla rum och drick ditt kaffe – jag har viktigare saker för mig än att stå och tjafsa med Dig. Jag har ett land att demolera! Ha ha ha ha!”

Kristersson kokade av ilska när han gick därifrån. Tänka sig att denna inkompetenta drummel återigen ska få möjlighet att förgöra det sista som finns kvar av det som en gång var en demokrati och hans censurlagar är ett kapitel för sig. Nej, det här gick sannerligen inte för sig och för första gången i sitt liv kände Kristersson en inre frid sänka sig i bröstet. Nu visste han precis vad han skulle göra – stå upp för demokrati, frihet och framförallt för sina barns framtid! Han lyfte luren och slog ett internnummer.

-”Åkesson, det är jag. Det är dags att vi ses – kom genast till mitt rum och ta med Dig Ebba. Vi har ett land att rädda!”

———————————–

Lite dasshumor piggar upp så här på måndagen, men tyvärr är det nog en utopi!

this is it.jpg

Annonser

8 reaktioner till “En liten berättelse om två män vars öden slutligen flätades samman och tillsammans skapade de historia – eller kanske inte, men det var en fin tanke!

  1. Hej Jenny,

    Är verkligen en fröjd att läsa alla dina inlägg. Det är konstigt för här där jag bor i Öckerö kommun, är det inga som helst problem för dom olika partierna att prata med varandra. SD får ha möten i Hembygdsgården precis som alla dom andra. Ingen som har kommentarer
    runt det. Verkar som det största problemet ligger på riksnivå. För övrigt är det KD som är ledarna här.
    Hoppas verkligen att dom som verkligen behöver läsa dina inlägg på något vis får dom till sig.

    Med vänlig hälsning
    Gunilla Stare

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s