Ge mig något nytt och spännande!

Jag får ofta frågan varför jag inte blir politiker, varpå jag brukar svara att jag inte tycker om att prata inför publik samt att jag skulle ha svårt att rätta mig efter partipiskan. Men det finns även en annan anledning och det är att det ultimata partiet inte existerar.

Av de partier som vi har att välja på i Sverige uppfattar jag att Sverigedemokraternas politik är den som tilltalar mig mest – särskilt eftersom de får alla rätt på mina kärnfrågor. Dock råkar det vara så att jag inte är lika imponerad av partiet i sig som representerar politiken.

Med ett skamfilat rykte och med partirepresentanter som inte hållit måttet utan på olika sätt gjort bort sig samt blivit petade, har de ändå lyckats ta sig från ett bottenläge upp till toppen. Partiet anklagas ofta för att vara toppstyrt, men det är i grund och botten alla partier.

Det fanns en tid när jag faktiskt hade planer på att bli kommun- och regionpolitiker, varpå jag blev medlem i partiet samt började gå på lokalföreningens möten varje vecka. Det visade sig dock rätt omgående att jag var en främmande fågel i gruppen, men jag försökte verkligen bortse från bristerna. Slutligen blev mitt beslut av olika anledningar att strunta i alltihop, vilket inte är något jag ångrar idag. Det jag däremot ville belysa är att jag inte är ensam om denna upplevelse att partiet inte lever upp till förväntningarna.

Det skrivs ofta om ”politiska vildar” som något negativt, men oftast handlar det just om att dessa personer blivit besvikna över att partiet inte höll måttet och de visioner man hade om att skapa förändring inte delades med övriga.

I den lokalgrupp som jag var med i fanns en mycket kompetent, engagerad och påläst person som gjorde mycket gott i den nämnd han satt i. Dock var han annorlunda både till utseendet och hur han uttryckte sig. Jag fick uppfattningen av att de andra gärna gjorde narr av honom om möjligheten dök upp. Han var också en främmande fågel eftersom han var mer lugn och sansad samt tryckte på att gruppen måste uppföra sig civiliserat utan att bruka svordomar eller ironisera om andra eftersom det kan skrämma bort nya medlemmar. I slutändan hoppade han av och blev även han politisk vilde, just för att han inte kände att han fick gehör för sina åsikter. Han skrev även ett brev till mig sedan där han beklagade att jag lämnat och berättade sin livshistoria som var rätt fascinerande och förklarade en hel del om varför han såg ut och betedde sig på ett visst sätt.

Problemet verkar vara att människor som brinner för politik och viljan att förändra samt är relativt pålästa och kunniga, inte kommer till sin rätt i vissa partipolitiska lokalgrupper varpå det uppstår konflikt samt avhopp. Nu har jag ingen erfarenhet av hur det är i andra partier, men jag tror att samtliga lider av samma problematik – det vill säga partierna är toppstyrda ut i minsta detalj och för att kunna nå framgång ska man vara lojal, slicka uppåt och sparka nedåt. Nya idéer mottages med viss skepsis och att tänka utanför boxen kan vara farligt. Jag tror att det är därför som det alltid slutar med att de som är mest kompetenta blir kvar på gräsrotsnivå – alternativt hoppar av. Att den politiske vilden sedan fryses ut av sina gamla partikamrater och man inte ens kan samtala säger en hel del.

Jag vill tänka på ett parti som ett företag och att alla måste bidraga till dess framgång – i alla led – från golvnivå upp till finrummen, men tyvärr fungerar det inte så och jag tror det är därför det ser ut som det gör på riksdagsnivå just nu. Det är inte de mest kompetenta som styr och man brinner inte för politiken eller målet att förändra – det är enbart maktfullkomlighet som har betydelse och att få igenom sin politik är mindre viktigt. Detta gäller självklart samtliga åtta riksdagspartier – det är naivt att tro att Sverigedemokraterna är ett unikum, självklart vill de åt makt som alla andra och politiker i allmänhet är inte intresserad av att hjälpa den lilla människan eller göra det bättre för våra barn, så är det bara. Tyvärr har vi dock inte så mycket att välja på och Sverigedemokraterna framstår självklart som det bästa alternativet av de som finns till hands.

Tänk om alla de bästa fritidspolitikerna i alla färger på gräsrotsnivå skulle bilda ett helt nytt parti – det hade varit något, för det saknas verkligen ett alternativ! Nu kommer många att börja hojta om Alternativ för Sverige eller Medborgerlig Samling och visst har den sistnämnda många bra förslag, men det är inte ultimat för mig som vill ha hela paketet.

Det är fyra år till nästa val och jag hoppas att det kommer att hända något under den här tiden som kan spräcka kartellbildningarna i Rosenbad och på allvar utmana de gamla stofilpartierna om makten som jag vill ska utgå från folket och inte tvärtom om som nu sker!

new

Annonser

5 reaktioner till “Ge mig något nytt och spännande!

  1. Jag höll redan med när jag läste första meningen.
    Men jag har aldrig engagerad mig politiskt, just för att jag vet att jag inte passar in i någon parti hierarki. Jag vågar påstå att jag är påläst jag med och det är just informationsbristen hos de andra, som verkar vara helt övertygade av sin egen överlägsenhet, som skapar konflikt. Dessutom tror jag att det krävs ett visst sorts människa för att trivas inom politiken på högre nivå. En som är rak på sak, ärligt, hedersfylld, t.o.m. idealistiskt klarar sig inte på den nivån.
    Jag är som du och många andra; en politisk, men också till viss del social vilde, en sk. maverick.

    Liked by 2 people

  2. Du är en krävande kvinna.
    Tänk en gång inbillade jag mig att SD skulle kunna överbrygga de allt större klyftorna i Sverige.Jag såg SD som sveriges hopp.Det inser jag nu var naivt tankesätt.

    Liked by 1 person

  3. Reblogga detta på ulsansblogg och kommenterade:
    Vi är fler som har samma uppfattning som du Jenny.
    Kanske gör alla nytta som på olika sätt torgför sina åsikter-
    Tyvärr är den svenska partistrukturen trög och är driven av maktbegär, det hämmar nya lösningar som i regel uppstår på gräsrotsnivån.
    Så länge som det svenska civilsamhället fungerar är det gott och väl fast vissa partier och politiker är destruktiva kan vi känna oss lugna.
    Frågan är hur länge den svenska befolkningen accepterar nya pålagor som ska finansiera politikernas verklighetsfrämmande ”visioner”.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s