I Sverige väntar fyra år till med instabilitet och den omisskännliga känslan av att vi fortsätter att falla fritt!

Idag är det dags för barnen att börja skolan igen efter ett långt sommarlov. En ska börja i 3:an, en annan i 2:an och en tredje i 0:an, medan den fjärde har ett år kvar på förskolan. Jag minns själv så väl när jag gick i tredje klass när vi bodde på landet utanför Norrköping. Det var en klassisk byskola med årskurs 1-6, min fröken hette Gunnel och var snällast i världen.

Av någon anledning har ett minne från just tredje klass etsat sig fast i minnet och det var faktiskt när vi skulle ha skolval i samband med att det var riksdagsval i Sverige. Vi hade fått information innan om vad de olika partierna stod för och jag minns såväl lunchrasten innan vi skulle genomföra skolvalet – alla stod i olika klungor på skolgården och själv sprang jag runt och lyssnade på vad alla hade att säga.

Det här var på den tiden när BSS – Bevara Sverige Svenskt – fanns på kartan, strax innan man lade ner partiet och det första man hörde var att man skulle rösta på BSS så klart eftersom det var viktigt att bevara Sverige just svenskt. Jag tror jag reflekterade någonstans i bakhuvudet att jag inte gillade tankesättet eftersom jag själv hade utländskt påbrå. Nåväl, man sprang vidare till nästa grupp och sa att BSS verkar bra att rösta på, vad röstar ni på – varpå Folkpartiet kom på tal som ett bra alternativ för de tänkte på skolan och vi var ju själva elever. Sedan sprang jag till nästa klunga med Folkpartiet som mitt alternativ, men se där pratade man om Miljöpartiet och det var viktigt med miljön – dessutom var de flesta tjejer hästtjejer och djurvänner så vad kunde då passa bättre än Miljöpartiet. Jag minns inte exakt vad det slutade med, men jag tror att det nog blev Miljöpartiet eftersom alla andra tjejer i klassen skulle rösta på dem.

Detta fåniga scenario där jag springer från grupp till grupp och ändrar mig vartefter jag fick höra vad andra skulle rösta på, återspeglar lite vad som händer just nu i Sverige inför det stundande valet. Det är väldigt många som fortfarande inte har bestämt sig (däribland jag själv), eftersom man känner att inget alternativ passar en som hand i handsken. Istället känner man frustration och en stor ovisshet om framtiden, där ingen av statsministerkandidaterna kan inge varken trygghet eller visa på starkt ledarskap – två viktiga ingredienser som landet så väl behöver.

De väljare som inte har ork eller intresse att läsa in sig på vad de olika partierna står för respektive klarar av att genomföra baserat på tidigare års prestationer, kommer nog att fladdra runt lite i bekantskapskretsen och närmaste familjen för att se vad andra röster på samt troligen leka Följa John. Sedan sitter man där med skägget i brevlådan i fyra år till, men då är det för sent att ångra sig. Det är det som är grejen med årets val, man köper i princip grisen i säcken oavsett vilket parti man lägger sin röst på eftersom det stora abret är den efterkommande regeringsbildningen, där all fokus ligger på att stänga ute Sveriges största parti Sverigedemokraterna från makten – kosta vad det kosta vill. Det kvittar hur orättvist det framstår – detta är en del av det demokratiska systemet, det vill säga den som kan bilda regering vinner valet.

Faktum är att just detta gör att jag känner mig ännu mer omotiverad att gå till valurnorna om 19 dagar då min röst inte kan påverka i den riktning jag önskar. Det enda som skulle kunna rucka på balansen är om småpartierna som L, KD, MP och C åker ut, vilket genererar att Moderaternas möjligheter att ta makten förminskas rejält och detsamma gäller för Socialdemokraterna, men det lär aldrig hända eftersom väljarbasen ser ut som den gör. Allt för många röstar på just dessa partier och bidrager således till det förväntade kaoset.

Den största uppgiften för många väljare är de facto att se till att stoppa Sverigedemokraternas framfart, det är för övrigt inte bara många väljares strävan utan detsamma gäller likväl övriga politiska motståndare samt hela det mediala etablissemanget. Det är som bäddat för att Sverige skall gå mot ytterligare fyra år av instabilitet och den omisskännliga känslan av att vi fortsätter att falla fritt. Det som upprör mig mest är att det är så fruktansvärt oansvarigt och egoistiskt av både väljarkåren såväl som hela etablissemanget att tänka så kortsiktigt som man gör.

Det är dock i princip omöjligt att ändra på många människors världsbild – i deras lilla fyrkantiga box lever man livet på en pinne och det viktigaste är att man håller sig väl med sin omgivning och känner solidaritet för hur gruppen tänker och agerar. Att dessa tusentals individer skulle våga bryta sig loss och gå sin egen väg är alldeles för mycket begärt!

När jag ser barnen med sina nya skolväskor, förväntansfulla inför en ny termin, redo att insupa kunskap och framförallt med den där framtidstron som jag själv saknar, bankar mitt hjärta lite extra! Kanske kan dessa unga individer växa upp och bringa ordning i allt det som vi vuxna har saboterat och missbrukat… men min förhoppning är så klart att det ska bli ordning på torpet långt innan dess, så att de kan kliva ut i livet redo för nya utmaningar och bara se möjligheter!

Den 9 september står vi upp för våra barn och barnbarns framtid såväl som för yttrandefriheten!

 

einstein
Annonser

3 reaktioner till “I Sverige väntar fyra år till med instabilitet och den omisskännliga känslan av att vi fortsätter att falla fritt!

  1. Mitt val i år är inte lika enkelt som i tidigare val, är fortfarande splittrad mellan SD och Afs.
    Som tur är har jag några dagar till på att tänka över mitt val.
    Rebloggar på micaelsblogspot

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s