Många nysvenska medborgare röstar på den politik som tjänar dem bäst istället för att tänka långsiktigt!

Valet står för dörren om en månad och många svenskar har sedan länge bestämt sig för vad de ska rösta på, medan en del fortfarande väntar in partiledarutfrågningarna i tv innan de fattar sitt beslut. Men svenska befolkningen består även av så kallade nysvenskar, där många ska rösta för första gången.

Enligt Statistiska Centralbyrån (SCB), har många utländska medborgare beviljats svenskt medborgarskap de senaste två åren. Under 2017 blev 68.898 personer från mer än 160 länder nya svenska medborgare, vilket är en ökning med 14% jämfört med den tidigare rekordnoteringen från 2016. En stor del av ökningen kan förklaras av de senaste årens stora invandring från Syrien, de syriska medborgarna var nämligen den största gruppen som fick svenskt medborgarskap – 8.635 personer, vilket är nästan en fördubbling jämfört med året innan.

Hur kommer då denna stora väljargrupp att rösta? En stor del kan knappt svenska så att förvänta sig att de ska vara insatta i det politiska spelet är att ta sig vatten över huvudet. Jag tror att de flesta är nöjda så länge de får sina bidrag i tid och kan fortsätta att leva precis som de gjorde i hemlandet tillsammans med sin klan – inklusive klä sig likadant, fortsätta utöva sin religion till max samt ha egna interna lagar och regler. Skillnaden från deras hemländer och det nya landet är att här behöver de inte slita för brödfödan och man kräver inga motprestationer – inte ens språket är särskilt viktigt. Självklart kommer majoriteten av dessa individer att lägga sin röst på handen som föder dem bäst – det vill säga Socialdemokraterna.

Sedan har vi alla dessa ungdomar som är andra generationens invandrare och som kanske nyss fått rösträtt – hur dessa kommer att rösta är mer ovisst. Många av dem har agerat som tolkar till sina föräldrar under hela sin uppväxt och har sett med egna ögon hur människor vägrar att anpassa sig och leva sekulariserat. De själva har fastnat mitt emellan med valet att bli som sina föräldrar och leva i ett eget parallellsamhälle eller fortsätta att kämpa för att bli en del av det svenska samhället.

En hel del bor dessutom i utsatta områden, så kallade no-go-zoner (även om Löfvén inte vill kännas vid att sådana faktiskt existerar i Sverige) och är troligtvis evinnerligt trötta på det grova våldet som har tagit överhanden, med unga pojkar som agerar knarkkurir och skolas in i kriminalitet innan de ens blivit byxmyndiga, ungdomar som skjuter eller knivhugger varandra och invånare som inte vågar sig ut i området längre – allt medan myndigheterna tittar åt ett annat håll i enlighet med politikernas direktiv. Vissa är till och med medlemmar i gängen och känner en otrolig ilska samt frustration över att inte få vara en del av samhället, utan istället tillhöra den klicken som är utanför och saknar framtidstro. De som bor mitt ibland kaoset torde troligtvis vilja rösta bort regeringen, men de som bidrager till problemen har inget att rösta på när det väl kommer till kritan och ingen som för deras talan. Troligtvis röstar de på S för att deras familj ska fortsätta få sina månatliga bidragsutbetalningar, eller så röstar de inte alls.

Många invandrare i Sverige har dock indikerat att de kommer att rösta på Sverigedemokraterna eftersom till och med de har fått nog och ser vad som håller på att hända med landet där de har lyckats skapa sig ett nytt liv för sig och sina familjer – de känner att allt de har kämpat för och åstadkommit genom hårt arbete samt genom att anpassa sig till sitt nya land håller på att rinna dem ur händerna. Precis som oss andra känner de stark oro för sina barn och barnbarns framtid!

Det är hur som helst en stor grupp med svenska medborgare som har makten att påverka detta ödesval som väntar oss och tyvärr har de inte samma perspektiv på tillvaron. Hade denna väljargrupp velat påverka sina barns framtid så hade de tänkt i helt andra banor, men både viljan, gnistan och insikten saknas. Där torde många politiker kunna göra ett hästjobb genom att gå runt i de invandrartäta områdena och knacka dörr samt berätta om hur en ny framtid är möjlig, men de vågar sig väl inte in i dessa områden skulle jag tro. Det är synd – de skulle behöva få lite perspektiv på tillvaron och inte ständigt och jämt matas med den rödgröna bidragspolitiken som enda alternativ!

faith

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s