Under fyra år har vi alla stått maktlösa och sett på hur den rödgröna regeringen sakta men säkert demolerat vårt en gång så stolta och vackra land, medan den så kallade oppositionen gett sitt tysta medgivande. Men eftersom svenskar i allmänhet inte är ett protesterande folk så har vi bidat vår tid i väntan på den 9 september när folket äntligen skulle ställa allt till rätta igen och ge de inkompetenta och giriga politikerna en riktig näsbränna.
Tyvärr var det dock bara cirka 1,1 miljoner invånare som hade tagit sitt förnuft till fånga – resten gick på samma gamla valfläsk som vanligt och nu sitter vi alla här med skägget i brevlådan medan vi undrar vad som hände. De som vaknat upp och förstått att vi aktivt blivit dragna vid näsan de senaste två decennierna undrar hur en så stor del av befolkningen kan fortsätta leva i sina filterbubblor utan att ägna en tanke på nästa generation, medan de kraftigt indoktrinerade medborgarna som fortfarande går i vänsterlobbyns ledband undrar å sin tur hur sjutton över en miljon människor kan vara rasister år 2018.
Sedan har vi alla klåpare i Rosenbad som bara sitter där för maktens skull och struntar blankt i oss medborgare. De har ännu en gång lyckats tillförskansa sig det eftertraktade uppdraget att styra landet, men de har absolut ingen aning om hur det ska gå till och än mindre vilka de ska dela uppdraget med.
Tiden går och vi med den. Ibland känns det som att det skulle vara rätt så skönt att vara riktigt gammal och veta att ens dagar är räknade. Tänk att slippa vakna till ännu en dag i detta jordeliv där vi bara är marionetter som är till för att arbeta i gruvan och dra in pengar till pengabingen så att våra makthavare kan ösa pengar på de grupper som man anser är mer prioriterade än sina egna medborgare. I ett längre perspektiv är vi bara brickor i det spel som globalisterna använder för sin egen agenda.
Baserat på kriterierna för hur länge en vital kvinna som håller kropp och knopp vid liv förväntas leva, så har jag halva livet kvar. Jag borde känna glädje och vördnad inför livet som ligger framför mig, men den enda känslan som vill infinna sig är att jag är fånge i ett kretslopp som består av jobba, äta, sova och dö samt däremellan betala skatt, göra som jag blir tillsagd och hålla klaffen. Är det här vad livet går ut på och är det denna känsla jag vill förmedla till mina barn som har framtiden för sina fötter?
Ta mig tillbaka till den tid
- när en röst på Moderaterna inte var en röst på Socialdemokraterna.
- när politikerna kunde samtala med varandra trots meningsskiljaktigheter och inte utsatte andra för mobbning.
- när politikerna fortfarande värnade om medborgarna samt brann för politik och ett bättre samhälle istället för enbart makten och den feta lönechecken.
- när Centerpartiet var ett bondeparti som brydde sig om landsbygden och Miljöpartiet värnade om miljön istället för migranter utan skyddsskäl.
- när vi hade en förträfflig vård och man inte behövde sitta i akutens väntrum i åtta timmar i väntan på att få träffa en läkare.
- när cancerpatienter fick sina operationer i tid och inte behövde dö i väntan på vård.
- när läkarna pratade förståelig svenska och hade rätt kompetens.
- när det fanns sängplatser på sjukhusen och vårdpersonalen inte var sönderstressade samt riskerar att sätta patientsäkerheten på spel.
- när poliser, sjuksköterskor och lärare var ett attraktivt yrke istället för ett bristyrke.
- när eleverna såg upp till lärarna som var respekterade.
- när skolor och förskolor inte var överrösta med genuspedagogik.
- när lärarna inte utnyttjade sin position genom att försöka indoktrinera sina elever i vad som är politiskt korrekt.
- när människor – även kriminella – respekterade polisen och inte attackerade blåljuspersonal.
- när vi inte hade några no-go-zoner.
- när kvinnor respekterades och inte behövde vara rädda för att gå utanför dörren.
- när utanförskapsområdena gick att räkna på handens fem fingrar och det fortfarande fanns chans att agera.
