Vem kan man lita på?

I och med att Moderaterna gjort en historisk omsvängning i sin politik och nu anammar SD-politik, som man för övrigt tidigare svartmålat som nazistisk och rasistisk, är det många väljare som tidigare övervägt att rösta på SD istället för M som nu lockas tillbaka, i tron att de ska välsigna landet. Jag fascineras av hur enkelt det är för politikerna att styra valboskapen åt rätt håll med lite extra-kryddat valfläsk och hur dåraktiga väljarna är som aktivt låter sig förledas utan att särskåda bluffen.

Det är dock inte bara M som har ställt sig i givakt vad gäller en mer restriktiv migrationspolitik, även S profilerar sig inom området och Alliansen hänger till viss del på M:s val-tåg. Att rösta i ett riksdagsval medför enligt mitt tycke att man som väljare ska ta sitt ansvar genom att läsa på vad de olika partierna står för och vill genomföra samt, viktigast av allt, vad de har gjort under de senaste mandatperioderna.

Granskar man partierna på det här sättet så tror jag att de flesta inser att vi håller på att bli dragna vid näsan. Dessa partier har suttit vid makten i ett decennium, men har ändå inte lyckats åstadkomma särskilt mycket för att stävja migrationen och alla de problem som följer i dess kölvatten – där även kriminalitet och rättsväsende har en given plats. Jag har fortfarande inte kommit över härdsmältan att Reinfeldt ingick avtal med Miljöpartiet om migrationen, vilket ledde fram till den kaosartade situation som vi har idag. Jag kan inte heller komma över det faktum att den M-styrda regeringen år 2006, trots varningar från Säpo och med fakta om krigsförbrytare i landet, ändå valde att inte genomföra en grundlagsändring för omprövning av medborgarskap samt möjlighet att återkalla medborgarskap – något som redan hade införts i flera andra europeiska länder vid den tiden, bland annat Danmark och Finland. När SD senare lagt förslag om detta på nytt har det också förkastats.

Dessutom har M i alla år, tillsammans med övriga sex partier konstant röstat ned förslag från SD om att t.ex. stänga gränserna och istället satsa på att hjälpa människor på plats, för att inte glömma alla otaliga förslag som syftat till att stoppa den pågående islamiseringen av Sverige – något som de försökte stoppa redan långt innan vi påbörjade vår resa mot att bli ett nytt kalifat. De har motionerat mot både radikal islam, hedersvåld och kvinnoförtryck samt propsat på att regeringen måste beställa en ny BRÅ-rapport – ändock har de inte fått något gehör. Varför? Jo av denna enkla anledningen att man ansåg att partiet inte hade rätt ”värdegrund”. När våra grannländer svalde prestigen och bildade regering med deras motsvarighet till SD – något som visat sig vara en framgångssaga eftersom de valts om i både Norge och Danmark, valde svenska politiker istället att mobba ut SD och bilda en kartell i syfte att stänga ute partiet från inflytande – trots att en stor del av svenska folket röstat fram partiet i ett demokratiskt val.

Men åter till nutid – att man nu helt plötsligt, väldigt tätt inpå valet, vänder kappan efter vinden och låtsas vilja åstadkomma förändring inom alla dessa områden som man själv varit med och bidragit till, kan inte anses trovärdigt och jag tror att de flesta svenskar skulle hålla med om det ifall de fick möjlighet att särskåda fakta.

Tyvärr är dock gemene man inte intresserad av att sätta sig in i de politiska frågorna – det finns viktigare saker att fördjupa sig i, som vad man ska grilla till middag ikväll, om bilen ska vaxas, om gräset behöver vattnas, vilken resa man ska boka eller vilket tv-program man ska titta på. Detta vet våra politiker och de är inte sena att utnyttja möjligheten att sälja in sina koncept med sockrade vallöften.

De få som orkar läsa på hamnar antagligen i dilemmat att man inte vet vem man ska lita på – vågar man rösta på ett nytt parti som har lösningar på problemen (SD, MED eller AfS), men inte fått chansen att visa vad de går för – eller ska man rösta på det säkra kortet som man alltid gjort, även om det i år innebär att man röstar på grisen i säcken? En röst på M kan i praktiken betyda en röst på S, eftersom partierna överväger ett samarbete och samma sak gäller L, C och KD samt MP och V som alla går i Sossarnas ledband.

Jag säger som Magnus Uggla sjöng en gång i tiden (för originalets upphovsman mäktar jag inte med) – Vem kan man lita på?

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s