Vad hände med vårdfrågan egentligen?

Jag har noterat att anmälningarna till IVO från både patienter och vårdgivare duggar tätt numera. Enbart här i Ystad har det varit flera incidenter på kort tid där läkare missat att patienten hade cancer samt lämnat sena eller felaktiga besked. Dessutom har nu alla sköterskor på Ortopedavdelningen slutat eftersom man inte kan garantera patientsäkerheten och liknande problem har man på en av Medicinavdelningarna. Vi har en sådan platsbrist inom vården att många operationer måste ställas in och så har det varit under en längre tid.

Detta är dock inget unikt för Skåne utan bilden är densamma från norr till söder. För oss som inte är sjuka och inte har någon anhörig som är i behov av vård så läser vi rubrikerna, fördömer sjukhusets agerande och scrollar vidare. Det är enkelt att tänka att det drabbar inte mig, men förr eller senare behöver vi alla vård på något sätt och då ställs allting på sin spets när man inser att vården i Sverige kapsejsat för länge sedan.

Det var länge sedan vården stod högt på våra politikernas agenda – alltså de säger så klart att de ska ”fixa vården” som med allt annat de lovar som de inte kan hålla, men i realiteten har jag inte sett någon fokus på ämnet på länge. Det var definitivt snart två år sedan som det verkligen var på tapeten, när Sverigedemokraterna lanserade sin vårdsatsning och pressade övriga partier att ta tag i frågan. Fighten handlade om hur mycket vårdpersonal man skulle sätta in samt på vilket sätt man skulle skjuta till rätt resurser samt stöpa om organisationen. Sedan har det varit rätt tyst och under valkampanjen har det mesta handlat om migration från början till slut, förutom klimatet som var med en kort stund.

Det finns så mycket att ta tag i och både de borgerliga, med sina privatiseringar och vårdval som kostar massor av pengar samt dränerar sjukhusen på kompetent personal, såväl som de rödgröna som säger sig vilja effektivisera vårdkedjan men istället skapat ohållbara organisationer där läkarna tvingas lägga allt för mycket tid på administration och arbetsmiljön är ohållbar för alla kategorier av vårdpersonal vilket går ut över patientsäkerheten i slutändan – måste anses ha misslyckats med att stabilisera vårdkedjan och erbjuda en snabb och korrekt vård till patienterna. Detta borde vara tillräckliga indikationer på att vi måste ge ett nytt lag chansen att försöka. Att totalt utestänga ett part från inflytande när man själv så kapitalt misslyckats i alla år, är inget annat än löjeväckande och tyder på både brist på självinsikt såväl som kunskap.

Vad är det egentligen för vits med att ha demokratiska val i Sverige när det ändå bara är sju partier som dikterar villkoren? En stor del av Sveriges befolkning röstade INTE på en regering vars främsta fokus är att utestänga landets tredje största parti från inflytande – tvärtom var meningen att man skulle samarbeta för att få fram den bästa tänkbara politiken för medborgarna! På samma sätt arbetar man i ett vanligt företag – man samarbetar med olika instanser med kundens bästa i fokus. Men i det här landet har man tyvärr inte svenska folkets bästa för sina ögon – här handlar det enbart om makt, pengar, girighet och egoism!