Ingen av dessa posörer har en plan utan genomför den satta agendan

Det sägs att valrörelsen drog i gång officiellt i går via partiledardebatten i Agenda och massmedia hårdbevakade evenemanget samt politikernas alla steg som om det vore Oscarsgalan.

Och det finns en del paralleller att dra dit eftersom de åtta partiledarna mest framstår som välbetalda skådespelare framför kompetenta samt rakryggade individer med potential att leda ett land i kris. Dessutom är det främst i de egna leden man finner nöje av att beskåda spektaklet.

Det enda de gör är att gå in i TV-studion eller upp i talarstolen i plenisalen för att genomföra en show för att sälja in sig till valboskapen där de bygger upp ett luftslott av tomma löften samtidigt som de hackar på sina meningsmotståndare, vilka de för övrigt är vänner med bakom kulisserna.

Sedan sitter det politiska analytiker som kommenterar utfallet efteråt och ger sina domar om vilka som var vinnare respektive förlorare beroende på vilken tidning de företräder. Ingen kommer med tung kritik eftersom deras uppgift är att stryka makten medhårs och de upplyser inte heller väljarna om de fullgoda alternativ som finns utanför riksdagen.

Men egentligen är det ingen av dessa kontrollerade posörer som har någon plan för hur man ska rädda Sverige från det pågående förfallet utan i grund och botten har alla samma politik, där deras enda uppgift är att genomföra den redan satta agendan – som kommer uppifrån och inte sätter befolkningen i första rummet – utan att folket reagerar till den grad att det uppstår hinder.

Det är synd att inte fler ser igenom rökridåerna och börjar betrakta den sminkade grisen för vad den egentligen symboliserar. Om alla hade tagit sig lite tid för att kontrollera vad dessa partier egentligen åstadkommit de senaste tio åren och vilka konsekvenser deras parasiterande politik – inklusive utrikespolitiska beslut – fått för invånarna samt vilkas ärenden de egentligen går och hur mycket det kostat skattebetalarna, hade teatern kunnat läggas ned i brist på intresse.