Istället för att ställa till med oreda väntar svensken snällt till vart fjärde år då man tror att man gör skillnad

Som aviserats i helgen meddelade Storbritanniens premiärminister Keir Starmer i dag att han avgår som ledare för Labourpartiet efter att ha blivit ifrågasatt om sin lämplighet att leda partiet in i nästa parlamentsval. Starmer kommer sitta kvar som premiärminister tills en ny partiledare har utsetts.

Varje gång man hör om presidenter, premiärministrar och statsministrar i andra länder som avgår mitt i en mandatperiod – antingen pga folkets missnöje eller att det egna partiet anser att de är olämpliga att sitta kvar – förundras jag över hur sällan sådant sker i Sverige.

Ulf Kristersson, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfvén är exempel på mycket impopulära statsministrar. Till slut efter många år vid makten deklarerar de sin avgång och efterträds av en ny politikerbroiler, men det är först när de belönats med en annan fin post eller möjligtvis när de helt saknar förtroende i partiet, men jag kan inte minnas någon gång under min livstid där befolkningen gått man ur huse och krävt regimskifte samt därmed statsministerns avgång.

Ulf Kristerssons gedigna repertoar borde föranlett stora protester redan för flera år sedan med medborgarna på barrikaderna med krav på hela regeringens avgång samt inte heller nöjt sig med att stödpartiet eller oppositionen är det enda alternativet vid maktskifte.

Men tyvärr har vi det inte i oss. När människor i andra europeiska länder förenas i sin ilska över maktmissbruket och genomför massdemonstrationer på gator och torg med krav på förändring i maktens korridorer, sitter svensken hellre i soffan och tittar på en skärm än mobiliserar motstånd för att genomföra manifestationer som kan få genomslag samt därmed rädda kommande generationer. På sin höjd delar några vakna invånare information på sociala medier som genererar arga emojis av andra, men intresset är tyvärr i botten i det här landet.

Istället för att ställa till med oreda väntar man snällt till vart fjärde år då man tror att man får chansen att göra skillnad trots att utkomsten blir densamma oavsett vilken färg vi väljer.

Det är beklämmande att Sverige förvandlats till en skendemokrati där invånarna i stor utsträckning styrs av kontrollerad media och aldrig skulle komma på tanken att pressa vår odugliga statsminister att avgå, men inte ens det har majoriteten av befolkningen insett.

Om drygt tre månader går vi fogligt i lämmeltåg till valurnorna och tror att vår röst gör skillnad samt hyllar kort därefter vår ”nya” statsminister och hoppas att det kommer gå bättre den här gången.

https://www.telegraph.co.uk/politics/2026/06/22/keir-starmer-resignation-labour-burnham-streeting-no-10/

10 reaktioner till “Istället för att ställa till med oreda väntar svensken snällt till vart fjärde år då man tror att man gör skillnad

  1. I västvärlden byter man ministrar rätt ofta men problemet är att i verkligheten sitter samma regim kvar som i praktiken för samma politik som den tidigare! Så något verkligt byte av ledning är det inte frågan om i de flesta västländer – det är väl bara i Ungern och Slovakien i EU där verkliga förändringar sker när man byter ledare men det är väl också snart ett minne blott när Bryssel slagit klorna i hur ”demokratin” ska se ut även i Östeuropa. Merz som också förlorar lokalval vägrar avgå men hans mål är att bli en sorts modern Hitler så han tänker nog häcka kvar tills de lyfter ut honom med våld.

    Gillad av 1 person

  2. Så länge som media inte står på folkets sida, kommer det knappast att hända något. Media är en effektiv grindvakt för att stoppa kritiska röster mot regeringens och riksdagens beslut. Och eftersom media inte vill bedriva en undersökande och kritisk journalistik, utan hellre använder sig av en befolkningsuppfostrande journalistik med pekpinnar om hur vi ska tycka och tänka, är det en enorm uppförsbacke för att kunna ändra något, som ingen privatperson klarar av att bemästra. Det behövs ett enormt kapital för att kunna höras och synas på ett effektivt sätt.

    Att regeringen inte ens har startat en utredning om hur SVTs och SRs tvångsskattefinansiering ska kunna avskaffas gör inte saken bättre.

    Gillad av 1 person

  3. Du Jenny P., den unga damen med glimten i ögat !!! Förutom att du har rätt i denna fråga, har du även humor……. Ett gott skratt förlänger livet, säger man, men jag kan hålla med om att det är bättre att kunna skratta med full mage än tom mage !!! Var det inte för en 15 år sedan som en kvinna med finsk klingande namn startade en protest marsch mot Stockholm. Marschen stoppades innan. Det var stora rubriker i TV. Denna händelse är ”bortblåst” numera, har inte lyckats hitta en rad om den. Kan du Jenny ?

    Gilla

      1. Kan vara denna: Den kvinna du söker är sannolikt Tuula Kuosmanen, som under våren 2007 skapade stora rubriker i svenska medier. [1 https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:395823/fulltext01.pdf] Det här hände

        Målet: Hon startade en uppmärksammad protestmarsch där planen var att gå hela vägen till Stockholm för att protestera och lämna över en namninsamling till regeringen. – Platsen: Vandringen startade mycket riktigt i Värmland (närmare bestämt i Karlstad). – Stoppades på vägen: Hon och hennes följe stoppades av polisen längs vägen eftersom marschen saknade nödvändiga tillstånd och orsakade allvarliga trafikstörningar på de vältrafikerade vägarna.

        SVT och flera andra riksmedier rapporterade flitigt om händelsen då den väckte stor debatt kring demonstrationsfrihet och trafiksäkerhet.

        Gillad av 1 person

    1. Ersätts dessvärre snabbt av en annan idiot som springer maktelitens uppdrag! Men de tjänar snabbt via korruption ihop de pengar som gör dem ekonomiskt oberoende efter ”karriären”.

      Gillad av 1 person

Lämna en kommentar