När ska det manifesteras för de riktiga offren och varför sätter man inte svenska folket i första rummet?

Man ska inte ställa grupper mot varandra hörs det ofta från vänsterlobbyns håll, men idag kan jag inte låta bli!

Efter Durmaz-gate beslutade man rätt omgående om att man måste ha en manifestation mot rasism och nu i eftermiddag manifesterades det alltså under parollen ”# BACKADURMAZ – STOPPA SKITSNACKET”. Manifestation var först planerad att hållas på Sergels Torg, men där fick arrangörerna nej av polisen på grund av säkerhetsrisken. Man hänvisades istället till Kungsträdgården, men där visade sig hyran vara skyhög och man tänkte därför ställa in arrangemanget. Då erbjöd sig landslaget att gå in och betala kalaset, men i slutändan får de nu alltså hålla manifestationen i Kungsan gratis eftersom Stockholms Stad låter dem hålla den där utan kostnad.

Inte för att jag ställer mig bakom rasistiska påhopp överhuvudtaget och jag står bakom Durmaz lika mycket som alla andra, men när man efteråt synat händelsen i sömmarna har det visat sig att det inte alls var så många rasistiska kommentarer som man först ville påvisa och en del har dessutom pekat på en eventuell koppling till trollkonton från vänstersidan. Det är därför rätt anmärkningsvärt att man väljer att anordna en manifestation på grund av händelsen som gått från att vara en fjäder till att bli en höna.

Ponera att det hade varit omvänt och t.ex. Toivonen gjort en måltabbe med resultatet av att kommentarer som ”din jävla svenne”, ”svennehora”, ”äckelsvenne”, ”töntsvenne”, ”landsförrädare” osv. florerat på hans Facebook-sida eller Twitter-konto – hade svenska folket ställt upp helhjärtat på samma sätt, hade våra politiker uttalat sitt stöd och hade organisationen ”Locker Room Talk” ordnat en manifestation även i det fallet?

Det finns inget som heter omvänd rasism säger en del, men det är det många som kan intyga att det visst gör – särskilt människor som bor i områden med många invandrare eller upplever det tack vare sitt arbete. Jag hörde nyligen en intressant reflektion från en bekant om Södertälje, där det finns många kristna syrianer som brister i respekt mot både svenskar och muslimer, men just muslimer lyser med sin frånvaro. I dagens läge räcker det att sätta sin fot i vilken svensk ort som helst för att se kvinnor och flickor i heltäckande klädsel och/eller hijab, men i Södertälje är det till synes tomt. Beror det på att man från myndigheternas sida känner till konflikten mellan de två folkgrupperna och därför medvetet inte placerar muslimer i Södertälje?

Åter till manifestationen mot rasism – varför anordnas inte en manifestation för våra riktiga problem istället? När ska vänsterlobbyn, knytblusfeministerna, ministrarna och artisteliten stå upp för alla flickor och kvinnor som våldtas på löpande band i Sverige eller likväl det grova våldet som skördar nya dödsoffer i princip på daglig basis? Varför anordnades ingen manifestation efter IKEA-morden i Västerås och varför uttalade sig inte Stefan Löfvén vid det tillfället? Men det gick bra att beklaga och visa sitt stöd vid skolattacken i Trollhättan när offren var av annan härkomst, eller som nu i Durmaz-gate.

Varför finns det överhuvudtaget en röd tråd här? Det är både beklagligt och skrämmande! Jag har sagt det förr och det tål att upprepas – det är tydligt att svenska folket kommer i andra hand i det här landet, där demokrati och yttrandefrihet inte längre är något självklart. Vi förväntas stå upp för alla med utomeuropeisk bakgrund så fort någon känner sig kränkt för minsta lilla och vi förväntas även sluta upp bakom en historiskt katastrofal regering – men om vi hyser minsta avvikande åsikt från det politiskt korrekta är vi paria och döms av gatans domstol tack vare massmedias brutala metoder, som numera även innefattar Nätgranskaren som för övrigt fått skattemedel för att finansiera sin organisation.

Den nuvarande regeringen har så många lik i garderoben efter sina fyra år, att jag önskar att någon finurlig person lagom till valet kommer att sätta ihop ett klipp med alla fadäser de står bakom – inklusive det faktum att Muslimska Brödraskapets tentakler går ända upp i toppskiktet av regeringen, vilket gammelmedia helst talar tyst om.

Igår släpptes en viktig rapport om hur radikal islam fått fäste i Sverige och hoten det för med sig. När inslaget skulle tas upp i SVT:s Rapport blev rutan svart och man skyllde på tekniska problem. Idag läste jag att det tydligen kan ha berott på att man glömt att pixla salafisternas ansikten i reportaget. Statsstyrd media göra allt för att sopa problemen under mattan, men ändå ska vi skattebetalare tvingas betala för skräpet oavsett om vi tittar på det eller inte!

Det blev en del sidospår, men för att knyta ihop säcken så är det rätt makabert att vänsterlobbyn aldrig anordnar manifestationer för de riktiga offren som utsätts för ett fruktansvärt lidande, vilket i många fall aldrig går att reparera och leder till att unga människor väljer att ta sina liv, medan deras anhöriga står maktlösa bredvid. Vem ger dessa offer en röst? När är det dags att stötta dem? När är det nog och vad krävs för att blickarna ska vändas åt rätt håll? När ska svenska folket sättas i första rummet – vi bor väl fortfarande i Sverige?

Jag vill påpeka att detta inlägg inte har något med fotbollsspelaren Durmaz att göra, förutom att jag drar paralleller till händelserna som utspelats efter fotbollsfadäsen.

https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/P3AXVR/visar-att-spelarna-verkligen-bryr-sig

manifestation durmaz

Annonser

4 reaktioner till “När ska det manifesteras för de riktiga offren och varför sätter man inte svenska folket i första rummet?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s