Rädslan för att stämplas som rasist gör att folk blundar för vad som sker i Sverige

Skribenten och författaren Zulmay Afzali skriver i dag en utmärkt ledare i SvD, där han sätter fokus på det faktum att svenskar överlag blir upprörda över reportage om hur flickor och kvinnor behandlas illa i andra länder, till exempel Afghanistan, men inte öppet vågar kritisera när samma sak sker i Sverige. Rädslan för att hängas ut som ”rasist” eller ”islamofob” är överhängande bland såväl tjänstemän och politiker som vanliga medborgare – något som svensk media bär ett stort ansvar för – varför detta oacceptabla beteende får pågå fritt i Sverige medan makthavarna blundar. Hyckleri!

#onlyinsweden

#stoppaåsiktsförtrycket


”När det rapporteras om kvinnors situation i Afghanistan, får jag upprörda kommentarer från svenska vänner. De berättar hur sorgsna och chockade de är över hur kvinnor behandlas i mitt forna hemland. Att känna medlidande med kvinnor i ett land långt borta är förstås fint. Samtidigt finns det något i deras sätt att reagera som skaver.

De är upprörda över sedvänjor och traditioner i Afghanistan, där våld och övergrepp mot kvinnor förekommer i mycket stor omfattning, trots att det inte är tillåtet i lag. Men om de reagerar så starkt på våldet mot kvinnor i Afghanistan, varför gör de det då inte också när det gäller afghanska kvinnor som är i Sverige och som behandlas på motsvarande vis? Kanske beror det på att de inte känner till situationen här, eller på att det är psykologiskt enklare.

För hundratals mil från Afghanistan, här i Sverige, där mänskliga rättigheter och demokrati ska råda, finns mängder av familjer som fortfarande praktiserar grymma seder. Barnäktenskap, misshandel och omfattande kontroll över privatlivet inte minst för flickor och kvinnor.

Ja, det finns familjer som säljer sina döttrar. En afghansk familj som jag känner till sålde sin dotter för knappt 200 000 kronor. Köparen var en man i Afghanistan som genom köpet då också kunde söka uppehållstillstånd här. Flickan hade inget att säga till om. Hon var tvungen att lyda sin familj, annars riskerade hon att misshandlas, eller värre.

En annan landsman som också bor i Sverige, förlovade sig nyligen med en flicka som befinner sig i Afghanistan. Han bad mig hjälpa honom att ta ett lån på ungefär 90 000 kronor. Pengarna skulle användas för att betala för flickan, som sedan skulle hämtas hit.

Äktenskap i Afghanistan är så gott som alltid arrangerade. Under de senaste trettio åren har det blivit vanligt att det rör sig som stora summor pengar. Förfarandet kallas walwar och priset för bruden görs upp mellan familjerna. Walwar har ingen grund i islam eller afghansk lag, och ska inte förväxlas med mahr, som är en sorts hemgift

I många kommuner finns ett integrationscentrum där de anställda har nära kontakt med personer som invandrat. Så varför gör de anställda inget åt dessa kränkningar av flickor och kvinnor, som säljs och köps som varor också i Sverige? Varför uppmärksammar de inte andra kränkningar av flickor och kvinnor, som kontroll över varje steg de tar, hot eller misshandel.

Ett sorgligt men fullt realistiskt svar kan vara att de är rädda för att kallas rasister eller att de skulle ge uttryck för islamofobi. Den rädslan kan vara så stark att den hindrar dem från att markera mot grymma och oacceptabla beteenden.

Det är förstås mindre krävande att i ord ömma för flickor och kvinnor långt borta, än att göra något för dem som finns här. Jag har nu bott tio år i Sverige. Om någon skulle fråga mig, vad som varit det svåraste att förstå och acceptera med svensk kultur så skulle svaret bli en känsla av att människor lever i förnekelse och inte vill se verkligheten. Jag känner själv personer som mobbats eller köpts ut av arbetsgivare, där de själva uppger att de tror att det beror på att de uttryckt åsikter som inte varit bekväma.

Tyvärr väljer politiker och tjänstemän ofta att låtsas som om de grymma sedvänjor jag nämner, inte utövas i Sverige, som att de lämnades kvar i hemlandet. Trots alla värdegrunder och vackra ord om kvinnor som man har lovat ge skydd här i Sverige, sviker man dem därför oavsiktligt. Innan man i Sverige fördömer missförhållanden och grymma seder i andra länder borde man ta tag i missförhållandena här. I Afghanistan finns ett ordspråk som lyder ungefär såhär, och som passar bra: ”Innan du pekar finger åt mig för mina misstag, ta en titt på dig själv – dina misstag kanske är större än mina.”

ZULMAY AFZALI är skribent och författare. zulmai.afzali@gmail.com

https://www.svd.se/de-ommar-mer-for-kvinnor-i-afghanistan-an-har/i/senaste

4 reaktioner till “Rädslan för att stämplas som rasist gör att folk blundar för vad som sker i Sverige

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s