I går kväll när jag tränade blev det bland annat en tung passage till låten Uprising av Muse som jag inte cyklat till på ett tag och när jag lyssnade på den välbekanta texten som aldrig tycks bli omodern trots att den har 17 år på nacken, blev jag som alltid inspirerad. Att få folket att vakna, se igenom lögnerna och resa sig är en drivkraft i sig, även om den för det mesta är fruktlös och om vi bara hade kunnat förena oss hade vi med gemensamma krafter kunnat sätta stopp för vansinnet som pågår.
Det finns dock en stor stoppkloss och det är inte bara ointresse utan det faktum att den moderna människan är fångad i sitt skärmberoende som spänner över åldersgränserna. Visst, det är en bra källa till information och nyheter som vi inte skulle få annars, men samtidigt gör det oss apatiska. Folk reagerar genom att bli arga/upprörda/irriterade/chockerade för stunden, så man sätter eventuellt en emoji och skriver av sig i en kommentar samt skrollar vidare eller så sväljer man bara ilskan utan att reagera utåt.
Just så kan makten och media fortsatt ha kontroll över oss samt hålla oss i schack för de vet att det inte kommer att komma någon stor folklig reaktion där folk kommer gå man ur huse oavsett vad de gör/vilka fatala beslut de fattar/hur mycket pengar de gör av med/hur illojala de är mot sin egen befolkning och så vidare.
En återkommande fråga som den lilla delen av den frustrerade befolkningen som kämpar emot ställer sig, är hur man ska väcka en sovande och ointresserad befolkning, vilket tycks vara ett olösligt problem som håller oss kvar i denna onda cirkel. Istället hoppas vi på att någon annan ska komma och rädda oss, vilket är en utopi då vi måste rädda oss själva.
Vi förfasas över hur det iranska folket varit utan internet i flera veckor efter att regimen stängt ned systemet och inte för att det på något sätt är ett rättesnöre, men att vara utan internet hade nog varit det enda som hade kunnat förmå folket att titta upp från sina skärmar och ta in verkligheten, komma till insikt om hur illa ställt det är samt att vi måste agera. Om människor inte längre kan gömma sig från problemen genom att bedöva sina sinnen genom diverse aktiviteter online måste de börja känna, se, förstå och framförallt börja tänka själva.
Inte för att det är särskilt troligt att det kommer ske, men det sätter ljuset på hur vi sitter fast om inget extraordinärt sker.
———————-
Utdrag från låttext
”Paranoia is in bloom
The PR transmissions will resume
They’ll try to push drugs that keep us all dumbed down
And hope that we will never see the truth around
Another promise, another scene
Another packaged lie to keep us trapped in greed
And all the green belts wrapped around our minds
And endless red tape to keep the truth confined
Interchanging mind control
Come, let the revolution take its toll
If you could flick the switch and open your third eye
You’d see that we should never be afraid to die
Rise up and take the power back
It’s time the fat cats had a heart attack
You know that their time’s coming to an end
We have to unify and watch our flag ascend
So come on
They will not force us
They will stop degrading us
They will not control us
We will be victorious”
Jenny Piper 