- när begreppet gruppvåldtäkt inte existerade.
- när gängkriminalitet rörde sig om motorcykelklubbar som höll sina interna stridigheter för sig själva för det mesta.
- när barn i mellanstadiet inte rekryterades som knarkkurirer.
- när flickor och kvinnor i heltäckande klädsel och slöjor var något man enbart såg på maskerad eller på semestern.
- när flickor inte behövde stoppa skedar i trosorna för att komma undan tvånget att åka till sitt hemland för att giftas bort mot sin vilja.
- när små flickor inte behövde få delar av könsorganen bortskurna.
- när förskolebarn inte behövde ha pedagoger som går klädda i tält och enbart visar ögonen eller inget alls.
- när man inte hade möjlighet att få tolk i tid och otid på samhällets bekostnad, utan man var tvungen att lära sig språket och ta seden dit man kommer.
- när myndigheter inte accepterade att vuxna män lever tillsammans med barnhustrur och ger ut informationsbroschyrer i ämnet.
- när människor var tvingade att förtjäna sitt uppehälle istället för att leva gott på bidrag.
- när människor använde sitt sunda förnuft och inte lät sig indoktrineras av media.
- när partier som Feministiskt initiativ hade blivit utskrattade och aldrig kommit över riksdagsspärren.
- när män fortfarande var män istället för veklingar som viker sig för fake-feminister.
- när yttrandefrihet verkligen inte hade några begränsningar och censur inte var en del av vår vardag.
- när public service inte användes som ett propagandaorgan.
- när det fanns hyresbostäder när man ville flytta hemifrån.
- när jihadister, radikal islam, shariapoliser, parallella samhällen, hederskultur, moskéer med hatpredikanter och böneutrop var något som existerade i långtbortistan istället för i vårt eget land.
Jenny Piper 
Så var det fram till och med åttiotalet när Socialdemokraterna styrde.Du vill åter ha en stark socialdemokrati? Eländet började med Carl Bildts regering och sen har det bara fortsatt.Högerpolitik bygger på att en liten klick försätter flertalet i ekonomisk misär.Ju färre klicken och ju fler som hålls utanför desto rikare blir högerklicken.Ingen skall behöva stå med mössan i hand och tigga om allmosor.
Arbetaren fick det så bra att hen ville avskaffa solidariteten med sin nästa.Fy skäms för den girige.Nu kan hen ju ha det som hen har det.Det borde personlighetstest för att bli godkänd som röstare.Girighet borde diskvalificeras från att rösta.Basta!
GillaGilla
Nu var det ju S som dominerade hela 1980-talet som krattade manegen inför den förkastliga migrationspolitiken som följde. Både M och S har bidragit till misären, men det är S som satte spiken i kistan. SD:s politik påminner mycket om gråsossepolitik till viss del och mycket där är bra.
GillaGillad av 1 person
Word! Du skriver så sunt. Du är inte den enda kvinnan i Sverige som tänker/känner så här!
GillaGillad av 2 personer
Tack! 🙏😊
GillaGillad av 1 person
Frågan är vad gör man?
Och då menar jag på riktigt vad gör man. Inte bara sitta bakom ett tangentbord och skriva ner sina tankar och känslor, men faktiskt aktivt agerandet i den riktiga, fysiska världen.
Det är ju ganska uppenbart att vad man än röstar, så blir det samma ändå. Läste en artikel nyss, skrivit av Jan-Olof Sandgren på Det goda samhällets sida. Han säger idag finns det bara 2 val; PK eller SD. Och jag är benägen att hålla med. Pro eller Contra.
Hur når man folk när man inte ens kan ha ett civilt samtal om vissa ämnen?
Hur kan man få folk att vakna, att se vad som pågår?
Hur kan man kämpa emot ensam mot mobbande gäng?
Hur kan man skapa ett fysiskt kontakt med folk när de allra flesta inte ens vågar uttala sig? Eller ens tänka kritiskt?
Hur gör man?
Hur gör vi?
GillaGillad av 1 person
Mycket bra frågor!
