Det svåra i att försöka leva med att se kvinnoförtrycket, men inte agera!

Ikväll var jag med barnen och tog ett kvällsdopp i en närbelägen sjö – det var härligt som sig bör!

Jag fick efter ett tag se en tonårstjej som badade med långbyxor och långärmat. Jag tänkte ”åh nej, inte här också” och bad en stilla bön om att det skulle vara klädsim som hon övade på, men tyvärr hade jag givetvis fel. Det var två tjejer och två killar i ungefär samma ålder, jag tror att de var syskon möjligtvis från Afghanistan och de pratade svenska. Det blev i alla fall rätt tydligt efter en stund att det inte rörde sig om klädsim eftersom de två killarna enbart hade badbyxor. Jag gladde mig åtminstone åt att hon fick visa håret. Senare när vi kom upp såg jag att det hade tillkommit en person till av kvinnligt kön – ung tjej även hon – iklädd hellånga byxor och tröja samt en lång svart slöja. Samtidigt ligger killarna där i bara badbyxor.

Jag tycker det är så sjukt och jag har väldigt svårt att acceptera denna inställning. Om även männen hade täckt sig på samma sätt så hade jag inte brytt mig, då hade jag tyckt att låt de ha sina religiösa påfund så länge det inte påverkar mig, men nu är det verkligen inte så utan det handlar om ett rent och skärt kvinnoförtryck! Jag var tvungen att hindra mig själv från att gå dit och fråga varför tjejerna inte får visa någon hud när de själva visar nästan allt – det handlar uppenbarligen om kontroll och inget annat.

Bara jag ser detta öppet så vaknar kämpaglöden i mig att så ska vi inte ha det på offentliga platser i samhället! Samtidigt funderar jag allvarligt på att avsluta uppropet som jag startade igår mot slöja på barn under 18 år. Anledningen är dels att många anser att de vill ha ett förbud över hela linjen och inte enbart på barn, vilket jag tror blir svårt att få igenom och dessutom tar ett burkaförbud likvärdigt det i Danmark inte bort huvuddukar från barns huvud eftersom förbudet bara rör att man inte får täcka ansiktet samt dels det faktum att jag inte har fått någon uppbackning varken från debattörer eller mediahåll. Det fick jag visserligen inte när det gäller de andra två petitionerna heller (amnestin för afghanerna och public service-skatten), men den här frågan engagerar ändå många av våra debattörer och opinionsbildare så jag trodde att många skulle ställa upp på detta, men icke! Majoriteten har inte ens bemödat sig med att svara, vilket säger en hel del!

En av mina Facebook-vänner som är politiker svarade dock, en fantastisk tjej som jag hoppas kommer in i sin valkrets och hon har upplevt klankulturen på nära håll så hon vet en del. Hon tyckte dock att vi ska förbjuda sjalar i skolan och burka samt niqab på allmän plats, men inte hijab/slöja eftersom många unga tjejer väljer att ha det av fri vilja och risken är att det istället blir fler islamister.

Det där med fri vilja är väl lite sanning med modifikation eftersom de har fått det med modersmjölken och sett sin mor bära den hela tiden samt indoktrinerats i att så ska anständiga kvinnor se ut. Därför tycker jag att ett förbud kan medverka till att dessa flickor lättare kan frigöra sig och faktiskt säga nej. Men som sagt, det lutar åt att jag kommer att lägga ned petitionen eftersom jag inte tror att jag på egen hand kan håva in tusentals underskrifter som krävs för att vi ska få gehör. Jag ska sova på saken!

https://www.skrivunder.com/upprop_for_lagstiftning_mot_sloj…

 

Annonser

3 reaktioner till “Det svåra i att försöka leva med att se kvinnoförtrycket, men inte agera!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s