Hur lång tid har vi på oss att försöka vinna informationskriget?

Att vi år efter år trampar vatten när det kommer till migrationsdebatten och politikernas svek samt aldrig lyckas tänja ut åsiktskorridoren tillräckligt mycket, är egentligen inte så konstigt när vi de facto har en kraftig majoritet av befolkningen som fortfarande tror att våra makthavare och myndigheter verkar för deras bästa.

Ofta säger vi att de lever i förnekelse, men jag tror det är fel term eftersom de inte alls är medvetna om hur illa ställt det är – de är helt enkelt inte insatta och vet inte vilket tillstånd landet befinner sig i, varför det inte finns något att förneka. Okunskap är snarare rätt ord för den gruppsykos som drabbat en alltför stor del av befolkningen, vilket skett med hjälp av massindoktrinering från både det politiska och mediala etablissemanget de senaste decennierna.

Således är det därför inte märkligt att människor i stor utsträckning tar avstånd från partier som Sverigedemokraterna, Alternativ för Sverige och Medborgerlig Samling samt anser att alla privatpersoner som opponerar sig mot den förda politiken är ”högerextremister”, eftersom det är vad man blir tillsagd att tycka och tänka – både i tal och i skrift.

De som försökt ordna partipolitiskt obundna demonstrationer genom åren, likt Folkets demonstration och nu Mynttorgsprotesterna, har enkelt utmanövrerats av media som direkt stämplat aktionen som rasistisk och på något sätt alltid lyckats hitta nazistkopplingar.

Eftersom den stora folkskocken effektivt genom åren hjärntvättats till att tro på allt som media matar dem med – oavsett om det är uppenbara lögner – så köper man även detta resonemang med hull och hår genom att ta kraftigt avstånd.

Man kan säga att en stor del av befolkningen är som duktiga fotsoldater som följer minsta vink från överheten. Eftersom de flesta har det bra materiellt och inte drabbas av den oansvariga politik som förts under alltför lång tid, så är de lättstyrda. Många ser inte ens kopplingarna mellan stat och kommun samt förstår inte att många kommuner står på ruinens brant tack vare oinfriade löften om ekonomiskt stöd, vilket i första hand kommer att drabba barn och äldre.

Våldtäkter, misshandel, rån, mord, bilbränder, inbrott, terrorbrott och hederskultur är sådant som den här gruppen aldrig kommer i närheten av, förutom det de ser på TV och läser om i tidningarna. Dessutom inbillar man sig att både polisen, Säpo och våra makthavare har kontroll. Böneutrop, sharialagar och radikal islam med kvinnoförtryck som vi ser som ovälkomna element i samhället, ser denna grupp istället som religionsfrihet och ett tecken på att Sverige är en humanitär stormakt där alla kan leva sida vid sida likt en enda stor familj.

Ingen tänker dock varken på konsekvenserna eller vem som ska betala för kalaset och kosta gör det sannerligen – det är otroliga summor som varje år belastar samhället i form av migration och grov brottslighet. Den stora massan luras också att tro att de flesta som kommer hit kommer att bidraga till samhället när det är precis tvärt om – de flesta är ekonomiska migranter som saknar utbildning och många är inte intresserade av att jobba utan lever hellre på bidrag. Många är dessutom oförmögna att jobba på grund av sin religionstillhörighet – antingen får man inte jobba för mannen eller så kan man inte på grund av att man måste iklä sig burka eller niqab.

Den här stora massan är så djupt fastrotade i den här okunskapen samt oviljan att ta reda på fakta att det här kan pågå länge än och när man som t.ex. de rödgröna importerar sin väljarbas så har man monopol på att förstöra landet bit för bit. Frågan är hur många år det kommer att ta och hur lång tid vi har på oss?

Nöten är oerhört svårknäckt och detta vet våra makthavare så väl och utnyttjar situationen till max utan några skrupler eller samvetskval om vad man efterlämnar till framtida generationer.

Men vi ger inte upp än på länge, utan vi måste kämpa vidare för var dag som går för till skillnad från våra styrande så har vi våra barn och barnbarns bästa för våra ögon!

free.jpg

Annonser

4 reaktioner till “Hur lång tid har vi på oss att försöka vinna informationskriget?

  1. Reblogga detta på ulsansblogg och kommenterade:
    ” Vad händer med tilliten till media när de först, ihärdigt och under lång tid, förnekar fenomen – som organiserat tiggeri, sexövergrepp på HVBhem, åldersfusk hos ensamkommande, MENAmäns överrepresentation vid våldtäkter – för att plötsligt börja rapportera om det? ”
    citat; Ann Heberlein

    Gilla

  2. Jag tror fortfarande att stor del av befolkningen är korkade i kombination med naivitet, ointresse och obegåvning.
    Mer insatta blir dom inte, bara för man stryker dom medhårs.

    Att vara korkad rår man inte för, men med mera bildning så minskar det, och man blir mindre naiv på köpet.

    Dessutom skulle man kunna söka information ”utifrån” till vilket behövs språkkunskap, eller mer utbildning om vilka finesser det finns via Internet.

    Svensk Media förser ju inte medborgaren med hela sanningen, men den finns i andra media, men då skriker folk ”fake news”. Den enda engelska man lärt sig under ett långt liv.

    Stora grupper matas också med diverse bidrag för att fjanta med, inte minst den snart största, Invällarne.

    Det som inte omnämnts i Aftonbladet har aldrig hänt!

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s