Den rika världen behöver omgående adressera anledningarna bakom massmigrationen istället för symptomen och förstå att vi lever i EN värld!

Intressant artikel där den tyska filosofen Peter Sloterdijk förklarar hur vi i väst belyser problematiken med massmigrationen på fel sätt. Faktatext med filosofiska inslag var dock en svår nöt att knäcka – men artikeln finns alltid att tillgå om det är svårbegripligt.

Migrationen har återigen blivit nyhetsstoff – migrantkaravanen från Honduras närmar sig USA:s gräns, afrikanska migranter bryter sig på nytt igenom barriärerna i den spanska enklaven i norra Afrika och migranter från mellanöstern försöker ta sig in i Kroatien.

Tack vare globaliseringen styr det kapitalistiska systemet alla livsvillkor. Det första tecknet på denna utveckling var Crystal Palace i London, platsen för den första världsutställningen 1851. Dess struktur gjorde globaliseringens exklusivitet som konstruktion och expansion påtaglig, som en inredd värld vars gränser är osynliga men ändå praktiskt taget oöverstigliga. Denna värld är nu bebodd av en och en halv miljard vinnare tack vare globaliseringen. Men dubbla denna summan med tre och du får det antal som står utanför dörren.

Det primära faktumet för den moderna tidsåldern är inte att jorden snurrar runt solen, utan att pengarna åker runt jorden. Det som Sloterdijk menar är att den kapitalistiska globaliseringen inte bara står för öppenhet och erövring, men också för ett självomslutande klot som skiljer på insidan och utsidan.

Dessa två aspekter är omöjliga att separera – kapitalismens globala vidd grundar sig på en radikal klassdelning över hela världen och separerar de som är skyddade av sfären från de som befinner sig utanför. Flödet av migranter är en kortvarig påminnelse om den våldsamma världen utanför vår kupol, en värld som för oss som befinner sig på insidan förekommer främst i TV-inslag om avlägsna våldsamma länder och inte som en del av vår verklighet.

Vår etiskt politiska plikt är inte bara att bli medvetna om verkligheten på utsidan av vår kupol, utan även fullt ut antaga vårt medansvar för fasorna utanför kupolen.

Ett bra exempel på det uppenbara hyckleriet är det brutala mordet på Jamal Khashoggi. Han var en av oss i kupolen så vi blev chockerade och upprörda. Men vår omtanke är en helt felplacerad sådan – den riktiga skandalen är att mordet orsakade en större skandal än Jemenkriget där Saudiarabien förstör ett helt land.

Så vad är det vi behöver göra?

Den första reaktionen är att skydda oss själva med alla typer av väggar mot världen där ute. En ny världsordning framträder där det enda alternativet till ”civilisationskamp” förblir civilisationernas fredliga samexistens (eller ”sätt att leva”): tvångsäktenskap och homofobi, eller tanken att en kvinna som går ensam på allmän plats riskerar att bli våldtagen är ok, bara att de är begränsade till ett annat land som annars är helt inkluderat på världsmarknaden. Den sorgliga sanningen som upprätthåller denna nya ”tolerans” är att dagens globala kapitalism inte längre kan ge en positiv vision om frigjord mänsklighet, inte ens som en ideologisk dröm. Lösningen är inte populistisk nationalism, höger eller vänster. Istället är det enda botemedlet en ny universalism – det är vad dessa problem som mänskligheten står inför idag kräver med allt från klimathot till flyktingkriser.

Den andra reaktionen är global kapitalism med ett mänskligt ansikte personifierat i socialt ansvariga företagsfigurer som exempelvis Bill Gates och George Soros, som förespråkar ”öppna våra gränser till flyktingarna, behandla dem som en av oss”. Problemet med denna lösning är dock att det bara är vad som i medicinska termer kallas en symptomatisk behandling – en terapi av en sjukdom lämnar den grundläggande globala situationen intakt. Det påverkar bara dess symtom, inte orsaken och en sådan behandling syftar till att minska tecken samt symptom för patientens komfort och välbefinnande – men i vårt fall är det uppenbarligen inte tillräckligt eftersom lösningen uppenbarligen inte är att all misär i världen kommer att flytta in i kupolens trygghet. Vi måste skifta fokus från det humanitära när det gäller jordens misär och istället se på misären i sig.

Den tredje reaktionen är därför att samla modet och förutse en radikal förändring som tvingas fram när vi fullt ut antar konsekvenserna av det faktum att vi lever i EN värld. Är en sådan förändring en utopi? Nej, den sanna utopin är att vi kan överleva utan en sådan revolution.

https://www.rt.com/op-ed/442485-migrants-poverty-rich-zizek/

migr

Annonser

En reaktion till “Den rika världen behöver omgående adressera anledningarna bakom massmigrationen istället för symptomen och förstå att vi lever i EN värld!

  1. Fast de som befinner sig innanför kupolen i Sverige blir färre och de som befinner sig utanför blir fler.Klassisk högerpolitik som bygger på att hålla så många som möjligt utanför och kan man putta ut en som befinner sig innanför kupolen så gör man det gladeligen.Ju färre som skall dela på kakan desto större bit till var och en som är kvar innanför.Vi ser idag hur klyftor växer.
    ”Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.”(Matteus13:12).
    Ett bra exempel är hur det svenska skattesystemet som bygger på att ju mer kapital som arbetar i företaget desto lägre skatt.Rika företag belönas och den nystartade företagaren som borde gynnas får istället se sig missgynnad.

    Gillad av 2 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s