Allard har kapacitet att nå riksdagen men hans politiska budskap tilltalar inte mig

Mainstream media lyfter i regel inte fram partierna utanför riksdagen inför valet, men när det gäller Markus Allard från Örebropartiet har man gjort ett undantag och DN publicerar i dag en intervju med vederbörande – troligen för att han har stora möjligheter att ta en riksdagsplats. Det krävs minst 12% av rösterna i en enskild valkrets om Örebropartiet ska lyckas, vilket inget parti har lyckats med tidigare, men Allard har stort stöd både på hemmaplan och ute i landet.

Personligen har Markus Allard aldrig intresserat mig, men han tilltalar vissa väljargrupper med sitt vulgära och brutala sätt. Med fem miljoner i ryggen donerat av IT-entreprenören Daniel Berntsson (grundare av Mullvad VPN) är heller inte finansiering – som annars försvårar valarbetet för mindre partier – något problem.

Efter att ha tagit del av intervjun förstår jag vad som attraherar en del och jag kan till viss del känna igen mig i hans politikerförakt, men man måste ändå kunna uttrycka sig på ett respektabelt sätt för att bli tagen på allvar enligt mitt tycke.

Tillsammans med skribenten Malcolm Kyeyune har Allard myntat begreppet ”Transferiatet” som syftar på de människor som försörjs av skattemedel, men som enligt kritikerna inte skapar något motsvarande faktiskt värde; exempelvis administratörer, strateger, kommunikatörer och byråkrater med ”hittepåjobb” samt arbetsföra bidragstagare.

Absolut har han en poäng med att dessa kostar samhället mer än de bidrager med, men att kalla det en ”samhällelig cancer” som måste bort för att ”rena nationen” är lite väl tillspetsat för att fungera brett.

Att kalla människor för ”bidragsblattar” och ”skräpmänniskor” samt skrika ”idioter” åt andra politiker är också ett lågvattenmärke som sätter en oseriös prägel.

Allard är heller inte road av feminism och anser att samhället blir bättre av manligt hårda tag. Må så vara, men att uttrycka sig nedvärderande ger inga pluspoäng från min sida. Till exempel: ”Om man får höra ‘hördudu ditt jävla fittnylle, nu gjorde du fel!’. Då lär man sig.”

Men jag har full förståelse för att detta går hem hos vissa, främst yngre som säkert tycker Allard är en frisk fläkt i det för övrigt tråkiga politikerlandskapet.

Likt partiet Alternativ för Sverige går Örebropartiet till val på en omfattande återvandringspolitik, där såväl kriminella som invandrare som tar emot bidrag ska deporteras.

Örebropartiet går ett steg längre och kräver en statlig kartläggning där Sveriges invånare ska registreras utifrån ursprung.

”Jag vill att Sverige ska bestå av svenskar. Etnisk svensk föds man till. Det kan man inte bli på annat sätt. Vi ska ha koll på vilka som är första, andra och tredje generationens invandrare. Varifrån man har sin bakgrund. Huruvida man är att betrakta som assimilerad in i det svenska samhället. Hur man försörjt sig genom åren.”

Som andra generationens invandrare med barn som är tredje generationens invandrare tycker jag att det är en obehaglig syn som förs fram. Det finns många pursvenskar som lever på bidrag och är en samhällsbelastning, det har inget med etnicitet att göra. Så länge man gör rätt för sig, är självförsörjande och anammar sitt lands värderingar är man oavsett ursprung en värdig samhällsmedborgare.

Ett sådant här register skulle för övrigt strida mot svensk lag, som förbjuder registrering av människor utifrån deras ursprung. Det finns även andra hinder för att genomföra den typ av återvandringspolitik som Örebropartiet, AfS och till viss del SD lobbar för – nämligen såväl svensk som EU-lagstiftning som inte tillåter att människor massdeporteras hur som helst, vilket Partiet Nyans partiledare Mikail Yüksel tog upp i partiledardebatten för partier utanför riksdagen som sändes nyligen.

Det hade därför varit intressant att höra hur partierna har tänkt att uppfylla sina vallöften i realiteten. Kanske bygger de likadana luftslott som riksdagspartierna?!

En direktsänd debatt mellan Örebropartiets Markus Allard, Alternativ för Sveriges Gustav Kasselstrand och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson hade varit högintressant. Örebropartiet saknades till exempel i den nämnda debatten där partier utanför riksdagen medverkade.

Eftersom mainstream media motarbetar att låta partier utanför riksdagen få mediatid är det tyvärr svårt för gemene man att få en tydlig bild av vad dessa uppstickarpartier vill och då menar jag inte bara nämnda partier, utan det finns många intressanta partier från höger till vänster. Stigmatiseringen från etablissemanget hjälper också till att skrämma väljare från att tänka nytt. På så vis fortsätter en majoritet av befolkningen att rösta som de alltid har gjort, med tunnelseende på enbart åtta alternativ som inte har svenska folkets bästa för sina ögon.

https://www.dn.se/sverige/politik-handlar-om-hot-att-satta-den-javla-revolvern-mot-tinningen-pa-dem/