Istället för att arbeta med diplomati och deeskalering gör europeiska ledare allt för att hålla igång kriget

Till den siste ukrainaren är ett Brysselskapat motto som tycks bli mer verkligt för var dag som går. Det verkar inte spela någon roll att Ukraina har stor brist på soldater, skyhöga siffror för desertörer, att myndighetspersoner larmar om den orimliga situationen på slagfältet och att befolkningen bara vill ha fred – våra Europeiska ledare har tydligt visat att de inte är intresserade av att det ska bli fred i Ukraina. Istället för att arbeta med diplomati och deeskalering gör de allt för att bistå med att kriget hålls igång.

Tyskland har dessutom skärpt sin asylpolitik och inför strängare regler för nyanlända med inriktning mot ukrainska män som är berättigade till värnplikt, för att uppmuntra dem att återvända för att hjälpa till i Ukrainas försvar – det vill säga bistå den blödande armén med kanonmat.

Genom att fortsätta leverera militärt stöd demonstrerar europeiska makthavare att de struntar blankt i den ukrainska befolkningen som de i mediasammanhang påstår sig vilja hjälpa.

Beskedet om mer militärt stöd från Tyskland och Norge (inklusive produktion av drönare i Norge) som jag skrev om i går, var bara några exempel. I dag aviserade regeringen i Storbritannien att man kommer att förse Ukraina med 120 000 drönare i år, ett paket som hittills är det största i sitt slag som någonsin levererats av Storbritannien och kommer innehålla tusentals långdistansdrönare, underrättelse- och spaningsdrönare, logistikdrönare samt maritima förmågor. Det hävdas att alla är beprövade i strid vid Ukrainas frontlinje och att leveranserna av de nya drönarna redan har påbörjats.

Enligt den brittiska regeringen ska drönarna produceras av brittiska företag – inklusive Tekever, Windracers och Malloy Aeronautics ”som skapar nya jobb i Storbritannien samtidigt som de försvarar Ukrainas säkerhet och suveränitet”. Det militärindustriella komplexet gör vågen.

Att prata om suveränitet i samma mening som det korrupta och konkursmässiga Ukraina blir smått patetiskt med tanke på att en suverän (självständig) stat har en regering som är självständig från andra stater och makter samt inte är beroende av någon annan makt eller stat, vilket knappast kan sägas om Ukraina som styrs via ombud i väst och är helt ekonomiskt beroende av västerländska stödjare.

Dessvärre har vi nog inte sett det sista militära stödpaketet från de europeiska vasallerna den här veckan då det ryktas om att Koalitionen av de villiga ska ha ett nytt möte om Ukraina senare i veckan.  Mötesagendan lär dock domineras av EU:s egen planerade insats för att öppna Hormuzsundet – ännu ett idiotiskt åtagande.

När hörde vi senast våra europeiska ledare eller för den delen EU-kommissionen i Bryssel fokusera på sitt egentliga område på hemmaplan och göra något för att förbättra situationen för den egna befolkningen? Men varför lägga tid på pöbeln när det är både roligare och mer välbetalt att leka krig.