Medan etablissemanget sippar champagne i Almedalen sjuder det av ilska hos folket!

En nära bekant brukar ofta säga saker som ”hur orkar du”, ”skit i det”, ”varför engagerar du dig”, ”live a little” – ja visst hade det varit skönt om man hade kunnat välja det alternativet istället.

Det är väl klart som korvspad att livet hade varit så mycket enklare om man var en sanningsförnekande och verklighetsfrånvänd individ istället för en hängivet engagerad person, men jag tror inte man kan välja – antingen är man det eller så är man det inte!

Visst det tar mycket kraft och en oerhört stor del av ens lilla fritid att kämpa för ett bättre Sverige, men för vissa av oss är det inte nog att gå hemma och knyta näven i fickan – har man dessutom barn som man vill ska få växa upp i ett riktigt demokratiskt och fritt samhälle med yttrandefrihet samt utan inslag av kvinnoförtryck, så är det skäl nog att stå upp för sin åsikt.

Igår fick jag ett förslag på VK (ryska motsvarigheten till FB) om att ingå i en sorts motståndsrörelse som skulle agera bland annat mot JÄH – även plattformar och verktyg skulle ordnas. Som ensamstående fyrbarnsmor är jag inte av rätta virket för att ingå i en sådan konstellation, men det är ändå intressant att det överhuvudtaget ska behöva uppstå ett behov av detta och jag tycker det säger det mesta om allmäntillståndet för det här landet.

Medan våra politiker och journalister frotterar sig i Almedalen sjuder ilskan samt missnöjet hos folket alltmer och upprorsstämningen sprider sig. Hur vore det om man skulle lyfta blickarna från champagneglasen och ryggdunkandet ett tag för att istället skåda de riktiga problemen som faktiskt inte har särskilt mycket med Nordiska Motståndsrörelsen eller så kallad högerextremism att göra, vilket de verkar hakat upp sig på. Hotet kommer från någon helt annanstans och frågan är om det kommer uppmärksammas i tid eller om vi ska fortsätta låtsas som att det regnar och dölja skavankerna som skaver alltmer för var dag som går? Ställer man frågan till majoriteten av våra politiker så är svaret givet!

Jag är medveten om att det skrivna ordet inte kommer att hjälpa Sverige på fötter igen och att det troligtvis krävs mer drastiska metoder än ett demokratiskt val för att få till den förändring som krävs, men jag sätter trots allt min tilltro till att tillräckligt många människor vaknar till liv innan september – redo för att städa ut det gamla och göra plats för nya oprövade kort!