Svik oss inte låter det från folket – men sveket är redan ett faktum!

I dagens Aftonbladet skriver bland annat PRO:s ordförande en debattartikel med titeln: ”Ni lovade äldre sänkt skatt – svik oss inte”. Desperationen lyser igenom och jag förstår deras rädsla för att återigen bli dragna vid näsan. Pensionärer har lovats högre pensioner eller sänkt skatt i åratal, men val efter val kommer knivhugget så fort rösterna har räknats.

Det spelar ingen roll om ni är pensionärer, sjuksköterskor, poliser, lärare, svårt sjuka, småbarnsföräldrar, svensk eller invandrare – för politikerna är vi bara valboskap som är av betydelse vart fjärde år, fyra veckor innan valet. Sedan anses vi vara ointressanta och obrukbara samt skall helst bara vara tysta och dra vårt strå till stacken – det vill säga jobba häcken av oss och betala skatt så att de kan fylla på sina egna bankkonton varje månad, trots att majoriteten av dem inte utför ett jota! Välfärden som våra skattepengar egentligen skall gå till, är ett minne blott och den största rädslan bland många idag är att bli sjuka eller gamla.

Äta, jobba, sova och dö – vi ska alla in i ekorrhjulet förr eller senare, även våra barn och barnbarn, men om man inte längre känner att det finns någon mening och man har tröttnat på att inte bli åhörd vad finns det då kvar förutom förakt, frustration och ilska?

Etablissemanget brukar stoltsera med att svenskarna tillhör ett av de mest lyckliga folken i världen – en sanning med modifikation! Enligt en undersökning från i våras klassificeras till exempel svenskarna som näst lyckligast i världen. Men om vi skrapar lite på ytan så är jag övertygad om att det framkommer en helt annan bild. Lägg därtill alla de som inte kommer att vandra in i ekorrhjulet för att de inte är en del av vårt samhälle – istället lever de i utanförskapsområden där man har egna lagar och regler, där ilskan är drivkraften. Tror ni att invånarna där blivit tillfrågade?

Är det inte dags att vi öppnar våra ögon och ser att kejsaren är naken? Vore det inte på sin plats att våra politiker kommer ned på jorden och erkänner att Sverige faktiskt brinner och vi står på gränsen till anarki samt att vi börjar få svårt att ta in fler migranter eftersom kommunerna redan nu går på knäna i avsaknad av bostäder och resurser? Den stora andelen svenskar som fortfarande lever i sina filterbubblor (hur är det för övrigt möjligt när man har fullt fungerande sinnen?) kommer inte att komma till sans så länge inte våra makthavare vågar säga som det är. Varför ska vi behöva vända oss till alternativmedia för att läsa hur illa ställt det verkligen är med landet? Mediehusen tjänar storkovan på att föra svenska folket bakom ljuset – är det etiskt korrekt?

”Svik oss inte!” är ett rop på hjälp från ett folk vars ledare inte bryr sig om sina medborgare utan tyvärr sätter makten främst. Dessvärre kommer det inte att komma någon hjälte på en vit springare inridande i slutet, utan ansvaret åligger oss själva och makten till förändring ligger i våra egna händer – ingen kommer att göra det åt oss. Fortsätter vi att vara passiva ger vi vårt tysta medgivande!