Det står helt klart att många är redo att mobilisera sig, men vi saknar en ledare, ett dragplåster!
GillaGillad av 1 person
Jag menar inte bara att mobilisera sig, men civiliserad samtal med lika och olik tänkande och tyckande människor. Just nu har vi en gigantisk vänsterbubbla, en ännu större bubbla med folk som inte ens kan tänka kritiskt och en marginaliserad mer eller mindre informerad och vaken minoritet, som är växande, men pga demonisering hamnar i en egen bubbla.
Tyckte den här artikeln har en bra grund; https://quillette.com/2018/10/04/the-curious-reemergence-of-little-platoons/
GillaGilla
Tja… ett dragplåster.
Tycker Åkesson är för mjuk. representativ, påläst, kanon bra i debatt, men inte hård nog. Inte aggressiv nog. Jag saknar kämpar mentalitet.
GillaGilla
Bechir Rabani var en sådan kämpe. Finns det någon kändis med lite jävlaranamma som vågar utmana PK-eliten och som kan förmå människor att lämna tv-soffan?
GillaGillad av 1 person
Jag har uppmanat dig att skriva ett partiprogram! Sveriges framtidshopp heter kanske Jenny Piper.Alltså på landet är vi vana vid att ingen hjälper en utan lösningen fixar man själv.
GillaGillad av 1 person
Jag tycker att man måste bemöta problem på ett annat sätt.
Med att skapa ett nytt parti, blir man bara en del av de som förstör, en del av ”dem”. Det räcker inte med retorik och arga pekfinger. Ett politiskt parti agerar top down, från en ledare neråt.
Det vi behöver är en rörelse som bygger upp nerifrån, som ger människor en möjlighet att själv aktivt påverka deras situation, som tex en medborgarvakt i otrygga områden. Men hur bryter man den där jävla polariseringen? Hur får vi folk att prata med varan, att samarbeta? Är det ens möjligt att få svenskarna att vara involverade, att ge dem lite ”eld i arslet”?
För att få folk att lämna tv-soffan…. ja, då krävs det något dramatiskt. Som en finansiell kris, någonting som drabbar de själva, direkt och en masse.
GillaGillad av 1 person
Åkesson är ingen talare.Han grottar ner sig i detaljer och enbart synen av honom får en att helt tappa modet.Man vet att han kommer med sina profetior om undergång men har har inga lösningar.Jehovas Vittne profeterar också om den stundande undergången men de har åtminstone en lösning på det.Vi behöver ledare som kan tala,exempel på sådana är Turkiets Erguvan,Filippinernas Duterte,i viss mån Putin och den störste retorikern i vår tid-Obama.Vi behöver känna framtidstro,företagare små som stora måste känna mening med att investera i Sverige.Kort sagt,vi behöver anledning att känna glädje och dra mungiporna uppåt.YES WE CAN!!
GillaGillad av 1 person
Sociallycriticalbydefault,vill du sätta eld i arslet på svensken så ta chipspåsen ifrån honom.Minns O’boy krisen för några veckor sedan när revolution var nära.Nämen allvarligt,jag vet inte hur man skall göra.Det finns så många punkter där vi är splittrade.-etniskt,politiskt,ekonomiskt.Vi behöver en ledare som kan samla oss.Var finns hen?
GillaGillad av 1 person
Folk behöver en bindande ideologi, som vänstern har. Någonting de kan samlas bakom.
Dessutom är folk på höger sidan alldeles för anständigt och individuell. De är inte benägen att använda alla fula knep som finns, inklusive mobbning och gruppattacker.
GillaGilla
Tack för en mycket bra artikel.
Tyvärr kommer inget att hända om inte minst 10000 tals medborgare lyftet sig och går ut och börjar protestera. Om detta kunde ske så tror jag fler och fler skulle ansluta sig.
Men för detta behövs det en eller flera starka personer som kan elda upp befolkningen till uppror.
Rebloggar detta på micaelsblogspot
GillaGillad av 1 person
Ja och just nu finns inte dessa personer. Kanske om Hanif Bali och Joakim Lamotte slog sina påsar ihop. De drar en del.
GillaGilla